Lyxa till nyårsmiddagen

Efter den tunga julmaten börjar byxorna strama över magen, men det är alldeles för tidigt att ge upp! Det är bara att gå rakt på nyårsmaten. I butiken finns massor med gott att välja på.

Bland annat har jag – som utlovat – tagit hem ett tryffelsmör från Blaxsta. Hustrun och jag har redan provat det genom att stryka ut en tesked per hummerhalva och sätta in några minuter i het ugn. Det var ljuvligt gott!

Annars lär det vara vanilj som gäller om man vill krydda sin hummer. Det har jag inte provat själv, men häromdagen hade DN ett recept på smörsås med vanilj – komponerad av mästerkocken Leif Mannerström. Är du sugen på hummer med vaniljsås, har du länken är: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=118&a=867249. Till såsen krävs givetvis äkta vanilj, jag har både stänger och extrakt.

Vid tolvslaget har det gått flera timmar sen middagen, och man vill gärna ha något tilltugg till champagnen. Varför inte göra det enkelt för sig och servera ost? Champagnen ska ju som bekant vara torr, kall och gratis (det sistnämnda är onekligen svårt att uppfylla för alla, någon måste ju betala har jag upptäckt). Och osten vara smakrik och vällagrad om den ska passa det fina vinet. Då föreslår i alla fall jag parmesan, gruyère eller någon av de längst lagrade holländarna.
Välkommen in! Vi har öppet till kl 13 på nyårsafton.

Hmmm…jul…

Julafton närmar sig med raska steg och just nu känns det som om jag lever hela mitt liv i butiken. Börjar i gryningen (bokstavligt talat) och slutar vid 8 på kvällen. Sitter en stund framför tv:n med 40 kilo labrador i knät, somnar efter en timme och blir väckt av hustrun klockan 2 på natten. Hon oroar sig för att jag ska få ryggskott om jag sover hela natten i soffan. Släpar mig i säng. Ser fram emot juldagen, då ska vi ha stängt.

Men friden ska inte vara särskilt länge. Jag har beställningar på catering på annandagen, då är det bara att köra igång. Och sen blir det nyår. Då ska vi ha lite extra spännande saker i butiken, har jag tänkt. Förutom den utlovade tryffelosten och tryffelsmöret från Blaxsta (smöret kan man bre på en halv hummer som man ställer under ugnens grillelement några minuter) har jag också beställt små förpackningar med vilt- och fasanpaté. Tänkte det kunde passa bra för den som vill ha en elegant och lite lyxig smårätt till nyårsmiddagen. Passar också bara att lägga på crostini (italienska toast, står på nedersta hyllan till höger om matbordet i butiken). Toppa med en liten bit cornichon eller syltlök (hyllan ovanför).

Hustrun gillar att toppa sin paté med något sött hellre än salt, så hon skär små tärningar av ett äpple och kokar i glögg och lägger det ovanpå.

Själv ska jag fira jul hos svärmor, där det blir svenskt med julskinka, sill och min absoluta favoritdelikatess: hustruns stekta inlagda strömming. Synd att vi inte får sälja den i butiken.

I väntan på det önskar hustrun och jag alla våra kunder en riktigt God Jul!

Öppet i jul och nyår

Måndag 22 dec 11.00 – 19.00
Tisdag 23 dec 11.00 – 19.00
Julafton 11.00 – 13.00
Juldagen Stängt
Annandag jul 11.00 – 16.00
Lördag 27 dec 11.00 – 16.00
Söndag 28 dec 11.00 – 16.00
Måndag 29 dec 11.00 – 19.00
Tisdag 30 dec 11.00 – 19.00
Nyårsafton 11.00 – 13.00
Nyårsdagen Stängt
Fredag 2 jan 11.00 – 19.00
Lördag 3 jan 11.00 – 16.00
Söndag 4 jan 11.00 – 15.00
Trettondagsafton 11.00 – 16.00

Trettondagen till och med 12 jan
Stängt för semester

Tisdag 13 jan 14.00 – 19.00
Onsdag 14 jan 14.00 – 19.00
Torsdag 15 jan 11.00 – 19.00
Fredag 16 jan 11.00 – 19.00

Snart är det nytt år, och då passar vi på Dånviken på att ändra öppettiderna. Vi börjar med en veckas semester direkt efter trettonhelgen för att vila upp oss efter jul- och nyårsrushen. Det vill säga – jag tänker vila. Hustrun går till sitt vanliga jobb i stan.

Sen kommer vi att ha stängt på måndagar, som vi alltid har haft. Tisdagar och onsdagar öppnar vi kl 14.00 hädanefter och håller öppet till kl 19. Torsdagar och fredagar kör vi 11.00 – 19.00, och lördag-söndag fortsätter vi med 11 till 16.

