En skinka som låter som en nysning

Hustrun har alltid skrutit med sina goda språkkunskaper. Och då är det ju synd att inte hon står här bakom disken till vardags. Jag har nämligen tagit in en ny skinka, helt omöjlig att uttala.

Utmärkande för folk med höga språkbetyg i skolan är ju att de sällan kan prata utrikiska. De vågar inte, eftersom de måste ha alla konjunktiven på plats – tror de. Själv har jag inga som helst sådana skrupler, utan pratar glatt på. Tills nu.

Jag har tagit in en ny italiensk lufttorkad skinka. Skillnaden mellan den och parmaskinka är att den här inte kommer från just Parma. Vilket visar sig på priset.

Vad heter nu den här godingen? Jo, den heter bara skinka – prosciutto på italienska. Och nu kommer vi till själva problemet: hur i hela friden uttalar man det?

Malliga hustrun vet naturligtvis. Hon har gått nybörjarkurs i italienska lärt sig att det heter ”proschotto”, med värmländskt sje-ljud i mitten. ”Ungefär som en nysning, men utan t:et”, säger hon upplysningsvis.

Utan t:et? Går det att säga proschotto utan t? Och var ska k-ljudet vara? Hur som helst – skinkan är urgod.

Förresten vet jag inte om jag kan lita på hustrun längre. Hon verkar inte alls ha lika lätt att lära ett nytt språk nu på äldre dar. Sist jag hörde henne stamma fram något på italienska var det ingen som förstod – minst av allt italienarna.

Snart kommer delibutiken i bokform

Det har varit både skratt och tårar sen hustrun och jag köpte den här butiken. Och mången god historia finns att berätta. Nu har vi skrivit ner storyn, snart kommer den i bokform.

Hustrun och jag har haft ett bokmanus på gång i över ett år nu. Det har skickats runt till särskilt kritiska vänner, skrivits om och skrivits till, strukits ner och ändrats om. Till slut sände vi det till ett bokförlag som refuserade, och nu vi har vi hittat en förläggare som kan tänka sig att ge ut den.

Mötet med förläggaren skedde i går, och det var första gången jag satte min fot på ett bokförlag. Hustrun är mer hemtam i såna sammanhang, så jag höll mig lite bakom henne. Men förläggaren var väldigt artig och vände sig mest till mig, så jag pöste väl över lite ibland – även om jag såg att hustrun himlade med ögonen ett par gånger åt mina kommentarer.

Jag är ju inte alltid så blygsam, så jag har vågat berätta lite här och där om den här boken redan innan någon visade sig intresserad av att ge ut den. I höstas var det högläsning av ett kapitel på konstföreningens möte, och snart är det dags igen. Den 30 september kommer jag till Salems bibliotek för att läsa det kapitel som handlar om hurdana ni kunder egentligen är. Nyfiken? Det börjar 18.45.

Nu på lördag är det Salemsdagen – då håller jag butiken förberedd med lunchmackor och sallader. Välkomna!

Delibutiken tillfälligt stängd 17 och 18 augusti

Butiken öppnar åter den 19 augusti kl 12.00.

Välkomna

Glöm inte be om en doggy bag

Seden att ta med sin överblivna matportion hem från restaurangen lär sprida sig i Sverige. I Rönninge Delibutik har detta alltid varit en självklarhet. Liksom att storätare erbjuds fylla på om de inte blir mätta. Känns kul att vara del av en trend, för en gångs skull.

I själva verket är det inte jag som är trendig, utan hustrun. Hon ligger alltid fyra år före den allmänna utvecklingen – enligt egen utsago. Därför kan hon oftast fnysa åt sånt som jag skulle kalla nytt. Exempelvis kom hon på mig med att gå till Konsum och köpa små yoghurtar som påstås vara bra för magen.

Hustrun höll på att skratta ihjäl sig. ”Har du gått på reklamen igen!” Jag förstod inte vad hon menade förrän hon fick en släng av borrelia härförleden och tvingades ta en penicillin-kur, något som inte hade hänt på länge. Men jag minns tydligt hennes gnäll förra gången, då jag fick springa och köpa filmjölk med acidofilus-bakterier till hennes pajade mage.

