Peppar, peppar, ta i…

Hustrun och jag har en väninna som alltid är rädd att göra bort sig, något som dock aldrig händer henne. På en fest fick hon och alla andra gäster frågan om vilken krydda de tyckte bäst om. Utan att tänka utropade väninnan: ”Svartpeppar!”

Efteråt ångrade hon sig gruvligt. Andra gäster hade svarat så fantasifullt, tyckte hon. Det var aromatiska örter och exotiska kryddblandningar. Vilket intryck hade hon gjort med sitt simpla svar? ”Hur kunde jag svara svartpeppar? Folk kan ju tro att jag inte vet någonting om mat”, suckade väninnan.

Självklart var just hennes svar det allra trendigaste. För nu har matvärlden drabbats av rena pepparfebern. Peppar finns i alla möjliga varianter och från olika håll i världen, alla med sin särskilda doft och smak. Och olika sorters peppar passar till olika maträtter.

Genom fransyskan Florence Berglund har jag fått tag i några olika pepparsorter, så nu är det bara att komma in och botanisera. Bland annat har jag långpeppar, som ser ut som svarta vindruvsklasar i miniatyr, som man ska stöta i mortel eller riva och strö över getost eller efterrätter – eller över en enkel rotsakssoppa.

Och så har jag några pepparsorter till. De är förpackade i glasrör, snygga att ge bort!

Håkan Larssons vinprovning med champagne

Förra veckan kom vinskribenten Håkan Larsson tillbaka till butiken för att hålla i en vinprovning där champagne ingick. Det blev om möjligt ännu mer fullsatt i vår lilla butik än första gången han besökte oss. Håkan Larsson är vinjournalist och chefredaktör för tidningen Allt om Vin. Han är också flitig skribent i tidningar, vinpratare i radio och författare till en hel rad prisbelönta vin- och matböcker. Den senaste finns att köpa signerad i butiken. Förra gången Håkan gästade oss var temat vilka viner som passar till den mat vi säljer i butiken. Den här gången fick Håkan friare händer, så han valde ett italienskt mousserande rosévin, en champagne, ett vitt och ett rött vin. Innan vi smakade berättade han lite om hur man gör champagne. Det är tre druvor som används: chardonnay (som är en grön druva), pinot noir och pinot meunier (båda blåa druvor). Dessa skördas, pressas och jäses till vin på vanligt sätt. Sen buteljerar man, tillsätter lite socker och lite jäst och sätter på en kapsyl. Då jäser vinet en andra gång, och det bildas kolsyra. Nu måste vinet lagras minst 18 månader för att få kallas champagne. Under den tiden roteras flaskorna varje dag samtidigt som de successivt ställs upp och ner. Den fällning som bildas och som man inte vill ha kommer då att hamna närmast kapsylen. Den proppen fryser man så att den kan ploppas av, sätter på den svampformade korken, foliet och grimman. Voilà! Vid det laget har det vanligen gått tre år sedan skörden. Det speciella med champagne (förutom tillverkningsmetoden) är att det kan lagras längre än andra viner tack vare kolsyran, och att ett visst märke alltid smakar likadant. Vanliga viner skiftar i smaken beroende på en massa naturliga förutsättningar, men inte champagne. En Moët smakar alltid Moët och en Bollinger alltid Bollinger. Det beror på att vinmakaren blandar till vinet av en mängd olika jäsningar, tills den rätta smaken infinner sig. En enda flaska kan innehålla 120 olika jäsningar. Men det finns champagne som bara innehåller chardonnay-druvan, och då kallas den av någon anledning inte chardonnay utan ”blanc de blancs”. Drick mer champagne! Var Håkans allmänna goda råd till församlingen. Köp en eller annan flaska, låt den ligga mörkt i 14-15 graders temperatur, och ta fram den en vanlig grå tisdagskväll. Det förgyller tillvaron som inget annat, lovade han. Men vi började med att smaka ett annat vin, Rotari Rosé (7701), ett italienskt, mousserade rosévin för 99 kronor. Det var vackert, gott och läskande. Bästa alternativet till champagne och faktiskt bättre än äkta roséchampagne, tycker Håkan. Servera det till kladdkaka med hallon, och det blir braksuccé. Tanken gick till den kommande försommarens studentskivor – då blir det perfekt. Efter det fylldes glasen med den äkta varan: Palmer Blancs de blancs (7553) 2004. Och nu spreds suckar av välbehag i lokalen. Italienskt mousserade är nog gott, men det här..! The real stuff, som Håkan så träffande uttryckte det. Priset för den här flaskan är 284 kronor, av Håkan betecknat som ett vrakpris. En så här bra champagne på 100 procent chardonnay skulle kosta minst 500 kronor hos något av de stora champagnehusen, förklarade han. Som tur är tillhör Palmer inte de mest prestigefyllda, utan är ett kooperativ – vilket av någon anledning inte anses lika fint. Men vinet, det är definitivt fint. Nästa vin vi fick smaka var också en överraskning: 4376 Gobelsburger Riesling 2008. Ett gott vitt fin från Österrike! För 104 kronor får man ett elegant och friskt vin med rejäl syra. Riesling står främst i ledet av friska viner och Österrike håller på att kasta av sig sitt dåliga rykte som vinland. Köp det här nu, och lagra de till julen 2011, tipsade Håkan. Eller drick genast. Det är gott till fet mat som lax eller italiensk mat. Till slut hällde vi upp ett amerikanskt rödvin i glasen. 6520 McManis Petite Syrah från 2008. Det kostar 99 kronor och är en nyhet på Systemet sen oktober. Ett mörkt, fruktigt och tätt vin. Gott till ostar som edamer, cheddar eller vitmögelostar som brie, men passar inte till grönmögelost. Hög alkoholhalt, 14,5 procent. Hög YPK, påpekade Håkan (Yrsel Per Krona). Vill du veta vilka viner Håkan valde förra gången han besökte oss, hittar du referatet här.

Är det nån som känner nån som känner Lucia?

Det är bråda tider i butiken och det beror inte bara på att allt fler kunder hittar till oss. Förberedelserna för julmarknaden den 13 december är i full gång. Intresset är stort, och nu har vi bara ett problem.

Julmarknaden är ett sätt för oss handlare på Rönninge Torg att reclaima torget efter de årliga demonstrationerna som (kanske) kommer att ske den 12 december. Vi har bjudit in alla som har något att sälja eller visa upp att hyra ett stånd för 300 kronor och ställa upp på torget. Hittills har 30 personer nappat – det blir fullt ös! Så nu gäller det att alla Salemsbor går man ur huse för att besöka julmarknaden och markera julfrid.

Det är bara ett problem: vi har utlovat besök av både jultomten och Lucia. Tomten är bokad, men vi har inte lyckats få ta på något luciatåg ännu. Känner du någon som vill lussa på torget den 13 december? Hör av dig fort – det gör ingenting om det blir flera tåg!

För övrigt har jag nu bestämt hur jullådorna ska se ut. De blir perfekta som julklapp till vänner, kunder och anställda. Jag har stått här i butiken och lagt en prototyp - svårare än ni tror. Det ska se snyggt ut, det ska vara rätt flaskor, burkar och paket, och så ska kalkylen gå ihop också. Men nu är jag nöjd.

En magisk pralinkväll

När hösten var som mörkast ställde vi till med pralinkonsert i butiken. Idén kom från en av våra kunder, Kerstin Ytterberg. Hon är medlem i en trio som brukar spela på luncher och caféer och bjuda på praliner till musiken. Det blev en härlig kväll med godis för både öron och gom.

Jag modifierade Kerstin och hennes trios koncept en aning, och köpte in praliner från tre olika tillverkare. På det viset tänkte jag slå två flugor i en smäll: Kunderna fick lyssna på vacker musik och äta praliner, och jag ordnade med lite aktiviteter à la teambuilding runt smakandet. På det viset skulle jag få reda på vilka praliner kunderna tycker bäst om.

Låt mig börja med att presentera musiktrion: Kerstin Ytterberg spelar piano, Elisabet Anderberg flöjt och Lotta Pettersson Van den Poel klarinett. Kerstin är till vardags kyrkomusiker, Elisabet jobbar främst på Folkoperan och Lotta är frilansande kammarmusiker. Och de spelar gudomligt.

Innan vi gick på choklapralinerna grundade vi med lite riktig mat, det vill säga en delitallrik från disken. Medan vi åt den spelade trion fantastisk musik – bland annat från ouvertyren till Mozarts Trollflöjten, Habanera ur Carmen och några stycken från Glada Änkan. Vilken stämning det blir när man får höra levande musik! Vi satt alla stumma som små barn på julafton.

Så tog orkestern paus och själva pralinsmakandet vidtog. Jag hade två dukat fram två sorter från den italienska tillverkaren Amedei: en ljus pralin rullad i pudersocker och fylld med en vin santo-kräm (vin santo är ett dessertvin från Toscana) och en liten, väldigt mörk pralin fylld med romtryffel.