Välkomna!

Julstämning på Rönninge Torg

Det här är min första jul i Dånvikens delikatesser, och det är lite ovant. I veckan fick jag känna på hur det kan vara – plötsligt var den lilla butiken full av kunder, samtidigt som min dotter Josefin jobbade så det rök om halmen med att packa beställda jullådor.

Min granne Blomsterprinsessan (jag kallar henne nästan bara så, men egentligen heter hon Carina) har varit inne hos mig flera gånger under december och ondgjort sig över min brist på julkänsla. Till slut blev hon så förtvivlad att hon band en julkrans själv och skänkte min butik.

Nu har jag förstått att jag ska lyssna på Blomsterprinsessan, som har så mycket mer erfarenhet än jag när det gäller både detaljhandel och jul. Hon har avslöjat att kommande helg tänker hon bjuda på kaffe och pepparkakor utanför sin butik. Sista helgen före jul brukar det nämligen köa upp sig både inne hos henne och utanför.

Det är nog bäst att haka på, tänker jag. Så jag håller mig beredd med lite bjudgrejer jag också. Om det köar upp sig inne hos mig eller utanför, då blir det smakprover på alkoholfri glögg och lite annat. Den som kommer får se.

En oväntad fördel med att ta över den här butiken är att jag får lära känna så många roliga människor. Förutom Blomsterprinsessan också Göran Amnegård, han som gör vin utanför Flen. Han har många strängar på sin lyra, inte bara vin. Han har exempelvis utvecklat en ost och ett smör med tryffel. Det smöret tänker jag sälja till nyår i butiken – teskedsvis.

Hustrun har en beundrare

Jo, jag tror det är sant. Häromdagen kom hon hem med ett blankt och juligt röd presentförpackning från Systemet, och i den låg en flaska Monti Garbi. Det är ett italienskt vin av den täta och tunga sorten som påminner om Amarone.

Hustrun är frankofil och har för sig att det bara går att dricka viner från Frankrike (konstigt nog säger hon inte nej till italiensk mat…). Det var därför jag omedelbart förstod att flaskan var en present. Från vem? Undrade jag.

”Bildsköne Bengtsson!” svarade hustrun glatt och korkade upp vinet. Eller – rättare sagt – räckte mig vinflaskan med korkskruven till hälften och helt snett iskruvad. Det är en av mina uppgifter här i livet, nämligen. Att dra korken ur vinflaskor efter amatörmässiga och misslyckade försök från hustruns sida.

Bildsköne Bengtsson – var inte det en småtjuv som härjade i trakterna på 20-talet? Eller var det Tumba-Tarzan? Uppenbarligen kan det inte vara den riktige BB som ger bort vinflaskor till hustrun. Men hon vidhöll att så kallas han, och något verkligt namn har jag inte fått hustrun att avslöja.

Hur som helst. Det var jag och inte BB som fick dela vinet med hustrun. Systemet och flera vinjournalister jag har läst på nätet anser att det är godast till något rejält kött. Det är det säkert. Men vi valde att dricka var sitt glas till en bit parmesan. Den kombinationen gick sannerligen inte av för hackor.

Ni som vill läsa ett referat från häromkvällen, när italienske Giorgio var här och pratade mat, kan klicka här. Kvällen blev riktigt lyckad. Efteråt har Giorgio berättat att han var lite nervös för att han skulle säga fel saker om oss svenskar. När han flyttade till Sverige för sex år sedan fick han en informationsbroschyr från Migrationsverket. Där stod det att svenskar gärna blir kritiserade för hur de är och vad de gör, men att man som invandrare noga ska passa sig för att kritisera kungen! Förvirrande budskap, tyckte Giorgio. Särskilt som det kom från officiellt håll.

Kvällen med Giorgio

Det är flera som har frågat hur vi hade det den där kvällen när italienska Giorgio var här i butiken och berättade om italiensk mat. För er som undrar följer här ett litet referat.

Giorgio Cantú är en reklamtecknare från Piemontes huvudstad Turin, och han har kärat ner sig i husets dotter Helena, som brukar stå här i affären på söndagar. Sen vi köpte butiken har han haft så många synpunkter och åsikter om det vi säljer att vi till slut frågade om han inte kunde komma hit en kväll och berätta mer. Det gjorde han i onsdags, och vi var ett tiotal som lyssnade.

