Semesterstängt öppnar åter den 4:e augusti. Trevlig sommar.

Vi letar leverantörer

I går åkte hustrun och jag ut på den sörmländska landsbygden i jakt på nya leverantörer. Bland annat störde vi Monika Naess där hon stod och rörde i sin marmeladgryta.

Ibland får jag lust att röra på påkarna, och en sån dag var det i går. Självklart satte jag med då i bilen, med hustrun vid min sida. Vi ville söka upp eventuella framtida leverantörer och hade en hel resplan.

Strax före Flen ringde vi upp Monika Naess och frågade om vi fick komma och hälsa på. Några minuter senare svängde vi in på Föreningsgården, och där stod hon vid sin marmeladgryta av koppar. Och rörde.

– Det här är storsäljaren, en fikon- och rabarbermarmelad med hela mandlar. Ett isländskt recept, sa Monika.

Sen fyllde hon massan på glasburkar ända, ända upp, skruvade på ett lock och ställde burkarna upp och ner i ett plasttråg. Sen körde hon i hela härligheten – i diskmaskinen!

– Nu blir det inga bakterier och marmeladen håller sig hur länge som helst utan konserveringsmedel.

Det doftade underbart i det skinande köket. Monika ville gärna sälja sina marmelader till oss, och vi bestämde att höras av efter semestrarna.

Monika var jättetrevlig, och vi pratade alldeles för länge. Vi fick bråttom till nästa anhalt: Göran i Blaxsta. Där var vi ute efter hans egen lönnsirap, som många kunder har frågat efter. Dyr, men förödande god.

Med Göran pratade vi så länge att tiden inte räckte till fler besök. Det var bara att vända hem. Resultat: en ny bekantskap och tio flaskor väldigt exklusiv sirap i baksätet.

En bruschetta i sommarvärmen

Sommarvärmen dallrar här över Rönninge Torg, och lugnet börjar lägra sig. Då är det läge att tänka ut nya lunchrätter. Häromdagen serverade jag hustrun något som fick hennes ögon att lysa.

Vad vore man utan dumburken? Platt intet. Den förtalade tv:n är en rasande bra inspirationskälla för oss som håller på med mat. Häromkvällen körde de matprogram större delen av kvällen och jag satt som spikad. Den andlöst vackra sommarkvällen fick klara sig utan mig där utanför.

En av mina favorit-tv-kockar heter Per Morberg, och den här gången gjorde han och hans italienske kompis en traditionell bruschetta. Jag insåg att den där skulle jag lätt kunna göra i butiken.

Så när hustrun kom ner för att äta lunch, la jag en skiva surdegsbröd på smörgåsgrillen och när den var snyggt randig gned jag den med en ituskuren vitlöksklyfta. Sen la jag den på en tallrik och öste på en röra av hackade tomater och färsk lök, olja och vinäger, basilika, salt och peppar. Bredvid detta mästerverk jag la ett par skivor parmaskinka, lika mycket rustichello och en liten hög med lomo (en torkade och rökta spanska fläskfilén). Sen dekorerade jag det hela med både gröna och svarta oliver och bar fram.

Gissa om hustrun blev glad! Hon är ju ändå sortimentschef, så det var inte mer än rätt att hon fick smaka på den anrättning först av alla. Som tur var godkände hon den omedelbart.