Vid nästa station hade jag lagt upp två praliner från bageriet i Hammarby Sjöstad. Det är dit bagaren Robban har flyttat, han som bakar det goda brödet och bullarna vi säljer i butiken. Nu hade Robban egenhändigt tillverkat en ljus pralin fylld med en kräm med vanilj och päronlikör, samt en mörk historia fylld med lakrtistryffel och dekorerad med flingsalt.

Sista stationen bjöd på två sorter från den svenska tillverkaren Venuschoklad i Askersund. Även här hade jag valt en ljus, Grand cru kanel fylld med en tryffel smaksatt med kanel, och en mörk pralin, Dark cognac dekorerad med bladguld.

Det blev lite gnölande från några av deltagarna som tyckte att mitt förslag att dela in sig i grupper och skriva ner stödord för att beskriva pralinerna liknade jobbkonferens. Men sen kastade sig alla in i uppgiften. När alla hade luktat, smakat, diskuterat och antecknat, redovisade vi givetvis gruppvis.

Där var jag för min del nöjd, men deltagarna ville inte sluta teambuilda. Så vi fick ställa till med omröstning av pralinerna för att dra ut på det hela lite till. Varje deltagare fick rösta på den pralin som han eller hon hon tyckte var allra bäst.

Vann gjorde Robbans lakritspralin med salt på, och på andra plats kom Venuschoklads Dark cognac.

Efter omröstningen fick vi lugna ner oss med ännu lite mer örongodis från Kerstin och hennes trio medan vi försökte smälta all choklad vi hade satt i oss.

Till slut gick alla hem, glada och uppspelta. Men gladast av alla var nog Robban när jag ringde honom nästa dag för att berätta att hans pralin blev den mest omtyckta.

– YESSS! Jag vann! Tjoade han över telefon från Hammarby Sjöstad. JAG VANN!!

I dag är jag lycklig

Vore jag gris hade jag knorr på svansen. Jag lever fortfarande i gårdagskvällens magi, då vi hade pralinkonsert här i butiken, det vill säga chokladätning till levande musik. Det var magiskt.

Just nu står jag till knäna i disk, men det gör ingenting. När den är klar kan jag vila mig på min nya soffa som jag har fått låna av Blomsterprinsessan och baxat in här hos mig. Har du provsuttit den än? Den har redan kommit till användning för kunder som behöver vila en stund. De har läst tidningar och funderat över varför momsen bli olika beroende på från vilket håll man räknar den. Livet är fullt av mysterier, och jag tänker inte lösa dem.

Har varit hos Jens Dolk och botaniserat. Kommit hem med spanska delikatesser, bland annat de där spröda kexen med anis i. Härifrån soffan kan jag läsa på paketen: ”Legitimas y acreditadas. Hechas a mano” står det och så är det en teckning av en hand och en degklump. Man behöver inte kunna spanska för att fatta att kexen är ordentligt gjorda.

Beställningar på jullådor har börjat komma in och det påminner mig om att jag måste beställa julskinkor av vildsvin. Har på känn att de kommer att bli efterfrågade framöver. Säga vad man vill om vildsvin, men de är i alla fall glada ända tills jägaren dyker upp.

Håll koll på hemsidan, hustrun har lovat skriva referat från pralinkonserten. Det blir nog i helgen. Hon gnällde redan efter andra pralinen och påstod att hon inte skulle orka fler. Men hur det än var, så slök hon alla som skulle provsmakas. Plus den enda som sen blev över. Märkligt.

Nypremiär för Rönninge Torgs julmarknad

I år blir det premiär här på Rönninge Torg: den 13 december blir det julmarknad! Missa inte det. Både Lucia och tomten har lovat att komma.

Det är vi handlare här runt torget som har tagit initiativet till julmarknaden. Vi i gallerian (det vill säga jag, Patricia i inredningsbutiken och Blomsterprinsessan), Ulle i Konsum, Victor i Kaffestugan, John på Villa Talliden och Yvonne på Hälsokällan. Alla vi kommer att ha stå i små stånd söndagen den 13:e. Vill någon mer vara med och sälja eller ställa ut något, säg till någon av oss!

Du som hellre vill köpa än sälja får inte missa det här. Blomsterprinsessan Carina har lovat att dekorera torget, och Victor ser säkert till att det lägger sig en doft av saffransbröd över alltihop.

Själv tänker jag stå där med små fina paket som du kan ta med dig som present när du går bort på glöggparty.

Vi hoppas att många kommer och reclaimar torget efter den årliga demonstrationen, som antagligen kommer att äga rum den 12:e december. Vi byter ut demonstranterna mot jultomten och Lucia!

Gnabb om jullådor med hustrun

Så här års går en handlares hjärna igång: Vad ska jag sälja till mina kunder i jul? Fick en idé om ett smart erbjudande till företagarna här i kring. Men då la sig hustrun i det hela.

Det här var vad jag hade tänkt: Den företagare som köper ett visst antal jullådor av mig för att ge bort till kunder eller anställda, får komma hit till butiken och äta en lunch gratis. Skitsmart och helt oemotståndligt, eller hur?

Bara det att när jag presenterade idén för hustrun slog hon bakut. Det är ju en muta! Muttrade hon surt. Och la till något om att det inte finns några gratisluncher.

Vaddå muta, en lunch är bara värd högst 100 kronor, gränsen för mutor är minst 300, protesterade jag.

Hurså gräns? Om du håller dig innanför kringgår du ju bara reglerna. Gränsen är till för att man ska kunna begå misstag utan att åka in i finkan, inte för att den ska uppnås med vilje. Sa hustrun.

Hon har så klart vetorätt, så efter lite diskussioner enades vi om att sätta ihop en bra jullåda till ett schysst pris. Och erbjuder den till alla. Det blir en massa gott i lådorna, jag lovar!

PS. Hustrun och jag var på matmässan i helgen och hittade flera nyheter vi ska ta in i butiken. Snart landar peppar från Madagaskar och delikatessrökta sardiner i en butik nära dig. DS

Äntligen Fars dag!

Inte för att jag brukar bli firad, trots att jag är både far och styvfar. Men ni andra fäder kanske blir det. I så fall tycker jag ni ska önska er något gott från butiken. Jag har laddat med nyheter både på godishyllan och i charkdisken.

I somras fick hustrun och jag besök norrifrån, närmare bestämt Svantes Vilt i Harads. Det ligger typ vid Polcirkeln. Svante föreslog att vi skulle ta in hans gravade reninnanlår och kallrökta älgstek till vår butik. Han tyckte liksom det skulle passa bra bland det italienska och spanska i kyldisken.

Vi var inte sena att haka på, så nu är det bara att komma in och smaka.
Jag skär köttet i tunna skivor, och du serverar med en klick crème fraiche blandat med riven pepparrot och lite salt. Eller bara som det är till ett glas vin eller öl.

Apropå öl – nästa onsdag är det dags för Rönninge Delibutiks ölbryggarkväll. Då kommer Jim Davy och berättar allt om hur det går till. Han är engelsman som bor sedan decennier Sverige, men aldrig har kunnat släppa sin brittiska vurm för öl. Anmäl dig nu! Jag lovar att det blir mycket skratt och trevligt umgänge.

Var det nån som sa nåt om godis? Javisst ja – inför Fars dag har jag förstärkt chokladutbudet med praliner från italienska Amedei (om du vill fira din far på det exklusiva viset) och med chokladcigarrer (för dig som har barnasinnet kvar).

Tack förresten för alla sympatier för min onda axel. Nu känns det
mycket bättre.

Värsta veckan äntligen slut

Förra veckan var hektisk. Vi hade två cateringbeställningar för sammanlagt 135 personer, den ena till ett 18-årskalas i Djursholm, den andra till invigningen av Kulturskolans nya lokaler i Tumba. Ett dopkalas behövde det mesta av vårt porslin. Hustrun och jag var glada och stolta, och i mitt huvud malde logistiklösningarna oavbrutet. Här gällde det att planera klokt. Då vurpade jag med motorcykeln i en hög hala höstlöv.

Heroisk som jag är lämnade jag cykeln (en vespaliknande, Kinatillverkad sak) på Skolvägen och tog mig hem till sängen. Efter en svår natt svek jag mitt löfte till hustrun om att gå ut med hunden och tog i stället en taxi till akuten. I väntan på röntgen ringade jag till kollegerna i gallerian och bad dem sätta upp en lapp på dörren om att delibutiken var stängd hela dagen.

Röntgen visade det jag misstänkte: en fraktur på skulderbladet. Inget att göra, bara att härda ut smärtan. Det kan ta månader, meddelade läkaren utan allt för mycket medlidande. Högerarmen var justerad, den gick bara att röra framåt och bakåt, inte upp och ner. Och så dessa beställningar! hur skulle jag klara allt skärande och bärande?

Hur konstigt det än låter har såna här händelser ändå en uppsida, som det heter i finansvärlden. Plötsligt insåg jag att jag har ett fungerande nätverk. Mia (förra ägaren till butiken) ställde sig utan knot vid skärmaskinen. Hustrun ryckte in, döttrarna ryckte in, och yngsta dotterns kompis ryckte in. De körde, dekorerade och serverade. De skar och de bar. Själv förvandlades jag till enarmad arbetsledare.

