Svensk sommar fångad i en flaska

Ingen är mer förtjust än jag i italiensk mat, men ibland går man över ån efter vatten. Alldeles omkring oss växer nämligen rapsen, som ger vad som brukar kallas Nordens olivolja. Okej, det växer kanske ingen raps just nu – men snart. I väntan på varmare väder har jag tagit in Sänkdalens Gårds Krav-märkta rapsolja. Den kan bara beskrivas på ett sätt: Svensk sommar fångad i flaska.

Det finns de som hävdar att rapsolja är snäppet nyttigare än olivolja – i alla fall om den är kallpressad. Och det är givetvis Sänkdalens. Jag vet inte hur mycket ni hänger med i hälsodebatten, men själv gör jag det vare sig jag vill eller inte – hustrun läser och refererar dagligen intressanta artiklar och böcker. På det sättet har jag inhämtat att fett är jätteviktigt för att vi ska må bra i kroppen, själen, hjärnan och för att hålla vikten. Många av vitaminerna i alla grönsaker vi uppmanas att äta är fettlösliga, vilket innebär att om vi inte skvätter dressing på salladen eller hollandäs på sparrisen, då går vi miste om en massa nyttigheter.

Nästan alla fetter är bra (utom transfetterna, som är ett slags industrifett), och ett av de bästa kommer just från raps. Den innehåller fleromättade fettsyror (olivolja innehåller enkelomättade) och anses sänka det onda kolesterolet och blodtrycket samt verkar inflammationshämmande.

Ju bättre rapsolja, desto bättre hälsoegenskaper. Den olja jag har satsat på har varit Krav-märkt sen1974, alltså långt innan jag visste att Krav betydde något annat än att skulle be morsan om högre månadspeng. På Sänkdalens gård – som förresten ligger strax utanför Norrköping – kallpressar man rapsen otroligt varsamt för att bevara alla nyttigheter.

Du kan göra dressing och såser av rapsoljan, och till och med steka i den – till skillnad från olivoljan. Och den har en klar smak av svensk sommar. Blir längtan efter sommaren alltför stark, doppa en bit bröd och framkalla känslan i förtid.

Apropå något helt annat – så här en vecka senare får jag fortfarande samtal om hur lyckad vinprovningskvällen med Håkan Larsson var. Flera har frågat efter våra nästa evenemang. Då kan jag berätta att det finns fyra platser kvar till Blaxsta-resan, och fler har redan anmält sig till den 18 mars, då Arild Schönberg från vår leverantör Adoro kommer och berättar om choklad, olja och balsamvinäger.

Vinprovarkvällen förde också det goda med sig att vi nu har fyra fina vinrekommendationer som passar till vårt sortiment. Kolla gärna referatet här!

Fyra goda delikatessviner

Det blev fullsatt i våra lilla butik när vinjournalisten Håkan Larsson kom och höll vinprovning. För er som inte var där kommer här ett referat av Håkans förslag och rekommendationer.

Tanken var att prova ut några viner som passar till Dånvikens Delis sortiment. Håkan beskrev våra ostar, korvar och skinkor som ”kraftiga i smak”, och ­ - som all mat som det är någonting med – salta och feta.

-         Då gäller det att välja smakrika viner för att balansera maten. Och så behöver vinet syra för att möta det feta, förklarade Håkan.

Han hade valt ut fyra viner, som alla passar på sitt sätt. De var:

• 6240 2007 Sanctuary Pinot Gris, 99 kronor. Ett vitt vin från Nya Zeeland. Det här vinet smakade vi först, och det märktes tydligt att det var Håkans egen favorit till den här sortens mat. Det har mycket smak, en hel del syra men också en aning sötma som utgjorde pricken över i-et i det här sammanhanget.
  
  
• 2032 2008 Simonsig Chardonnay, 83 kronor. Ännu ett vitt, denna gång från Sydafrika. Lagrat på ekfat, vilket skiljer det från det förra. Ekfatet ger en smak av barndomens dixie-kola. Det perfekta vinet till hårdostar av grevé-typ, enligt Håkan.
  
  
• 2393 2006 Musella Valpolicella, 99 kronor.  Röd italienare lagrat på ekfat. Smak av körsbär, den sura sorten. Ger en sträv känsla under läpparna när man har dragit runt det i munnen. Det är garvsyran som gör vinet ”motsträvigt”. Gjort för att drickas till mat, enligt Håkan. Strävheten fungerar till kraftig mat, till exempel pasta bolognese. Håkan guidade oss deltagare att i fantasin laga till en mustig köttfärssås (som han avslutade med en skvätt grädde), och när den var färdig tog vi en klunk till av vinet – och plötsligt smakade det lite annorlunda! Så kan man också lura hjärnan.
  