Vi började med den mat vi hade på tallrikarna framför oss, där det bland annat låg lufttorkad skinka från Parma och salami milano. Det är som ett slags grundsalami, tillverkad av både nöt- och griskött och känns igen på att den är finskuren med små fettbitar och väl lagrad. Giorgio jämförde med en annan salami i disken, napoli dolce, som har mycket större bitar av fett och enbart innehåller griskött.

Vår parmaskinka, som heter la Torre, fick beröm av Giorgio. Men han nämnde även en annan som anses mycket fin, san Daniele. Kanske tar vi in den också en vacker dag. Lufttorkad skinka kallas på italienska för prosciutto (uttalas pråschioto), vilket enligt Giorgio betyder uttorkad.

Sen övergick Giorgio till att tala om skillnaden mellan ostarna parmesan och grana padano. Det är inte alls samma sak, som vi svenskar ofta tror. En riktig parmesan håller högre kvalitet. Korna (eller ”gossorna” som Giorgio säger på sin bedårande brytning) som ger mjölken får inte äta något annat än gräs och innan ostarna godkänns med kvalitetsstämpeln kontrolleras de av en person som knackar på varenda ost och lyssnar efter sprickor. Låter det exakt rätt, stämplas osten. Grana padano görs på mjölk som håller något lägre kvalitet.

Hur man kokar pasta är Giorgios stora hjärtefråga. Vi svenskar gör helt fel när vi sätter på vatten och strör i lite salt.

- Koka upp vattnet först, och kasta sen i en hel näve grovt havssalt, säger Giorgio.

Vattnet ska alltså vara ordentligt salt för att pastan ska bli god.

- Men annars använder ni svenskar alldeles för mycket salt, det är inte nyttigt. De flesta svenskar jag känner saltar till och med på maten innan de har smakar!

Det tycker Giorgio är en styggelse. Han har för övrigt en helt annan uppfattning än svenskar om vad som är nyttigt och onyttigt.

- Ett exempel: Ni törs inte äta en god majonnäs, men häller gärna sockrad ketchup på allting. Socker är inte nyttigt, men fett är något man behöver.

Onödigt att säga att han själv gärna äter majonnäs, men aldrig ketchup. Vilket ledde in samtalet på den italienska frukosten, som svenskar förvånas över. Italienare käkar bakelser till sin frukostlatte! Så även Giorgio, avslöjade han. Havregrynsgröt har han knappt hört talas om efter sex år i Sverige, än mindre ätit.

- Ni svenskar tror ni är nyttiga när ni äter frukost som inte smakar gott, sen köper ni dåliga pastasallader till lunch. Och klockan två går ni och köper en jättepåse från Karamellkungen!

Inte alls Giorgios stil. Han hade flera tips till oss svenskar. En handlade om att ta vara på rester, framför allt ostkanter. De som min hustru (säg det inte till någon) brukar skära i små tärningar och använda som hundgodis. Det vet Giorgio som tur är inte om.

- Sätt på en stekpanna på låg värme strax innan du lägger pastan i kokvattnet. När pannan är varm, lägg i dina ostkanter, gärna olika sorter. Låt dem smälta sakta. Då häller du i aningen mjölk så att du får en sås. När pastan är nästan al dente, häller du av den och lägger i stekpannan och rör runt en stund, så pastan blir färdig. Lite svartpeppar, sen är det klart!

Säger Giorgio och berättar att första gången han bjöd Helena på den rätten fick hon tårar i ögonen och gåshud av lycka.

Men tillbaka till frukosten – är det verkligen bara då man får dricka kaffe latte i Italien?

- Ja, annars kommer polisen! Påstår Giorgio.

Det hände nästan när fotbollsspelaren Tomas Brolin kom till Italien som proffs. Då var det inte hans spel som gjorde att han hamnade på tidningens förstasida – det var hans beställning av en pizza med curry och ananas!

Ja, så där höll vi på i ett par timmar. Stundtals var det livligt och gästerna hade massor att fråga Giorgio om. Själv hörde jag inte allt, eftersom jag var upptagen med att portionera ut mat och kaffe.

Nu har de efterlängtade pralinerna kommit

Ni är många som har frågat efter Chokladfabrikens praliner, särskilt den med lakritskola inuti och en saltflinga ovanpå. Jag kan meddela att jag nu har tagit in den och nio andra praliner från Chokladfabriken på Södermalm, som har varit lite motsträvig. ”Vi har redan för många underleverantörer” sa de tills för några dagar sen. Men skam den som ger sig – jag har tjatat och Chokladfabriken har levererat. Glad är jag, men gladast är nog hustrun, som är den som driver på mest just i chokladsammanhang.