Carina och Patricia, mina galleriagrannar, ställde upp med dekorationer och blommor till buffébordet i Tumba. Det bidrog till att den cateringen blev hellyckad. Hustrun och jag var där, liksom döttrarna som skötte disk och plock. Det gav mig en chans att iaktta det hela och se vad vi kan förbättra till nästa gång vi får en så stor beställning. Ärligt talat hittade jag inte mycket, folk var supernöjda.

Liksom de även var i Djursholm. Där fick disken stå kvar ett par dagar medan jag låg på divanen och vilade axeln. Tack och lov att vi har beslutat ha stängt söndag och måndag! Det gav mig tid att hämta andan. Nu känns armen mycket bättre, även om den fortfarande är justerad. Butiken är öppen som vanligt och Årechokladen har anlänt. Välkommen in!

PS Sympatier mottages tacksamt. DS

Bästa whiskyn när man stryker

Whiskyprovning verkar falla rönningeborna i smaken. Fullsatt var det i alla fall i butiken när Eva Albrektson kom till oss, beväpnad med fyra olika flaskor. Mycket skratt blev det, och det berodde inte enbart på procenten.

Eva började med att berätta att hon har druckit whisky i drygt 30 år, och
1985 var hon med om att starta ”Gothenburg Malt Whisky Society” – i Uppsala! Hennes intresse har smittat av sig på hennes man, som har bytt från VAT69 till Laphroaig. Något som vi som var med på provningen förstod var ett fall framåt. Vi fick också klart för oss att Eva har rest en hel del i Skottland, inte minst för att hon var så duktig på att härma skottarnas lustiga dialekt.

Eftersom vi kallade evenemanget ”Whisky för dummies” (fast vi snart upptäckte att det inte bara var dummies bland publiken), tog Eva det hela lite från början och svarade på frågan: Vad är whisky?

Destillerad sprit utan smaktillsats, gjord på spannmål, är svaret. Ordet kommer från ”Uisghe beatha”, som är gaeliska för livets vatten. Ungefär som eau de vie eller akvavit, alltså.

Och hur är det nu med stavningen? Undrar den språkintresserade. Jo, så här ligger det till: Det är tillverkningslandet som avgör stavningen:

Whisky Whiskey
Skottland USA (bourbon, rye)
Kanada Irland
Japan
Sverige
Nya Zeeland

För att visa hur whiskyn bör intas, hade Eva med sig en samling glas. Det var ett shotglas typ saloon, ett tjusigt kristallglas typ JR Ewing, ett nördglas med litet gulligt lock, ett tulpanformat provarglas – och så Evas eget favoritglas: ett ganska litet, enkelt glas som är bredare än det är högt. Vill man ordna provning hemma är konjakskupor utmärkta, tipsade hon.

Nu var det dags att övergå till själva drycken, och då lämnades alla tillverkningsländer utom Skottland därhän. På en karta kunde vi följa med Eva på hennes resa.

I Skottland har man tillverkat whisky sedan 1400-talet. Det finns tre
sorter: Maltwhisky, grain whisky och blended whisky. Maltwhisky görs av mältat korn, jäst och vatten och destilleras i omgångar i en kopparpanna. Med single malt menas att allt i flaskan kommer från ett enda destilleri. Grain whisky görs av flera sädeslag, ofta omältat korn, vete och majs, och destilleras i ett enda steg.

Blended whisky är en blandning av grain och malt, ofta 60-40, och många olika sorter.

Regioner där whisky produceras är:

Highlands
Lowlands
Islay
Islands (Orkney, Mull, Jura, Skye)
Speyside
Campbeltown

De sorter vi smakade på var en blend och tre single malt, en från Speyside, en från Islay och en från Lowland, alla valda för att det ska vara stor smakskillnad mellan dem.

Men de individuella skillnaderna inom varje region kan vara stora, påpekade Eva. Det är det som gör det så roligt att resa runt i Skottland eller bara en del av Skottland. Många destillerier har en väl utbyggs besöksverksamhet, med rundvandringar, avsmakning och butik.

Speyside
Spey är en flod och utmed den produceras 70 procent av all maltwhisky i världen. Här finns 60 destillerier i dag.
Många namn börjar på Glen, vilket betyder ”dal”. Ett exempel är Glenlivet; Livet är en biflod till Spey.

Världens mest sålda malt heter Glenfiddich. Många har nog köpt den i den trekantiga flaskan på någon flygplats. Att den är världens mest sålda betyder inte nödvändigtvis att det är den bästa…

Islay
Den ”whiskigaste” ön: Här finns de stora smakerna, de saltstänkta destillerierna och de berömda namnen – smaka på:

Laphroaig, Lagavulin, Bowmore, Caol Ila, Bunnahabhain, Bruichladdich, Ardbeg… De smakar tång, torv, tackel och tåg… Men de är inte grova och egentligen inte heller starka.

Lowlands
Lowlands är mindre av allt, kan man säga. Här finns varken torv eller bergsbäckar utan det är maltens sötma och jästens fruktighet som ger smak. Dessa single malts är varken så många eller så utpräglade som högländernas och öarnas, och de har oftare använts i blendsorter. Destillerierna är inte heller inte så många.
Så här går ttillverkningen till i korthet

Mältning:
Kornet blöts och får gro en vecka, gärna utbrett på golvet.
Sedan torkas det med hjälp av torveldning (ger den rökta smaken) i en kiln.
Bryggning:
Det nu malda kornmjölet (gröpe) läggs i vatten i stora jäskar av trä och blir till vört. Jäst tillsätts och sockret i vörten blir till alkohol.
Destillering:
Destilleras två gånger i kopparpannor som ser olika ut på varje destilleri – höga, runda, avlånga… Resultatet blir en klar sprit.
Lagring:
Spriten lagras på ekfat, oftast sherry- eller bourbonfat. Efter tre år får drycken enligt lag kallas och säljas som whisky. Men det tar minst 10 eller 12 år av lagring på flaska innan det blir gott att dricka. Sen finns det whisky som är 15, 18 och 21 år. Efter 25 års lagring uppnår man inte längre någon förbättring. Ofta håller whiskyn en alkoholhalt på omkring 40 procent.

Torven, pannans form, ekfaten och lagringstiden ger alla sitt till hur en single malt smakar. Sedan kan det stå mycket i reklamen om tång, salta vindar, ljung, bergsbäckar och granit – det låter bra och man köper det gärna.

Beröm åt Systembolaget
Eva anser att vi är lyckligt lottade i Sverige som har Systembolaget med sitt stora sortiment. Hon glömmer aldrig när kom med sin man till stadshotellet i Nora kring 1995. Puben på stadshotellet hade en hel vägg med single malts och engelsk ale.

I Skottland är det spännande att gå på puben, där det kan vara lönt att titta lite bakom de främsta flaskorna och kanske hitta en dammig butelj från ett ”tyst” destilleri, det vill säga ett som inte längre är verksamt men vars produkt fortfarande finns ute på marknaden.

Men tro inte att det går överallt i London. Där kan en standardpub ha tre sorters malt från en av de största distributörerna, och inte mer.

Systembolaget har i dag 29 blend och 59 sorters single malt att erbjuda, sa Eva och viftade med katalogen. Plus en svensk – Mackmyra. Jämför det med 1994 – då hade Systemet 30 blends och 19 single malt.

Vattnet
Ska man blanda in whisky med något? Det är resandes ensak, anser Eva. En enklare blend eller en bourbon kanske man gillar att hälla soda eller ginger ale eller coca cola i. Eller is. Men en single malt blir inte bättre av virke, då försvinner alla de nyanser som finns i läsken. Lite vanligt vatten däremot, utan bubblor och inte så kallt, lösgör framför allt dofterna. Det blir lite oljigt på ytan. Man kan gott tillsätta 20 procent vatten säger kännarna, men Eva själv brukar ta lite mindre. Under vår provning var det en gäst som drog fram en pipett för att få exakt rätt mängd.

Med Islay-malterna blir det tydligast att lite vatten gör susen, det mjukar, öppnar och ger ännu mer smak, tipsar Eva.

De fyra sorterna på provningen

Här är whiskysorterna vi provade:

1. Blend – Johnnie Walker Red Label
Den mest sålda whiskyn i världen. Smaken tyder enligt kännare på att det är en hel del Talisker i den, den enda single malten från ön Skye i väster.

Aningen maltig med inslag av fat, halm, valnötter, citrus och vanilj.


2. Lowland – Auchentoshan (1823) ”Åkerhörnet”
Den här whiskyn destilleras tre gånger. Lätt och frisk bouquet, söt men inte sliskig i smaken. Ljus färg. Helt orökig – kanske bra för nybörjare. Lätt och mjuk. Subtil, inte intensiv. Smak av choklad, kola, apelsinskal, banan, smör.

Fruktig med inslag av fat, nötter, halm, päron, honung.

3. Speyside – Glenfarclas 1836 ”De gröna ängarnas dal”
De sex kittelpannorna på det här destilleriet är Speysides största. En och samma familj har ägt destilleriet i sex generationer. Det ligger vid nedre Spey, nedanför berget Ben Rinnes, varifrån vattnet kommer.

