När hunden hotade med kniv

Minns ni tomatsåsen med vodka i, som jag berättade om härom veckan? Den som Oprah Winfrey kallar ”Nerver lose your husband”. Hustrun lagade den åt mig häromsistens och det kunde ha slutat illa. Hunden tyckte så illa om vodkadoften att hon hotade med kniv.

Detta är ingen spökhistoria i halloween-tider, utan fullkomligt sant. Men det var inte första gången vår svarta labrador tog till denna drastiska åtgärd. Så fort hon blir lite stött (det händer ganska ofta) smyger hon ut i köket och snor åt sig den största förskäraren. Med den mellan tänderna kommer hon sen ut till oss i vardagsrummet, visar upp sig – och väntar på reaktionerna. Som skjutna ur raketer far vi då upp för att avväpna jycken, som snabbt som ögat slinker in mellan alla stolsbenen under matsalsbordet. Där blänger hon på oss en stund innan hon surt släpper kniven på golvet med en smäll.

I fallet med tomatsåsen var det spritdoften som fick hunden att dra kniv. Den hindrade henne att utöva sin favoritsport: att sitta alldeles vid köksbänken och vänta på att man ska tappa en smula i golvet. Hundar må vara lika oss människor på många sätt, men vodka gillar de inte.

Jag fick in kommentarer på vodkasåsen från kunder som tänker laga den, men som tvekar. ”Två deciliter vodka, är det inte för mycket?” undrar en som nog hellre vill konsumera sin vodka på det vanliga sättet.

Men hustrun vidhåller att två deciliter ska det vara. Köp en kvarting och lägg resten i frysen i avvaktan på jul. Hotar hunden med kniv – stå på dig, hälsar hon. Vill du ha receptet igen, klicka här.

En annan kund har nappat på uppmaningen att berätta om det gula huset där butiken är inrymd. Och enligt henne är det ju inte alls något gammalt stationshus, som jag trodde.

Det har visserligen funnits ett stationshus, men det var rödmålat, hade stinsbostaden oppanpå och är numera rivet. Det gula huset rymde post i den del som nu är delikatessbutik, bank i Vero Modas nuvarande lokal och sybehörsaffär i det som nu är blomsterhandel. I källaren fanns en köttaffär.

Tack för den upplysningen! Tyvärr tycks ingen kund känna till om huset verkligen också har tjänat som bordell – det kanske är för pikant för att vara sant.

Närproducerat och därproducerat

Visst är det härligt att vara politiskt korrekt och göra de rätta sakerna. Det kände hustrun och jag när vi tog över butiken och började ta in närproducerade läckerheter från Jürss i Flen, Bakeriet i Eskilstuna och Irjas marmelader, också från Eskilstuna. Men man kan inte alltid vara PK. Ibland måste man få busa till det.

Det var i alla fall vad jag tänkte när Christopher Smith en morgon bankade på butiksdörren och presenterade sig som Chris. Han har tre utmärkande drag: Han är ung, han är liten till växten och han är australienare. Hustrun skulle nog säga att han är ”söt” också, om hon hade fått träffa honom. Och – visst ja – Chris har sedan starten år 2000 byggt sig ett mindre matimperium, Valley Produce Company med säte i Victoria, Australien. Vid starten var han bara 23 år, och nu säljer han sina kex, kryddade mandlar, fruktpatéer (till ost) med mera över hela världen. Han har till och med lagat mat i amerikansk tv hos Oprah Winfrey.

På något sätt hittade Chris till Rönninge torg, fråga mig inte hur. Men när han började plocka upp sina varor och lät mig smaka, föll jag direkt. Utan att fråga sortimentschefen, hustrun alltså, köpte jag in en del av hans supergoda och supertunna kex, kryddade mandlar och osttillbehör.

Lite nervös var jag när jag skulle erkänna för hustrun att jag frångått principen om närproducerat och köpt in grejer från Australien! Men jag vet ju att hon gillar mat av hög kvalitet, så jag tänkte what the hell, hon kommer att smälta lika snabbt som de tunna kexen försvinner i munnen.