Den här gången har inte ett knyst hört. När jag frågade varför, slog hon ut med armarna över ost- och charkdisken: Här finns alla goda bakterier någon mage kan behöva!

Och där sprang jag till Konsum och köpte små färgglada plastflaskor.

Nåja – det där med doggy bag var faktiskt min egen idé. Det är också jag som har kommit på att ta in små smarta och handvevade kaffekvarnar från Johan & Nyström. När jag var där i morse för att hämta kaffe, fanns plötsligt de små kvarnarna jag har frågat efter ända sen i våras. Kolla in dem när du tittar in nästa gång!

Förutom det vanliga sortimentet hittade jag också ett par och spännande nya bönor på Johan & Nyströms hyllor. Kom in och dofta på Indien Monsun Malabar, ett kraftfullt kaffe som under lagringen utsatts för indiska monsunvindar.

Välkommen in!

Ensam herre på täppan

Två veckors semester fick räcka, nu är butiken öppen igen. Lite ensamt känns det allt, eftersom kollegerna i ”gallerian” har stängt. Som tur är började det dyka upp lite kunder redan från början. Och nu finns det tid för intressanta samtal, så besöken kan bli långa.

Jag har ju en del att berätta från hustruns och min resa till norska Tromsö, där det var 12 grader och ”skyet” medan ni hade det stekhett här hemma. Och vi var inte de enda Rönningeborna där – redan första dagen hittade vi en delibutik (man måste ju kolla in vad andra gör) och vem kom in där, om inte en familj som vanligtvis är kunder hos oss.

Väl hemma var det bara att börja beställa och fylla på kyldisken, så nu finns en extra fin parmaskinka av märket Luppi, lagrad i hela 30 månader. Och så har jag tagit in en supergod lufttorkad skinka av italienska vildsvin.

Ett tecken på att jag har öppet är att jag spelar musik ut mot terrassen. Det bästa med att ha sin egen butik är nämligen man att får välja vilken musik man vill. När jag vill jag liva upp kunder i min ålder, som var unga på 70-talet, spelar jag Bee Gees – plötsligt kan ett helt gäng stå och vicka på höften och peka mot skyn. Vill jag öka försäljningen är det bara att spela Simply Red, och vill jag vara trendig spelar jag ny, okänd musik. Jag har kommit på att det är lätt att förutse vilka band som kommer att bli stora. Det är de vars musik får mina kunder att bli på gott humör, utan att riktigt veta varför. Som Kings of Leon, nästa arenarockband efter Coldplay.

Är det mig själv jag vill liva upp spelar jag Moby och om hustrun måste sättas i arbete med någon catering är det bara en sak som gäller: ABBA.

Delibutiken är åter öppen! Välkomna

Rea på all ost i butiken!

Okej, jag erkänner. Jag har köpt på mig för mycket ost. Och nu är det snart semester, hur ska jag bli av med den? Svaret är givet: ostrea. Du får 30 procent på allt i ostdisken.

Hustrun flinar förstås försmädligt. Hon har varnat mig i veckor för att köpa in för mycket. ”Snart dör efterfrågan totalt, folk åker på semester”, har hon sagt.

Men vecka efter vecka fick hon fel. Jag har sålt som fanken. Och så – plötsligt – fick hon rätt. Hon ser jättemallig ut, utan en tanke på att det minsann är jag som har gjort rätt bedömning under åtskilliga veckor.

Hur som helst – nu står jag här med jättegoda ostar, bland annat taleggio DOP, brie de Meaux, chaudron och grönmögel både från Uppland och Sörmland. Och så upphovet till all världens grönmögelostar, kungen av ostar: roquefort Carles.

Nu vet jag att några kommer att fråga ”har du ingen comté?” Jo, lite. Du får 30 procent på den också.

På lördag stänger jag för semester och öppnar igen den 27 juli.

Syns i butiken!