Fyllig och sherryig. Rik, delikat doft. Stor, fruktig smak, lång mjuk eftersmak. Russin, mandel, creme fraiche.

Fruktig något bränd, inslag av mörk choklad, örter och nötter.

4. Islay – Lagavulin (cirka 1800) ”Sänkan där kvarnen ligger”
Om ni någon gång har sett en bild från ett maltwhiskydestilleri kan det mycket väl vara Lagavulin. Det ligger sagolikt vackert alldeles vid vattnet, kritvitt med stora bokstäver längs muren. Vågorna når ända upp mot några av magasinen vid storm.
White Horse äger Lagavulin och den ingår i White Horse blended whisky.
Smaken är torr, och mycket utpräglat rökig, saltig, tångig. Lagras på bourbonfat.

Kraftfull, komplex mycket rökig smak med fatkaraktär och inslag av tjära.

När ska man dricka sin whisky?
Alla har ju sin bästa stund på dagen eller veckan, men Eva dricker för sin del whisky när hon stryker! Och då väljer hon allra helst Talisker. Men Oban, Bowmore ellerLagavulin lär duga alldeles utmärkt!

Till kaffet är det heller inte dumt med lite whisky, då rekommenderar Eva The Macallan.

Delilåda 2.0

Dags att ta fredagarnas delilådor ett steg längre. Från och med nu kan du välja på en delilåda som är anpassad för GI-väktare.

Först vill jag bara berätta att vi hade himla kul på whiskyprovningen i onsdags kväll. Det var skratt och glam och hustrun var stjärnögd efter 8 cl fördelat i fyra glas. Referat med information om vilka sorter som provades kommer vilken dag som helst.

Till delikatesstallrikarna den kvällen provade jag två nya rätter: En sallad som bestod av blandade färska och inlagda grönsaker plus små mozzarellor, som var väldigt uppskattad. Det handlar om kronärtskocka, paprika, squash och tomat. Den salladen tänker jag lägga på GI-delilådan i stället för pastasallad.

En annan nyhet är en röra på chèvreost och semisoltorkade tomater som inte går av för hackor. Den kan man med fördel bre på baguette och toppa med ett basilikablad. Tänk att även jag kan vara kreativ! Hustrun var djupt imponerad.

Whisky for dummies

På onsdag är det dags för höstens första evenemang i butiken. Då kommer Eva Albrektson och berättar om whisky för oss som ännu inte är experter i ämnet.

Eva Albrektson är till vardags PR-konsult och har i sitt tidigare liv varit journalist. Whiskyn är ingen nyhet i hennes liv, hon upptäckte den redan under studieåren och fann att maltwhisky är godast. Vilka alternativen till malt är får hon berätta själv på onsdag, då hon ska hjälpa oss att provsmaka tre single malt och en blend. Och så ska hon guida oss genom den svåra proceduren att droppa en halv centiliter vatten i vår whiskyskvätt och känna vad som då händer.

Som student var Eva medlem i Gothenburg Malt Whisky Society. Det måste ha varit generna som styrde henne mot den sammanslutningen. Hennes mammas farbror, Lennart Thölén, var nämligen en av dem som startade den ansedda vinprovarföreningen Munskänkarna 1958.

Det har varit rusning till att skriva upp sig på whisky-kvällen, så nu är det väntelista som gäller. Så om du är sugen, hör gärna av dig. Det kan ju bli någon avbokning!

Vi börjar kl 19 med prat, sen mat, sen prat och sen kommer själva virren. Kostnad 250 kr per person. Räkna med att det blir trångt.

Välkomna!

Ost är bra för GI-bantare

Det snackas mycket om GI bland kunderna. Var och varannan satsar på fett för att gå ner i vikt. Då är det ju bra att käka ost.

Jag har tagit in två nya ostar, en krämig färskost på getmjölk som påminner om Latur, men smakar mer. Den kommer från italienska Piemonte, och för mig var det ett hett argument att köpa in den – det är samma region som äldsta dotterns sambo kommer ifrån. Osten heter Brunet och är behagligt mild med lite syrlig smak. Inget för gravida dock, den är varken lagrad eller pastöriserad.

För att skapa balans på ostbrickan har jag också köpt in en ny, fantastisk holländare. En hårdost på komjölk med den omisskännligt holländska nötiga smaken. Den är lagrad i minst tio månader och faller sönder i härliga ojämna bitar när man skär den.

Det där med GI hör jag nu allt oftare. Jag är inte helt främmande, hustrun och jag körde den dieten för några år sen. Då kom vi på att ost, charkuterier, olika röror (som pesto) är utmärkt goda bara som de är. Sedan dess har vi också hållit fast vid några recept.

Man kan till exempel röra ut lite getost med kesella, krydda med basilika och fylla cocktailtomater med röran.

Eller linda några kokta sparrisar med parmaskinka, lägga på en bädd av ituskurna små tomater, ringla över olivolja och rosta i ugnen några minuter.

Vilket är ditt bästa GI-recept?

Vi går i takt med kunderna

Kommunikation är ju modernt, och nu märker jag att ni som är kunder kommer med allt fler förslag på vad vi bör sälja i butiken. Jag lyssnar så gott jag kan, och tar in allt som inte sågas direkt av hustrun.

Smaksatta oljor har varit på tapeten ett tag. Vi har länge haft några snygga italienska gåbortsflaskor med citron och lite andra smaker. Men de känns kanske lite ”pretto” att ställa på sin egen köksbänk.

Därför har jag varit i Julita och köpt in sörmländsk rapsolja med en ett par olika smaker. Dels är det närproducerat, dels är flaskorna mindre och inte så höga – de står stadigare på köksbordet. Oljorna finns dels smaksatta med citron, dels med en kryddblandning som passar till höstens viltstek.

På begäran har jag också tagit in ett italienskt lätt mousserande alkoholfritt vin. Gott att serveras kylt tillsammans med något sött – varför inte praliner.

En annan sak som många har frågat efter är den gotländska osten Ockra. Jag har haft den inne förut, men då sa det svisch och så var den borta. Nu finns den igen. Påminner om den populära italienska taleggion, men jag tycker den är godare. Den franska fikonmarmeladen är god till.

Förr ett par veckor sedan fick jag bassning av hustrun för att jag hade tagit in en ny variant av lakrits, den här gången stänger med en chokladsträng i mitten.

– Totalt onödigt. Choklad är gott, och lakrits är gott – men tillsammans? Ingen kommer att köpa, sa hustrun.

Vi får väl se.

Äntligen fredag – snart

I vår familj har fredagarna blivit speciella. Det är då hustrun brukar få provsmaka nyheter vi har tagit in.

På fredagar slutar hustrun sitt jobb i stan tidigare för att i stället jobba i butiken. Hon kommer vid 4 och vid ½ 6 är hon redan trött. ”Det händer inget här, jag går hem till hunden”, säger hon.

Dörren som slår igen brukar bli startskottet för fredagsrushen. Den får jag klara själv medan hustrun sitter hemma och kollar på ”Actor’s Studio” TV9. När jag kommer hem, trött och svettig, har jag middagen med mig. Det blir rester. En korvända, ett par ostskalkar. Men det är inte bara synd om oss, ibland provsmakar hustrun också något nytt vi har tagit in.

Den här veckan ska hon få mortadella, en italiensk skapelse som vagt påminner om falukorv. Den är stor, rosa och ljuvligt len på tungan. Flera kunder har frågat efter den, nu får vi se vad hustrun tycker.

Möjligen får hon också smaka någon av de nya franska ostarna jag har tagit in, men någon tiramisú blir det förmodligen inte – den brukar ta slut på fredagarna.

Evenemangsnytt: ”Whisky for dummies” 14 oktober är populärt, men det finns några platser kvar. Det blir spännande för mig och hustrun - är det några som är dummies på whisky, så är det vi.

Praliner vet vi lite mer om. Nu är datum för evenemanget ”Pralinpremiär” spikat, det blir 25 november. Återkommer med mer info om det senare.

Ses till fredagsrushen!

Boka in hösten!

Sommaren drar ut på tiden, men i oktober börjar våra höstaktiviteter. Här får du veta mer om vad vi har tänkt oss, och lite om nya ostar jag har tagit in.

Det blir fyra aktiviteter under hösten, och de kommer att ligga i oktober, november och december. Då gör vi som vanligt: man anmäler sig, det börjar klockan 19, man äter en tallrik delikatesser och lyssnar på någon som kan något.

Första anhalt blir 14 oktober. Temat blir ”Whisky for dummies” under ledning av Eva Albrektson som har lagt till underrubriken ”Så får du ut mer av din flaska”. Missa inte det! Själv är jag överlycklig – äntligen får jag användning för de 49 konjakskupor som följde med när jag köpte butiken. Jag berättar mer om Eva och hennes flaskor när det närmar sig.

Boka också gärna upp 11 november (tema ölbryggning) och 9 december (tema vin). Någon gång i höst blir det också en pralinkväll.

En del kunder har frågat om de kan låna lokalen för egna arrangemang på kvällstid, och det vill jag verkligen uppmuntra. Förra året hade vi både politiska möten och födelsedagsfester i butiken.