Och det gjorde hon – fast hon såg fortfarande lite sträng ut när jag plockade fram det riktigt busiga: knäckebröd från andra sidan jorden! Det var lite över gränsen. Men jäklar vad gott det är med Kalles kaviar på.

Torsdag den 23 oktober

Butiken har öppet mellan 15.00 och 19.00.

Vi leverar en företagscatering på förmiddagen

Välkomna in

Säsong för slutna sällskap

Någon som minns bloggen om RA? Den gjorde succé. Åtskilliga kunder har kommit in och låtit sig inspireras att överraska sin moatjé med en romantisk afton.

Eftersom ni tycks gilla förkortningar, lanserar jag härmed en ny: SS, Slutet Sällskap. Namnet har jag kläckt själv, dock inte idén. Den kommer givetvis från en kund, som var här på vinprovarkvällen för ett par veckor sedan. Då stängde vi nämligen butiken när alla var på plats, och vips var sällskapet slutet.

Butiken kan ju användas till annat än vinprovning, resonerar den här kunden som är en kreativ dam. Hon är själv medlem i en förening som saknar egen lokal. Varför inte förlägga en del möten till Dånvikens Delikatesser? På kvällstid? Med stängda dörrar?

Visst, tänker jag. Varför inte? I diskussionerna med den kreativa kunden uppstod frågan om kostnader – vad ville jag ha för att hyra ut lokalen ett par timmar?

Efter lite tankeverksamhet kom jag fram till detta: Ingenting. Den som vill hålla sitt möte, sin släktmiddag eller sin RA i butiken får gärna göra det nu när höstmörkret kryper inpå. Men då vill jag erbjuda en delitallrik från disken för 150 kr per person. Så stänger vi dörrarna och kör SS vilken kväll som helst utom söndag och måndag mellan kl 19 och 21.

Välkommen att boka in dig!

Tisdagen den 14 oktober

Butiken är öppen mellan 14.00 och 19.00, på förmiddagen levererar vi en företagscatering.

Välkomna in i butiken.

Så behåller du din man

Hustrun min är väldigt förtjust i Oprah Winfrey. I sina mest optimistiska stunder brukar hon (hustrun alltså) hävda att hon är exakt lika lång som Elizabeth Taylor, exakt lika gammal som Madonna, och har samma yrke som Oprah. Fast då menar hon nog inte så exakt, för så vitt jag vet har min hustru aldrig lett ett tv-program.

Hur som helst – ibland får denna Oprah för sig att laga mat i sitt tv-program. Och en gång hade hon tagit dit en kock som gjorde en alldeles egen version av en vanlig italiensk tomatsås. En av ingredienserna var lika oväntad som lyckad. Såsen gjorde sån succé att den fick namnet Never lose your husband. Den make som fick smaka såsen skulle nämligen stanna för evigt hos den som lagade den.

Härom kvällen blev jag själv serverad såsen. Hustrun lagade den och serverade den till tagliatelle. Den var verkligen vansinnigt god – och jag undrade förstås vad den innehöll. Tomater och grädde kunde jag räkna ut själv. Men vad mer? Jag gissade och hustrun flinade. Allt var fel. Blir du nyfiken? Här kommer receptet. Håll i dig nu:

1 rödlök eller tre schalottenlökar
1 klyfta vitlök
2 dl vodka (där kom det – min hustru valde Absolut)
2 dl höns- grönsaks- eller kalvbuljong
1 burk krossade tomater
1 dl vispgrädde
Salt och peppar
Riven parmesanost
Strimlad färsk basilika

Hacka lök och vitlök, fräs i lite olja eller smör. Häll på vodkan och låt den koka in ordentligt, det ska bli nästan torrt i pannan. Häll på buljongen, sedan tomaterna. Efter en stund grädden. Salta och peppra. Servera med riven parmesan och basilikan till pasta. Och din make kommer aldrig att lämna dig.