Glöm inte att titta in här nu när det är advent! Vår vildmarks-eller blåbärsglögg är snygg i cellofan tillsammans med saffransgula skorpor, perfekt present när du går bort. Håller du själv i kalaset får du inte missa att servera Sörmlands Ädel på Bakeriets dinkelpepparkaka. Den senare skapades av Anette Kruuse på Bakeriet i Eskilstuna, när hon fick smaka Jürss underbara ädelost. Men det behöver inte vara jul för att den kombinationen ska vara perfekt.

Till godisbordet i advent kan man skära skivor av mandelmassa och lägga på en klick lemon curd. Hustrun läste om tipset i Allt om Mat, och vi prövade det i går kväll som avslutning på vår italienska kväll, då Giorgio Cantú var här i butiken och pratade om italiensk mat. Inte för att mandelmassa och lemon curd är särskilt italienskt, men salamin, parmaskinkan och taleggion är det. Vi hade det väldigt mysigt där vi satt runt borden och diskuterade mat med Giorgio. Som för övrigt också fick tillfälle att prata om andra hjärtefrågor: bilar och fotboll.

Hittills har vi haft två aktivitetskvällar här i Dånviken. Tidigare i höstas var det provning av traktens vin, om ni minns. Vi tycker det har fallit väl ut och planerar att utöka den typen av verksamhet. Fram i februari kommer vi att ordna en mat- och vinresa till Blaxsta vingård i Sörmland. Vet inte exakt när det blir, men jag tar emot intresseanmälningar redan nu.

Apropå vin har hustrun, som är journalist, en tidigare arbetskamrat som heter Håkan Larsson. Han har varit chefredaktör för Allt om Mat, numera äger han och ger ut tidningen Allt om Vin. Han är också författare till flera böcker om vin och har vunnit många priser för sin pedgogiska och lediga stil. Som ni kanske förstår vid det här laget, har han lovat att dyka upp en kväll i butiken efter jul. Ni kanske har hört honom i radio, där han ofta pratar vin. Talar vederbörande gotländska, så är det Håkan.

Alla klagar på vintermörkret, men inte jag. Jag älskar nämligen levande ljus. Kom in i butiken och se dem fladddra!

Onsdag 3 december 14.00 - 19.00

Butiken är öppen mellan 14.00 och 19.00,
vi är tillgängliga på 0734 22 86 15 hela dagen.

19.00 till slut - kväll med Giorgio, endast förbokning.

Välkomna

Nu har alla börjat fatta!

I höstas planterade vi idén att även företag utanför Rönninge borde beställa våra bufféer. Det tog ett tag, men nu börjar budskapet gå in. Den här veckan har vi flera leveranser, både till Stockholms innerstad och till Södertälje. Det tycker vi är jättekul! Ännu roligare är det att kunderna har blivit så nöjda att de har lovat berätta om oss för andra.

Vi har också fått förfrågan på om vi kan ordna en italiensk julbuffé, att levereras när julen har kommit lite närmare. Självklart gör vi det – vår julbuffé innehåller förutom parmaskinka även gravad lax och Janssons frestelse.

Intresset för att ha kvällmöten (SS, tidigare blogg) i lokalen verkar också finnas. Senaste förfrågan blev vi tvungna att tacka nej till, eftersom det var just den kvällen som Giorgio Cantú kommer hit och håller föredrag om italiensk mat och svenska matlagningsmissar.

Den aktiviteten har fallit i mycket god jord – två dagar efter att inbjudan hade gått ut via den här bloggen, var det fulltecknat! Det ska bli jätteroligt på onsdag kväll, och Giorgio sitter nu hemma och gruvar sig för att vi har utlovat att han ska vara någon sorts expert. Men det har vi ju inte – han är en helt vanlig italienare från Turin, som har gjort en och annan iakttagelse.

Sen har vi en massa julnytt i butiken, men jag orkar inte tjôta mer om det just nu (är man född i Göteborg pratar man så). Kan man ha fått nog av julen redan före första advent?

Välkomna in!

Julen anländer lådvis

November är inte slut, men redan står julen för dörren. Till butiken anländer nu nästan varje dag nya lådor med doftande godsaker. Hos somliga leverantörer tycks entusiasmen vara högre än hos andra. I veckan packade jag upp ett nytt te – dekorerat med pyttesmå tomtar och granar i sockerkristyr!

Jag har också tagit in två sorters glögg, alkoholfria tills du själv spetsar dem med den sprit. Den ena är gjord enbart på blåbär och glöggkryddor, den andra på ett antal utvalda bär.

Hustrun har fullkomligt fallit för blåbärsvarianten. Än så länge har hon bara smakat den i ospetsad form, då är den söt och god samt väldigt vacker. Färgmässigt är den som gjord att kombineras med saffransskorpor.