Hustrun har tagit fasta på det, så i slutet av september kommer hon att ha sin aktiesparklubb här. Det innebär att ett gäng damer anländer med pendeln för att käka korv, skinka och ost samtidigt som de fattar beslut om vilka aktier som ska köpas och säljas. Det blir säkert livat. Jag tänker hålla mig i bakgrunden – jag har bara köpt en aktie i mitt liv, och det var Telia.

Nytt i butiken: På begäran har jag tagit in en gotländsk ost från Stafva Gårdsmejeri. Den heter ockra, är världens första gotländska kittost och påminner om taleggio. Men jag tycker den har mer finess. Jättegod med marmelad och portvin.

Och så har jag tagit in Brillat-Savarin, som påstås vara drottning Silvias favoritost. Den är gräddig och len, som ett mellanting mellan brie och färskost. Hustrun fick en bit igår när hon kom hem från pilatesträning på Rönninge Gymmix. Hon åt den tillsammans med en fantastiskt god hemgjord marmelad som hon har fått i present. Det finns stunder när livet känns rättvist, konstaterade hustrun nöjt.

Brödet är tidigarelagt

Robban gillar fotboll. Vad du har med det att göra? Mer än du tror. Robban bakar nämligen det bröd vi brukar ha fredag-lördag. Den här veckan tänker han baka i förväg, så brödet kommer redan i dag torsdag.

Om någon är intresserad av mer detaljer, så tänker Robban befinna sig på plats i Budapest på lördag när det VM-kvalmatch mellan Sverige och Ungern. Så han måste resa på fredag, när han vanligen brukar baka åt oss. Tack och lov att han inte lämnar oss i sticket.

Jag har lagt märke till att många kommer in för att köpa fina olivoljor i present när det ska på bjudning. Men varför bara köpa till andra? Nu har jag tagit in en otroligt god olivolja, som är snäppet billigare än de andra. Tanken är att du ska köpa den till dig själv och inte ge bort. Även du är värd en bra olja på salladen. Den här kommer från italienska firman Barbera och är rejäl och rustik i smaken. Riktigt god, tyckte Susanne när hon fick smaka.

Har du sett att jag har byggt om i butiken? Det har blivit mycket luftigare. Jag vill göra mysigt att sitta inne nu när hösten kommer. I dag satt jag jättelänge vid det runda bordet vid dörren tillsammans med en av mina favoritkunder. Vi pratade om viktiga saker. Jag gillar såna samtal och tycker butiken passar för dem. Den lilla vrån tänker jag hädanefter kalla för Filosofiska Hörnet. I sinom tid ska det inredas i filosofisk anda. Men snacka går ju redan nu.

Många har frågat mig vad jag planerar för höstaktiviteter, och efter idogt tänkande och ringande har jag nu kommit fram med en lista. Här får du en förhandstitt.

Alla goda ting är tre: öl, vin och sprit. Det har jag tagit fasta på inför höstens aktiviteter. Och så blir det lite choklad.

• Rönningebon Jim Davies, min tidigare granne, är en hejare på att brygga öl. Han kommer och berättar om hur man gör och vad öl egentligen är – och varför det är så gott. Jag tror han har svept en och annan själv genom åren.

• Whisky-nördarna blir allt fler. Men du själv kanske inte har fattat vad allt ståhejet handlar om? Kom och lyssna på Eva Albrektson! Vi kallar hennes kväll för ”Whisky for dummies”. Äntligen får vi ett hum om skillnaden mellan blended whisky och single malt - och hur stor roll den skotska geografin spelar. Och smaka förstås.

• Favorit i repris. Vinskribenten Håkan Larsson, som blev så poppis när han var hos oss senast, kommer tillbaka med fyra nya viner.

• Pralinpremiär. Var med och bestäm vilka chokladpraliner som är godast!

Höstterminen börjar bra

Jag vågar väl inte ropa hej riktigt ännu, men nog känns det som om Dagens Industri och andra affärstidningar har rätt: krisen verkar vara över. I alla fall för somliga.

Flera beställningar på catering har kommit in sedan vi öppnade för några veckor sedan, så på lördag har jag kallat in både hustru och dotter för att lägga snygga fat.

Vi har fortfarande stängt på söndagarna, så i helgen ska hustrun och jag passa på att gå Smaklust i Tantolunden. Där ställer matproducenter ut sina varor, och hustrun har lovat att hjälpa tillverkaren av Bredsjö Blå, Lars-Göran Staffare, att sälja hans ost på söndag. Som om hon inte hade nog med jobb redan! Så småningom kommer fårosten från Bredsjö att göra återinträde i vårt sortiment.

Planeringen inför höstens aktiviteter är i full gång, snart annonserar vi ut dem på hemsidan. Vinskribenten Håkan Larsson har lovat att göra ännu ett framträdande hos oss – det blev väldigt uppskattat förra gången. I övrigt blir det nya ansikten, och det kommer att handla om både öl och whisky.

Förresten – har ni smakat vår nyhet i butiken? Coppa heter den, skärs lövtunt och används som lufttorkad skinka. Smakar gudomligt. Otroligt vad italienarna kan göra av en vanlig fläskarré!

Kolla in Nära Ting-gallerian

Köpcentrum öppnas numera högt och lågt, så varför skulle vi i Rönninge vara sämre än andra? Därför har vi öppnat Nära Ting-gallerian i det gula huset vid torget.

Det gamla huset där vi är inrymda kallas i folkmun fortfarande Nära Ting-huset, trots att det var många år sedan butiken med det namnet lades ner. Så nu putsar vi upp namnet och skapar en galleria, helt enkelt genom att öppna dörrarna mellan våra tre butiker. Kom in och kolla!

Du kan börja hos Blomsterprinsessan, gå vidare in i Patricias inredningsbutik och sen vidare till delibutiken. Eller gå andra varvet. Eller gå emellan.

I mitten av september planerar vi ett större event tillsammans och drar då också med oss Ulle i Konsum. Tillsammans ska vi ordna en stor skördefest här på torget. Alla som har något att visa upp, sälja eller dela med sig av är välkomna att ställa sig bakom något stånd. Och så hoppas vi att vi får många besökare bland Rönningeborna!

Rönninge Delibutik åter öppen

Semester - är inte det överskattat? Jag har visserligen tillbringat två sköna, lediga veckor med att göra (nästan) ingenting. Men nu får det vara nog. I morgon, onsdag, öppnar jag butiken igen.

Två veckor är nog för lite enligt de flesta stressforskare och andra förståsigpåare. Men efter att ha rest runt större delen av Halland, hälsat på släktingar, shoppat keramik och käkat riktiga kräftor är det skönt att återgå till vardagen.

Helt har jag inte kunnat hålla mig ifrån butiken. Jag har byggt om lite, fräschat upp och satt upp lite nya hyllor. Kom in och kolla!

Semesterstängt öppnar åter den 4:e augusti. Trevlig sommar.

Vi letar leverantörer

I går åkte hustrun och jag ut på den sörmländska landsbygden i jakt på nya leverantörer. Bland annat störde vi Monika Naess där hon stod och rörde i sin marmeladgryta.

Ibland får jag lust att röra på påkarna, och en sån dag var det i går. Självklart satte jag med då i bilen, med hustrun vid min sida. Vi ville söka upp eventuella framtida leverantörer och hade en hel resplan.

Strax före Flen ringde vi upp Monika Naess och frågade om vi fick komma och hälsa på. Några minuter senare svängde vi in på Föreningsgården, och där stod hon vid sin marmeladgryta av koppar. Och rörde.

– Det här är storsäljaren, en fikon- och rabarbermarmelad med hela mandlar. Ett isländskt recept, sa Monika.

Sen fyllde hon massan på glasburkar ända, ända upp, skruvade på ett lock och ställde burkarna upp och ner i ett plasttråg. Sen körde hon i hela härligheten – i diskmaskinen!

– Nu blir det inga bakterier och marmeladen håller sig hur länge som helst utan konserveringsmedel.

Det doftade underbart i det skinande köket. Monika ville gärna sälja sina marmelader till oss, och vi bestämde att höras av efter semestrarna.

Monika var jättetrevlig, och vi pratade alldeles för länge. Vi fick bråttom till nästa anhalt: Göran i Blaxsta. Där var vi ute efter hans egen lönnsirap, som många kunder har frågat efter. Dyr, men förödande god.

Med Göran pratade vi så länge att tiden inte räckte till fler besök. Det var bara att vända hem. Resultat: en ny bekantskap och tio flaskor väldigt exklusiv sirap i baksätet.

En bruschetta i sommarvärmen

Sommarvärmen dallrar här över Rönninge Torg, och lugnet börjar lägra sig. Då är det läge att tänka ut nya lunchrätter. Häromdagen serverade jag hustrun något som fick hennes ögon att lysa.

Vad vore man utan dumburken? Platt intet. Den förtalade tv:n är en rasande bra inspirationskälla för oss som håller på med mat. Häromkvällen körde de matprogram större delen av kvällen och jag satt som spikad. Den andlöst vackra sommarkvällen fick klara sig utan mig där utanför.

