Sommarplaner och fikongott

Bland det bästa med att ha den här butiken är alla roliga samtal med er kunder. För ett par veckor sedan fick jag ett recept på fikongodis som passar till ost, som jag gärna delar med mig av. Och så är det många som undrar över om jag tänker stänga för semester. Läs nedan, så får ni veta allt.

Ja, nästan i alla fall. Fikongodiset kom från en kund som enligt både henne själv och hennes man har en ”näsa som en polishund”. Det betyder att hon är kräsen. Med henne är det både roligt och lärorikt att prova olika ostar. Hennes recept passar bra till de flesta blåmögelostar (det vet jag, för jag har provat), men själv håller hon stenhårt på att det är allra godast till den franska St Agur.

Den osten har jag inte haft tidigare, men jag köpte en bit för att prova till fikongodiset – och ta mig tusan, hade inte kunden rätt! Det var en dröm. Alla smakerna föll på plats. Så nu har jag tagit in St Agur bara för att ni andra också ska få smaka.

Hur det blir i sommar? Hustrun och jag åker till Västkusten de två sista veckorna i juli. Då är det stängt. I övrigt har vi öppet.

Visstja, det höll jag på att glömma:

Fikon med valnötter och ost

Dela 6 torkade fikon i mindre bitar. Blanda med 1 dl socker och 1/2 del balsamvinäger. Koka ihop till simmig konsistens.

Rosta 1/2 dl valnötter i torr panna.

Servera till blåmögelost, helst St Agur.

Måndag 22 juni xtra öppet mellan 12.00-15.00

Midsommarafton öppet mellan 11.00 - 13.00

Misommardagen stängt

Vinter- och sommarsortiment

Det ser inte ut som sommar ute, men det är det. Det tyckte i alla fall en kund som kom in häromdagen. Han ställde sig framför disken, la pekfingret mot kinden och sa: ”Jag ser att ni har sommarsortimentet framme – vad erbjuder ni till vintern?”

Jag måste erkänna att jag blev paff, det är sällan jag har anledning att göra skillnad på sommar och vinter. Hustrun brukar pula om i sin garderob, yllet ska stoppas undan och linnekläder ska fram. Men i butiken? Där har vi kört samma hela året. I min enfald har jag trott att det har dugt bra.

Eftersom jag har en sortimentschef (hustrun, ni vet) berättade jag för henne om kundens fråga. Och jag framställde det på precis samma sätt som han: som att det är en fullständig självklarhet att man byter sortiment.

”Hör du hustrun, vad ska vi sälja i vinter?”

”????”

Det är inte ofta hon blir tyst. Hon som hemma går under beteckningen HSPA (Har Svar På Allt). Men där fick jag henne.

Om ni tror att det blir någon slutsats av detta, så har ni fel. Hustrun och jag står villrådiga inför vinterns sortiment. Nu när vi har förstått att vi måste ha ett. En idé, någon?

Lördag 06 juni öppet 11.00 - 16.00

Kungen kommer, kungen kommer!

I går kom kungen och drottningen till Salem. In i det sista hoppades jag på ett kungligt besök här i min butik, men jag fick nöja mig med att den hästdragna vagnen klapprade förbi 50 meter bakom det gula huset. Synd, för jag hade förberett mig genom att ta in drottningens favoritost. 

Nej, jag skojar bara. Självklart visste jag att kungaparet skulle gå miste om ett besök här hos mig – programmet har varit klart i månader, och Lena och Olle Glimvik har berättat om det när de har varit här och handlat. Jag tog in osten ändå, för man vet ju aldrig. Kanske är det någon annan som vill ha en bit härligt krämig brillat-savarin till fredagsvinet. 

Men visst var det kul att kungen och drottningen kom. Hustrun var i alla fall i gasen och drog iväg med sin kompis Susanne till Vällinge för att se när de anlände från Ekerö. De klev ur en enorm båt som det stod Waxholmsbolaget eller nåt sånt på, och togs emot på bryggan av Lena och Olle Glimvik.  Till bompa-bompamusik skred de upp på en liten kulle där alla kunde se dem. Drottningen var prydlig i vit-rosa dräkt och kungen var klädd i exklusiv men för stor regnrock och skärpet hade han struntat i att knäppa. Båda höll paraplyer mot det strilande regnet, men när publiken stämde upp i kungssången tog kungen ner sitt paraply och sträckte upp sig lite extra med sitt hängande skärp. Till undersåtarnas ära stod han barhuvad mot regnet medan kungssången sjöngs. Eller snarare mumlades.  

Sen höll Olle Glimvik ett tal där han berättade det ena och det andra om Salem som kommuninvånarna själva inte hade haft en aning om. Som att Salem består av fem kommundelar (vilka det var hade hustrun glömt när hon kom hem) och att invånarna här är ovanligt unga. 

”Föredömligt kort och informativt tal” hördes röster ur publiken säga till varandra. 

Sen tappade hustrun greppet om kungabesöket fram till sista punkten, då hon även släpade ut mig för att se kungen och drottningen anlända till Skönviksparken i den hästdragna vagnen. Jag gick snart tillbaka till min butik, och senare kom hustrun in och avgav en kort sammanfattning av kungens tal till Salemsborna: 

”Ni verkar bo i en bra kommun”, sa kungen. 

Ja, ibland känns det faktiskt så.