Jag skulle tro att vodkasåsen är en amerikanisering av den italienska putanesca – som betyder gatflicka. Den passar egentligen oss bättre här på Dånvikens, eftersom det ryktas att det gamla stationshuset en gång har tjänat som bordell. Kan det vara sant? Vet du något om det gula huset och skulle du i så fall vilja dela med dig av dina kunskaper? Välkommen i så fall att maila, ringa eller komma in och berätta. Under tiden vill du väl ha receptet på gatflickans variant av tomatsås. Här är den:

1 hackad gul lök
1 hackad vitlöksklyfta
1 burk krossade tomater
Några oliver
1 rejäl matsked kapris
4-5 sardeller
Salt och peppar


Fräs lök och vitlök i smör eller margarin. Lägg in sardellerna och låt dem smälta. Rör i kaprisen, häll i tomaterna. Skiva oliverna och lägg i dem. Salta försiktigt och peppra. Servera till pasta.

Om jag stannar för evigt hos min hustru? Alla gånger!

Idag söndag: blåbärsscones med färskost. Gott till kaffe och te.

Vi har öppet mellan 11.00 och 16.00.

Välkommen in.

Nu har vi malet espressokaffe

Många kunder har varit inne och frågat efter färdigmalet kaffe. Nu finns det i butiken. Vi har tagit in flera olika sorters espressokaffe från kommer från olika delar av världen, alla av hög kvalitet.

Intresset för kaffe är på uppåtgående igen. Visst har vi svenskar alltid druckit mycket kaffe, men kunskapen om hur det ska smaka lär ha varit högre på mormors tid – innan det frystorkade pulvret och elbryggaren gjorde entré.

För den som vill veta lite mer kommer här en snabbkurs i vad som skiljer blasket från riktigt kaffe:

• Det bästa kaffet växer på buskar i skydd av högre träd, högt uppe på sluttningar. Bären mognar i olika takt och måste plockas för hand. Inget insektsmedel behövs.

• Nederbörden ska helst vara jämn. Då växer kaffebönan långsamt och får tät struktur. I områden med regnperioder blir tillväxten snabbare, vilket är mindre fördelaktigt.

• Det finns två skördemetoder, den torra och den våta. Den torra är billigast: bönorna läggs att torka i solen. Den våta kräver investeringar, eftersom bönorna maskintorkas. Det ger ett fruktigare och syrligare kaffe med jämnare kvalitet.

• Det finns tre olika sätt att sortera bönorna.
Estate: alla bönor kommer från en enda gård.
Cooperative: flera näraliggande gårdar blandar sitt råkaffe.
Blend: rosteriernas egna blandningar, där de skapar smaker som naturen inte kan uppnå.

• Rostningen är viktig. Bönorna rostas i cirka 220 grader i omkring 15 minuter. Den exakta tiden och temperaturen avgör smaken och varieras efter vilken typ av kaffe man vill ha.

• Det finns hundratals olika sorters bönor. De vanligaste för espresso är arabica och robusta. De ger den typiska espressosmaken, som många är vana vid.

• När man inte vill ha espresso - hur ska man då brygga ett gott kaffe? Det finns två metoder: infusionsmetoden och bryggmetoden.
Infusionsmetoden går ut på att man blandar ganska grovmalet kaffe och vatten i en kanna. Häller på lite vatten först, sen resten, låter vila, rör om.
Bryggmetoden är den gamla vanliga med melitta. Ännu bättre är om man har ett så kallat guldfilter i stället för engångsfilter av papper. Lägg då i bryggmalet kaffe, lägg på ett lock med hål i, häll på vatten och låt brygden rinna direkt ner i en kopp. Det ger en ”clean cup”, dvs ingen sump i koppen.
Standardmåttet är 55 g kaffe till en liter vatten, eller 15 gram per kopp. Vattnet ska helst hålla 95 grader.

• Allt handlar om att ta fram syran och sötman i kaffebönan. Man vill även ha den bittra smaken, som kommer från koffeinet. Men bitterheten får inte ta överhanden som den gör i dåligt kaffe. Det vi vill ha är en balanserad, fyllig och komplex kaffesmak.