En av mina favorit-tv-kockar heter Per Morberg, och den här gången gjorde han och hans italienske kompis en traditionell bruschetta. Jag insåg att den där skulle jag lätt kunna göra i butiken.

Så när hustrun kom ner för att äta lunch, la jag en skiva surdegsbröd på smörgåsgrillen och när den var snyggt randig gned jag den med en ituskuren vitlöksklyfta. Sen la jag den på en tallrik och öste på en röra av hackade tomater och färsk lök, olja och vinäger, basilika, salt och peppar. Bredvid detta mästerverk jag la ett par skivor parmaskinka, lika mycket rustichello och en liten hög med lomo (en torkade och rökta spanska fläskfilén). Sen dekorerade jag det hela med både gröna och svarta oliver och bar fram.

Gissa om hustrun blev glad! Hon är ju ändå sortimentschef, så det var inte mer än rätt att hon fick smaka på den anrättning först av alla. Som tur var godkände hon den omedelbart.

Sommarplaner och fikongott

Bland det bästa med att ha den här butiken är alla roliga samtal med er kunder. För ett par veckor sedan fick jag ett recept på fikongodis som passar till ost, som jag gärna delar med mig av. Och så är det många som undrar över om jag tänker stänga för semester. Läs nedan, så får ni veta allt.

Ja, nästan i alla fall. Fikongodiset kom från en kund som enligt både henne själv och hennes man har en ”näsa som en polishund”. Det betyder att hon är kräsen. Med henne är det både roligt och lärorikt att prova olika ostar. Hennes recept passar bra till de flesta blåmögelostar (det vet jag, för jag har provat), men själv håller hon stenhårt på att det är allra godast till den franska St Agur.

Den osten har jag inte haft tidigare, men jag köpte en bit för att prova till fikongodiset – och ta mig tusan, hade inte kunden rätt! Det var en dröm. Alla smakerna föll på plats. Så nu har jag tagit in St Agur bara för att ni andra också ska få smaka.

Hur det blir i sommar? Hustrun och jag åker till Västkusten de två sista veckorna i juli. Då är det stängt. I övrigt har vi öppet.

Visstja, det höll jag på att glömma:

Fikon med valnötter och ost

Dela 6 torkade fikon i mindre bitar. Blanda med 1 dl socker och 1/2 del balsamvinäger. Koka ihop till simmig konsistens.

Rosta 1/2 dl valnötter i torr panna.

Servera till blåmögelost, helst St Agur.

Måndag 22 juni xtra öppet mellan 12.00-15.00

Midsommarafton öppet mellan 11.00 - 13.00

Misommardagen stängt

Vinter- och sommarsortiment

Det ser inte ut som sommar ute, men det är det. Det tyckte i alla fall en kund som kom in häromdagen. Han ställde sig framför disken, la pekfingret mot kinden och sa: ”Jag ser att ni har sommarsortimentet framme – vad erbjuder ni till vintern?”

Jag måste erkänna att jag blev paff, det är sällan jag har anledning att göra skillnad på sommar och vinter. Hustrun brukar pula om i sin garderob, yllet ska stoppas undan och linnekläder ska fram. Men i butiken? Där har vi kört samma hela året. I min enfald har jag trott att det har dugt bra.

Eftersom jag har en sortimentschef (hustrun, ni vet) berättade jag för henne om kundens fråga. Och jag framställde det på precis samma sätt som han: som att det är en fullständig självklarhet att man byter sortiment.

”Hör du hustrun, vad ska vi sälja i vinter?”

”????”

Det är inte ofta hon blir tyst. Hon som hemma går under beteckningen HSPA (Har Svar På Allt). Men där fick jag henne.

Om ni tror att det blir någon slutsats av detta, så har ni fel. Hustrun och jag står villrådiga inför vinterns sortiment. Nu när vi har förstått att vi måste ha ett. En idé, någon?

Lördag 06 juni öppet 11.00 - 16.00

Kungen kommer, kungen kommer!

I går kom kungen och drottningen till Salem. In i det sista hoppades jag på ett kungligt besök här i min butik, men jag fick nöja mig med att den hästdragna vagnen klapprade förbi 50 meter bakom det gula huset. Synd, för jag hade förberett mig genom att ta in drottningens favoritost. 

Nej, jag skojar bara. Självklart visste jag att kungaparet skulle gå miste om ett besök här hos mig – programmet har varit klart i månader, och Lena och Olle Glimvik har berättat om det när de har varit här och handlat. Jag tog in osten ändå, för man vet ju aldrig. Kanske är det någon annan som vill ha en bit härligt krämig brillat-savarin till fredagsvinet. 

Men visst var det kul att kungen och drottningen kom. Hustrun var i alla fall i gasen och drog iväg med sin kompis Susanne till Vällinge för att se när de anlände från Ekerö. De klev ur en enorm båt som det stod Waxholmsbolaget eller nåt sånt på, och togs emot på bryggan av Lena och Olle Glimvik.  Till bompa-bompamusik skred de upp på en liten kulle där alla kunde se dem. Drottningen var prydlig i vit-rosa dräkt och kungen var klädd i exklusiv men för stor regnrock och skärpet hade han struntat i att knäppa. Båda höll paraplyer mot det strilande regnet, men när publiken stämde upp i kungssången tog kungen ner sitt paraply och sträckte upp sig lite extra med sitt hängande skärp. Till undersåtarnas ära stod han barhuvad mot regnet medan kungssången sjöngs. Eller snarare mumlades.  

Sen höll Olle Glimvik ett tal där han berättade det ena och det andra om Salem som kommuninvånarna själva inte hade haft en aning om. Som att Salem består av fem kommundelar (vilka det var hade hustrun glömt när hon kom hem) och att invånarna här är ovanligt unga. 

”Föredömligt kort och informativt tal” hördes röster ur publiken säga till varandra. 

Sen tappade hustrun greppet om kungabesöket fram till sista punkten, då hon även släpade ut mig för att se kungen och drottningen anlända till Skönviksparken i den hästdragna vagnen. Jag gick snart tillbaka till min butik, och senare kom hustrun in och avgav en kort sammanfattning av kungens tal till Salemsborna: 

”Ni verkar bo i en bra kommun”, sa kungen. 

Ja, ibland känns det faktiskt så. 

Mors dag rimmar på choklad

Eller nästan i alla fall. Jag har ägnat mig åt intellektuell verksamhet och inhämtat i tidningarna att alla mödrars hetaste önskan på den stora dagen är att bli bjuden på middag. Och så en liten påse praliner, förstås. 

Mors dag är en av de stora högtiderna, åtminstone för de små. I år har jag förberett mig genom att ta hem urgoda italienska praliner, som har jag har packat i fina cellofanpåsar försedda med guldhjärtan. 

Men praliner utgör ju bara botten på kostpyramiden och passar bäst till frukost. För att fira dagen till fullo behövs en riktigt romantisk middag framåt kvällen, och helst ska den avätas när barnen ­ - just desamma som gör mor till mor - har lagt sig. Men vad ska man servera?

För att komma med tips och råd går jag till källan för all romantik: Italien, närmare bestämt till Paolo Roberto. Han tycker att barnens far kan servera en antipasti-tallrik som består av några goda salamiskivor, lite pesto och ett par knapriga kex. Detta bör följas av ugnskyckling enligt följande recept hämtat hur hans kokbok ”Mina fastrars mat”:

 

Du behöver 1 kycklingklubba per person, en1 rödlök, 1.5 1,5 dl vitt vin,3 3 msk olivolja, 2 2 msk torkad rosmarin, 4 salt och 2 svartpeppar (tar du fler än 4 kycklinggklubbor, öka på med vin och olivolja.

Gör så här:

1. Sätt ugnen på 225°.

2. Skölj kycklingklubborna och skär bort överflödigt skinn.

3. Skiva löken tunt.

4. Krydda klubborna runtom med rosmarin, salt och peppar, och lägg dem i en ugnsfast form. Bottna formen med vin, olja och mer salt och peppar.

5. Sätt in formen i ugnen och stek i 45 minuter, eller tills köttsaften efter stick i den tjockaste delen på klubborna är genomskinlig. Vänd bitarna efter ungefär halva tiden och späd samtidigt med ytterligare vin om det behövs.

6. Servera tillsammans med vin- och lökskyn.

Och här kommer mitt eget tillägg: Koka risoni, sån där liten pasta som ser ut som ris. När risonin är färdigkokt, lägg ner den i vin- och lökskyn och låt den suga åt sig. Det blir underbart gott! 

Nina Malén grillade kabanoss

I onsdags firade vi in våren här i butiken med grillafton till levande musik. Nina Malén från Ekologiska Kompaniet grillade ekologiska korvar på vår terrass, allt medan trion Pómo-Altón-Lundén spelade en salig blandning av jazz, soul funk, fusion och latin. Det blev en härlig stämning. 

Nina berättade om Ekologiska Kompaniet, som hon har startat tillsammans med sin kollega Albin Gustafsson i Nyköping. Deras idé är att sälja bra kött och köttprodukter. 