  
• 2560 2005 Periquita Reserva, 79 kronor, från Portugal, enligt Håkan ”Systemets mest prisvärda vin”. Mycket rikt med starkvinston, lite åt russinhållet i smaken. Ett år äldre än det italienska ovan, och det märks. Ropar ännu mer efter mat än ”lillebror” Musella. ”Smakar omisskännligt av Portugal, där personality counts”, som Håkan Larsson sa. Förutom till våra delikatesser passar vinet bra till gammaldags mat som lamm- eller grytstek – helst serverat på en söndag. 

Först provade vi vinerna för sig, sen tillsammans med smakbitar från delidisken. Då satte själva experimenterandet igång med alla möjliga kombinationer. Mest lyckade kombination: chardonnay-vinet till comté-ost. Minst lyckade: periquitan till Sörmlands ädel. När man blandade de två försvann mirakulöst både ostsmaken och vinsmaken och kvar blev – ingenting! Mest överraskande kombination: Årechoklads vaniljtryffel till pinot gris. Prova!

Efter provningen fick Håkan en del frågor från deltagarna. En handlade om luftning av vin – är det nödvändigt?

-         Ja, tänk dig själv om du hade varit inlåst i en vinflaska i fyra år och någon plötsligt drog ur korken. Skulle inte du känna dig lite yrvaken? Undrade Håkan.

Lite mer allvarligt menade han att alla röda viner mår bra av att dekanteras, även om det inte är helt nödvändigt för att de ska kunna drickas. När du häller på karaff, häll ordentligt så att det bubblar, rådde han. Syret tar fram vinets aromer. Låt det stå i karaffen 30 minuter till en timme innan det dricks. När det gäller vita viner är det egentligen bara äldre och ”finare” viner som behöver dekanteras.

Hur ska man handskas med boxviner?

-         Kolla tappningsdatumet innan du köper. Är det äldre än sex månader, välj en annan box. Häll upp det du ska dricka på karaff, och ställ resten i kylskåpet, både rött och vitt. Då håller det sig i minst fem-sex veckor.

Men om man kranar och inte vill ha kylskåpskallt rödvin?

-         Enkelt – häll upp ett glas och mikra i fem-sex sekunder. Då blir det perfekt!

Och så ännu ett tips som blev nästan en aha-upplevelse för oss deltagare: Nästa gång du har middag hemma, köp inte ett vin till maten. Köp två eller fler! Och prova ut den kombination som blir godast. Främjar både kunskap och umgänge.

Håkan Larsson har skrivit flera böcker på ämnet vin och mat och blivit prisbelönt flera gånger. Han hade med sig sitt senaste alster, Håkan Larssons vin och fest (Bonniers), som han sålde för 250 kronor. Priset på Akademibokhandeln är 409 kronor. Som tur var lämnade han kvar några exemplar som vi har i butiken – ett blädderex och sex ex till försäljning. I boken finns massor av både enkla och mer komplicerade recept, plus förslag på vin som passar till.

 

Hårt jobb att provsmaka god mat

Nu är det tid för provsmakningar. Ett hårt jobb, men någon måste göra det. I jakten på nya spännande produkter håller vi på att undersöka vad Svenska Jägarförbundet kan erbjuda från sin anläggning utanför Nyköping. Visst är den italienska vildsvinssalamin vi har i disken jättegod, men det springer ju vildsvin runt benen på oss här i Sörmland.

Vad tror ni om rökt andbröst, vildsvinskassler, korvar och annat gott tillverkat alldeles om hörnet? Hustrun och jag spänner våra smaklökar så mycket vi kan, och det vi har smakat hittills har varit fantastiskt. Nu återstår att snacka oss samman med Jägarförbundet om vad vi ska köpa in. Kom gärna med förslag!

En annan idé kommer från hustrun. Förra veckan var hon i Camargue i södra Frankrike. Visserligen för att titta på en hundmatsfabrik (vovvar behöver egna delikatesser), men givetvis slank hon i en lokal butik för människor. Där fick hon smaka salami och lufttorkad ”skinka” tillverkad av traktens berömda svarta tjur. Sen dess har hon inte pratat om annat. Nu väntar jag bara på att hon ska fixa hit en sändning. Vi får väl se.