-         Vi vill stödja lantbrukarna som föder upp ekologiskt här i Sörmland, sa Nina. 

Hon och Albin säljer köttet i form av lådor som kan beställas på deras hemsida www.ekologiskakompaniet.se. I lådorna finns alla möjliga styckningsdelar. Eftersom en stor andel av köttet måste malas till färs, har Nina och Albin börjat låta tillverka olika kvalitetskorvar som också säljs. De innehåller minst 85 procent kött och i övrigt fläsk, vatten, eventuellt mjöl och kryddor. Inga andra tillsatser används, utom natriumnitrit (E250) som är nödvändigt (se också bloggen om professorn Marie-Louise Danielsson-Tham). 

Det var några av de goda korvarna som låg på vår grill i onsdags. Kabanoss är en ganska tjock korv med mycket smak av svartpeppar och till dem åt vi delibutikens potatissallad och bulgursallad. Medan grillen blev varm lät vi oss väl smaka av olika sorters antipasto, samt Ekendahls goda baguetter. 

När det bli kyligt gick vi in, och lät den stackars orkestern sitta kvar ute och spela. Men vi värmde dem genom att ställa den ännu heta grillen precis bredvid dem och genom att applådera så det dånade ut mellan låtarna. Självklart fick musikerna gå lös på både antipasti och korvar när de hade spelat klart. Två av bandmedlemmarna är bara 19 år, så faten rensades helt. 

En och annan av gästerna intresserade sig för själva grilltekniken, och Nina kom med några enkla råd: 

-         Krångla inte till det. Vänta med att lägga på köttet tills kolen har blivit ordentligt grå. Se till att ha en bit av gallret fritt från kol, så att du kan lägga kött som är färdigt där i väntan på att det serveras. 

Fram emot kvällen packade Nina ihop sina pinaler och körde hem till skogarna runt Nyköping i sin specialbyggda Fiat, en rullande kyl och frys. 

Möte med Bacilluskan

Det är högsäsong i delibutiken och jag hinner inte ta många steg bortom Rönninge. Men hustrun, hon har träffat programledaren i TV4:s ”Rent Hus”. Marie-Louise Danielsson-Tham är veterinär och professor i livsmedelshygien. Hon vet allt om baciller, opastöriserade ostar och E-ämnen.

Ni har väl sett ”Rent Hus”? Det har inte jag, men jag vet vem Marie-Louise Danielsson-Tham är eftersom hustrun tillhör hennes beundrarskara. I veckan fick hustrun träffa professorn på ett veterinärseminarium. Fråga inte hur hustrun hamnade där, det är en annan historia. Deras möte kärvade lite från början:

–       Man kanske skulle göra ett hemma-hos-reportage hos dig och ta med sig en tops! Sa hustrun skämtsamt till M-L D-T när de hade hälsat.

Men professorn var inte road.

–       Jag släpper inte in journalister i mitt hem, med eller utan tops! Men jag kan lova att det är rent, tillade hon muttrande.

Om hustrun hade klampat i klaveret vet inte jag, men hon fortsatte oförtrutet in på nästa heta ämne: opastöriserade ostar. Som ni vet säljer de bra i vår butik. Professorn är skeptisk till dessa delikatesser.

–       Det är många som påstår att opastöriserade ostar är godare än pastöriserade. Det tror inte jag på. Jag har faktiskt tänkt ordna ett blindtest på Grythyttan för att bevisa det, sa hon.

Restauranghögskolan i Grythyttan är hennes arbetsplats, där undervisar hon i livsmedelshygien. Man kan säga att hon som veterinär ägnar sig åt de små djuren med de långa namnen: campylobacter, listeria, salmonella, stafylokocker och andra arter. Hon vill inte deras väl utan deras död, särskilt om de finns i maten.

Hustrun undrade om ett blindtest verkligen skulle fungera. En brie de Meaux är ju en brie de Meaux, och den smakar som den gör för att den är opastöriserad. Inte kan man säga att den är mer eller mindre god än Sörmlands ädel, som är en helt annan ost och pastöriserad?

Så hustrun höll med om att pastöriserat är väl så gott som opastöriserat, det beror på tycke, smak och kvalitet.

–       I Sörmland har vi minsann Jürss Mejeri. Alla deras ostar är pastöriserade och underbart goda, skröt hustrun för professorn. Som genast såg lite mindre sträng ut.

Av andra veterinärer på seminariet, som själva ätit opastöriserade ostar hela livet, fick hustrun klart för sig att även dessa ostar är helt ofarliga sedan de har lagrats i 60 dagar.

Marie-Louise Danielsson-Tham har också givit sig in i debatten om E-ämnen. Hon vill nyansera den lite, säger hon. Debatten tog ju riktig fart när journalisten Mats-Eric Nilsson skrev boken ”Den hemlige kocken” (Forum) och uppföljaren ”Äkta vara”. Hans poäng är att färdiglagad mat innehåller för många konstgjorda ämnen. De må vara godkända vart och ett för sig, men ingen har kontrollerat cocktaileffekten av dem, det vill säga vad som händer i kroppen när vi blandar kemikalierna.

I Svensk Veterinärtidning har M-L D-T skrivit en artikel där hon går igenom de vanligaste E-ämnena och vad de är till för. Hon går egentligen inte till direkt försvar för något ämne, utom ett: E 250 (natriumnitrit). Det har sin plats i köttprodukter som salami, eftersom det skyddar konsumenten från att bli botulinumförgiftad. Det är lika otrevligt som det låter, så den tillsatsen ska vi vara rädda om.

Jag har båda Mats-Eric Nilssons böcker samt M-L D-T:s artikel i butiken, om någon är intresserad. Och vem vet, Claes Jürss kanske snart får oväntat besök – av en städprofessor utrustad med tops. Hemma i Grythyttan lär barnen kalla henne Bacilluskan

Grillkväll i delibutiken

Onsdagen den 20 maj är det åter dags ett kvällsevenemang i Rönninge Delibutik. Då får vi lära oss allt om hur man grillar och hur en riktigt god korv av hög kvalitet ska smaka. Nina Malén från Ekologiska Kompaniet i Sörmland kommer för att grilla och berätta. Till tonerna av jazztrion Pomo, Alton & Lundén.

Tidigare kvällsarrangemang har varit fullspikade, och flera kunder har frågat efter en grillkväll. Nu blir det verklighet. Vi har lockat hit Nina Malén från Ekologiska Kompaniet, som säljer mat som är framställd på miljövänligast tänkbara sätt. 

Korvarna Nina har med sig är tillverkade på kött från charolais-kossor, en fransk ras som är berömd för sitt goda kött. Just dessa kommer från Sofielunds gård utanför Flen. Sommartid vandrar de mellan hagarna och tuggar fridsamt på sitt gräs, om och om igen på kossors vis. Vintertid går de lösa i lagården och kan lägga sig var de vill. Och tugga. 

Vi tänder grillarna klockan 19 och lägger på de läckra korvarna. Det sker till tonerna av jazztrion Pomo, Alton & Lundén, tre unga killar som spelar underbar lättjazz, av den lättsamma art som till och med hustrun klarar av. 

Kostnad per person 250 kr. Då ingår mat och dryck. Anmäl dig nu!

 

Lars-Erik Läck berättar om örter

Det var många som ville veta mer om hur man odlar örter. 20 personer var vi som trängdes i den lilla butiken och på terrassen när Lars-Erik Läck delade med sig av sin djupa kunskap. Han berättade inte bara om hur man odlar örterna, utan också om hur man använder dem. 

Vi bjöd in Lars-Erik Läck som ett led i våra aktiviteter här i butiken, där vi försöker ge våra kunder något utöver maten (och vinet, eftersom detta är slutna sällskap). Lars-Erik är född och uppvuxen här i Rönninge. Hans far var trädgårdsmästare och hade plantskola och flera av de kunder som var med här i onsdags kväll hade buskar och rabatter i sina trädgårdar som en gång planterats av Lars-Eriks pappa. 

Han inledde med att konstatera att odla kryddörter – det är lätt. De flesta vill ha sol och varmt och lagom mycket näring. En fönsterbräda är en utmärkt odlingsplats, bara den har sol. De flesta örter kan samsas i samma kruka eller rabatt, utom myntor som har en tendens att sprida sig in absurdum. Sätt dem i egna krukor eller hinkar. 

Många kryddörter är fleråriga och passar bra i rabatten. Fleraåriga är exempelvis oregano, libbsticka, malört och salvia förutom citronmeliss och myntor. Du kan ha dem lite var som helst, till exempel som kantväxter. Med lite tur skrämmer de bort rådjur och harar, som tycks sky de starka dofterna. Blomsterprinsessan Carina hade sin egen förklaringsteori: ”De äter inte örter, för de vill inte bli kryddade i förväg!” 

Mest praktiskt är dock att ha örterna nära köket – annars är risken stor att du inte ids gå ut och hämta när du är i matlagningstagen. 

Vissa kryddörter är ettåriga, och de övervintrar inte hos oss, inte ens inomhus. Det gäller typiska medelhavsörter som rosmarin, mejram och timjan. Även salvia hör dit, men den är så oöm att den ändå klarar en svensk vinter. Problemet för dessa örter är att det är för kallt utomhus och för varmt inomhus hos oss vintertid. 