I går hade vi besök av vinskribenten Håkan Larsson här i butiken. Vi var 15 personer som guidades genom fyra viner som passar till våra delikatesser. Det hela blev så uppskattat att han säkert kommer tillbaka. Vinerna vi provade var: 6240 2007 Sanctuary Pinot Gris, 69 kr (vitt), 2032 2008 Simonsig Chardonnay, 83 kr (vitt), 2393 2006 Musella Valpolicella 99 kr (rött) och 2560 2005 Periquita Reserva, 79 kr (rött). Det sistnämnda utnämndes av Håkan till Systemets mest prisvärda vin.

Samtliga är jättegoda till ostar och charkuterier – köp en flaska redan i dag, kom in och hämta en delitallrik i morgon tillsammans med en bit tiramisú. Se där ett På Spåret-paket som heter duga! I morgon är det final.

Välkommen in!

Lätt att köra i diket på Alla Hjärtans dag

Skön att Alla Hjärtans dag närmar sig, så man får anledning att komma ihåg varför man en gång gifte sig. Det var inte utan att jag undrade i går morse när hustrun halkade ner med bilen i slänten och satt fast. Där låg bilen på sniskan med dörren öppen, hunden inlåst i kombiutrymmet och hustrun tämligen handfallen utanför.

Jag svor så klart. ”Hur ska vi få ut hunden?” var det enda hustrun brydde sig om - utan att komma på att man kan fälla ner baksätets ryggstöd och släppa ut hundskrället den vägen.

Alla mina försök att få upp bilen på den såphala parkeringen var fruktlösa. Det var bara att ringa bärgare, något som hustrun givetvis redan från början förstod var enda lösningen.

Någon vidare bra bilförare är hon kanske inte, hustrun, men jag får trösta mig med att hon lagar riktigt god mat ibland. I butiken har vi nämligen fått in burkar med italienska hjärtmusslor. Dem värmde hustrun försiktigt i en stekpanna med olivolja och en aning vitlök i lördags, sen hällde hon det hela över nykokt pasta. Kanon! Den rätten skulle absolut platsa på en av min gode vän Karlssons Romantiska Aftnar (minns du RA-bloggen? Läs den annars här).

Så på lördag, som är Alla hjärtans dag, ska jag komma ihåg att jag själv har kört i diket betydligt fler gånger än hustrun, och att det fanns en anledning att vi valde varandra en gång. Jag tänker överraska med min variant av hjärtmusslor och pasta (jag ska lägga musslorna i en god tomatsås), och lägga extra ved på kärleksbrasan med hjärtformade chokladklubbor. Jag sticker nog in näsan hos Blomsterprinsessan och beställer en fin bukett. Sen är det bara att snabbt som ögat betala bärgaren och glömma hela saken.

Nästa vecka är det dags för vinprovning med Håkan Larsson, och intresset är stort. Nu är maxantalet 15 personer uppnått, men vi har väntelista. Är du intresserad, kolla gärna i sista stund. Man vet aldrig om någon hoppar av.

Choklad är mycket mer än du tror…

För ett par veckor sedan släpade jag med hustrun till Formex-mässan i Älvsjö. ”Formex? Jag vet ingenting om inredning!” gnällde hon. Vänta bara, tänkte jag, för jag visste vad vi skulle finna: choklad. Det vet hon någonting om. Nu har vi vackra praliner, choklad som väcker kärlekslusten, samt – håll i er nu – currychoklad.

Choklad med curry? Hur smakar det? Undrar vän av ordning. Svaret är enkelt: det smakar som vit choklad med curry. Det är gott, men inte precis något godis, trots att första posten i innehållsdeklarationen är socker.

”Riv den över grillad kyckling” säger man på Zebeda, importören som tar in chokladmärket Blanxart från Barcelona i Spanien. Den tydliga currysmaken, som mildrad av det fina cacaosmöret, förvandlar en vanlig grillkyckling från Konsum till redan smakupplevelsen mitt i vardagen. Eller låt ett par bitar smälta ner i en vanlig blomkålssoppa.

Till vår familj hör sonen Daniel. Om honom kan man säga två saker, en att han är osedvanligt kreativ, den andra att han älskar curry. Jag tänker sätta en curry-kaka i handen på honom och se vad som händer. Återkommer med resultatet.

Men vi hittade mer choklad hos Zebeda. Vi föll för en hel serie med chokladkakor, både ljusa och mörka, med olika kryddningar som lär ska främja hälsan på olika sätt. En höjer energin, en lugnar ner, en som ger lust… Tyvärr struntar hustrun i hälsobudskapen och äter den hon tycker är godast. Den är kryddad med lavendel och är lugnande. Själv föredrar jag den med ingefära!

Och så pralinerna – nu har vi tagit in ett gäng från Amedei, de är stora, vackra och blanka.

Välkommen in och smaka!