Fleråriga örter har störst chans att överleva om man ställer dem tätt ihop på altanen och bäddar in dem i papper och filtar, råder Lars-Erik. Lägg plast över det hela, så att inte vatten sipprar in och fryser. Själv har han övervintrat en timjan genom att ta upp den ur krukan och lägga den i en lövhög. Salvian kan du klippa ner hårt på våren, så kommer den igen. 

Den populära koriandern är ettårig och är bara användbar som krydda innan den har gått i blom. Efter det tappar den alla blad. Det är bara att kasta. Lars-Erik själv sår en ny koriander varje månad. Detsamma gör han med mejram. 

Även basilikan är ettårig. Den är rolig eftersom den finns i så många varianter. Köp fröer av flera sorter och bland friskt, tycker Lars-Erik. Tänk på att basilikan är den ört som kräver mest av sin omgivning. Den vill ha riktigt varmt och gott. Har du ett växthus är det perfekt. Har du balkong eller fönster mot norr kan du ändå odla en del örter, till exempel oregano och citronmeliss.

Om du ska så örter själv, är det viktigt att börja tidigt. Sätt igång redan i februari på fönsterbrädan och flytta så småningom ut plantorna i rabatten. 

Frågan om fransk dragon kom upp. Det är en perenn som Lars-Erik gräver ner med kruka och allt i sin rabatt till vintern och täcker med löv. Då kommer den tillbaka. Ta upp den på våren och dela rötterna. Tänk på att dragon ska vara fransk. Den finns också i en rysk variant, som inte alls är lika god. De ser ganska lika ut, så man måste smaka för att vara säker. 

När teoridelen var avklarad övergick Lars-Erik till att visa i praktiken hur man gör när man planterar. Krukan ska ha hål i botten, och det ska täckas med en skärva. Sen bottnar man med ett laget lekakulor som täcks med en bit marktyg. På det viset blandas inte lekan med jorden – och då kan man spara den! Sedan fyller man på med bra såjord. Själv använder Lars-Erik u-jord med lekakkulor i. Han varnade för att så i billig jord av typen fem säckar för 100 kronor. Den passar i rabatter, men inte till krukor. 

Den här kvällen tillhandahöll Carina en uppstammad rosmarin, och runt den satte Lars-Erik citronmeliss, timjan och oregano vackert i den stora krukan. Det blev jättefint! 

Så berättade han om hur man skördar: ta hela skott och repa av bladen om stjälkarna är hårda. Om du ska spara örterna, skörda när det är torrt och innan örterna går i blom. Ta späda skott. Bunta ihop till kvistar som du hänger till tork. Ute på torra ställen, eller inne. Du kan också repa bladen och torka i 50 graders ugn. Det tar ett par timmar – låt ugnsluckan stå på glänt. Eller hacka bladen och lösfrys på bricka innan du lägger i en burk i frysen. 

Hur använder man då kryddorna? Ett av Lars-Eriks förslag var att man lägger en bunt örter på glöden innan man grillar kött eller fisk. Kyckling är gott att späcka med massor med örter och vitlök innan man ställer in den i ugnen. Fyll själva kycklingen och stoppa in kvistar under skinnet, droppa sedan över olja och citron, salt och peppar.  

Lars-Erik brukar också brygga te på örter. Exempelvis slår han hett vatten över några blad citronmeliss, sötar med honung  - det älskar barnbarnen. 

En supergod salladsdressing gör han genom att ta ungefär 3 dl av en bra olivolja, hacka en bunt persilja och lägga i tillsammans med en eller två vitlöksklyftor samt en rejäl näve av en ört man tycker om - i hackat skick. Lägg till ett par matskedar vinäger, salt och peppar. Mixa med mixerstav och häll på flaska. 

När du kryddar brännvin med malört: använd inte blommorna, det blir inte gott. Ta i stället 70 cl brännvin och 7-8 spetsar av malörten, det vill säga späda skott. Låt stå 7-10 dagar, sila. Om det blir för stark malörtssmak är det bara att späda med mer brännvin eller lösa upp en eller två sockerbitar i drycken. Skål!

Ostprovning för kreativa

I veckan har jag fusionerat mitt gamla liv som ledarutvecklare med det nya som delikatesshandlare. Jag bjöds in till AstraZeneca för att hålla i en ostprovning för ett gäng anställda. Efter en timmes prat och smakande, kunde två vinnare utses: Comtén och kreativiteten.  

När jag kom till AstraZenecas konferenslokal beväpnad med sju olika ostsorter, fick jag börja med att möblera om. Ut åkte den fina dukningen med knivar och gafflar. I stället skapade jag fyra olika stationer som de 21 deltagarna fick rotera kring. 

Det smakades på ostar, protokoll fylldes i och kreativiteten stimulerades genom associationer och beskrivningar av konsistens och smak. 

Själv höll jag ett kortfattat sammandrag av de olika ostarna, vilken grupp de tillhörde, var de tillverkades och varför jag hade valt ut just dem. Och jag lyssnade på hustrun när hon avrådde mig från att gå allt för djupt in i ostarnas kemi. ”Snacka inte aminosyror med kemister”, varnade hon. Och det hade hon ju rätt i. 

Resultatet av övningen blev att mest omtyckta ost var franska hårdosten comté, tätt följd av lika franska brie, helst bestänkt med några droppar vincotto. 

Nu måste jag förbereda kvällens övning: Lars-Erik Läck kommer i kväll och ska snacka odling av örter. Det blir knökfullt.

Sjungom studen-tens lyckl…

Jag kan knappt fatta det, men i juni tar lilla Jossan studenten. Det var ju alldeles nyss hon föddes och låg där som ett skärt knyte på hustruns mage.  Och snart kröns de blonda lockarna av den vita mössan. Tur att man inte behöver fundera på vad man ska bjuda på för mat på mottagningen. 

Det är inte bara min dotter Josefin som tar studenten om några veckor. Den 4 juni blir nog hektisk för många av oss som blev föräldrar 1990. En studentdag brukar bli något av en logistisk utmaning med utspring, där man ska stå och se stolt ut, flakåkning (hjärtat i halsgropen på pappa), hemtransport – och dessutom mottagning för ett antal gäster.

 Tillåt mig föreslå att låta Rönninge Delibutik & catering underlätta för er. Vi kan ordna goda menyer, pastasallader eller till och med mackor om det kniper. För försommaren är ju inte bara studenternas tid, utan alla festers och picknickars. 

Jag minns själv när hustrun och jag var kunder i delibutiken för några år sen. Där hämtade vi en delikat picknickkorg, som vi tog med ut på Djurgården där hustrun hade fått för sig att springa ett sånt där hurtigt motionslopp. Vad förvånade vi blev när det sen visade sig att i avgiften ingick det en papperskasse som innehöll en purjolök, en förpackning pressad, kokt och skivad skinka, två tuber märkta med ”pålägg” (oklart vad slags) och en limpa färdigskivat bröd i färgglad plastpåse. Den lämnade vi tacksamt tillbaka till arrangören. 

Lars-Erik Läck berättar om hur man odlar örter

Dags för nytt kvällsjippo i butiken, den här gången med Rönningeprofilen Lars-Erik Läck. Han är en av landet mest trädgårdskunniga personer och ska berätta om hur man själv kan odla örter att krydda maten med. Det hela är ett samarbete med Blomsterprinsessan som har lovat att handgripligen visa hur man gör. Kom och var med den 29 april! 

Brukar du se en lång gänglig man på Rönninge Torg som pratar blommor med rätt hög röst och som skrattar mycket? Då är det troligen Lars-Erik Läck, uppvuxen i den lika berömda som avsomnade handelsträdgården i Rönninge. Han gick med fingrarna i jorden redan som pojke och insöp mer kunskap än de flesta andra. Den fick han nytta av när han senare blev tidningsformgivare och trädgårdsjournalist, med flera böcker i ämnet bakom sig. I dag är Lars-Erik pensionär, men är ändå anlitad som expert av bland andra Bonniers tidningar. Bland annat faktagranskar han innehållet i Allt om Trädgård.

Lars-Erik och jag har en gemensam god vän, nämligen Bettan som tidigare var chefredaktör för Allt om Trädgård. Bettan har berättat att hon förlitade sig på Lars-Eriks expertis i blomsterfrågor. 

–       Vi fick ofta in bilder på blommor som vi inte kunde identifiera. Men det var lätt, bara att maila den till Lars-Erik så fick man veta vad det var! Berättar Bettan. 

Hustrun har minsann också jobbat ihop med Lars-Erik på mediaföretaget Tidningsmakarna. Där hade Lars-Erik en mer oväntad roll vid sidan huvuduppgiften som formgivare – han var också företagets it-expert. En mångsidig man, alltså. 

Den 29 april, 19.00 - 21.00, kommer han till butiken för att ge tips om hur du gör för att lyckas med din basilika och rosmarin. Men du får ställa vilka frågor du vill! Anmäl dig redan nu. Kostnad 250 kronor, inkl delitallrik och dryck.