Det är inte bara i Sverige det är jul, utan även i Italien. Till vår familj har nu en tvättäkta italienare anslutit sig, en begåvad reklamtecknare vid namn Giorgio Cantú som har kärat ner sig i husets äldsta dotter. Det tycker hustrun och jag är toppen, för han har massor med kunskap om hur man kokar pasta (ni anar inte hur fel vi gör i Sverige), hur man tar vara på rester och vilken salami som passar i vilket sammanhang.

Enligt dottern Helena brukar Giorgio ringa hem till sin pappa i Turin och berätta om svenska seder och bruk, och pappan Giulio påpekar då överslätande att det inte är så konstigt om vi är underliga, eftersom romarriket aldrig nådde Norden.

Hur som helst – Giorgio har mycket att berätta om mat, och den 3 december är det precis vad han tänker göra. I butiken! Härmed bjuder jag alltså in till en delikatesskväll med matföredrag av Giorgio Cantú. Kostnad: 150 kr, då ingår en delitallrik. Var inte orolig – Giorgio talar svenska med – enligt hustrun – bedårande brytning.

Ring eller maila för att boka in dig!

Drick ditt dagliga te

Det går en stark kaffetrend genom samhället, och den motsvaras av en nästan lika stark trend för gott te. Ute på stan har lär krogarna ha börjat med särskilda temenyer och kyparna kommer med förslag om vilket te som passar till vilken maträtt. På Dånvikens hakar vi förstås på.

Fast det känns lite fräckt mot hustrun att säga att vi hakar på – hon har druckit te till maten så länge jag har känt henne. Svart te till kötträtter, grönt till frukost och till fiskrätter, lapsang till kakor och efterrätter.

Det där sista är ett rökt te, som jag alltid har tyckt luktar tjära. På den tiden Gustaf ägde butiken brukade han säga att han bara hade två kunder som köpte lapsang: min hustru och hans mamma. För några månader sedan fick hustrun veta att hennes vurm för lapsang kanske ligger i generna. Hennes armeniska farmor lär ha druckit kannvis av det, och alltid med en klick körsbärssylt i koppen.

Själv har jag upptäckt att det är väldigt gott att dricka te till osten också, som ett alternativ till vin. Särskilt vårt nya kryddiga ”Gröna blad och röda bär” är extra gott just till ost. Och blir man bara sugen på något gott, är det bara att brygga en kopp Marrakech, ett underbart grönt te med mynta.

Hustrun, som ibland är överdrivet rädd om sin hälsa, säger att hon älskar te eftersom det a) är nyttigt i sig själv och b) kan ersätta både vin och sötsaker.

Vet inte om det stämmer, men jag har känsla av det är kvinnor som uppskattar te, medan kaffetrenden mer är en mansgrej. Vad tror ni?

Kom in och kolla alla goda tesorter vi har fått in!

Fredag 07 nov, stängt 1300 till 1600

11.00 - 13.00
och
16.00 - 19.00

Välkomna in!

Det lackar och det lackar…

Jag vet att det är tidigt att tala om det, men – det lackar faktiskt mot jul. Hustrun brukar börja gruva sig redan i september, men själv tillhör jag tillskyndarna och längtar efter julen. Jag förstår precis vad språkprataren Fredrik Lindström menar när han säger att traditioner binder samman tre grupper av människor: alla som är döda, alla som lever nu och alla som kommer att leva i framtiden. Exakt så känns det.

Men jag är inte van att planera julen långt i förväg. Som butiksägare måste jag göra det, och det är onekligen lite ovant. För att inte krångla till det allt för mycket går jag härmed ut med följande enkla erbjudande:

Jullåda som innehåller en massa godsaker från butiken, 500 kr. Det exakta innehållet kan du läsa om här.

Med jullåda menar jag just låda: en snygg pappkartong i julens färger, lätt att hantera både om du beställer 100 stycken och om du ska bära en enstaka till svärmor.

Självklart är jag flexibel. Skulle något i listan inte tilltala dig, byter jag ut det mot något du tycker bättre om. Säg bara till!

Välkommen att beställa lådan till dina kunder, dina vänner, dina anställda eller rentav till ditt eget julbord.

Fars dag eller rena farsdagen?

På söndag är det Fars dag, och hela veckan har jag haft besök av barn från tioårsåldern och uppåt, som vill köpa presenter. Bra idé, tycker jag, men borde man inte fira lite ordentligt? Jag tänker på de där anvisningarna om hur man ska fira mors dag med flagga, sång och hela baletten. En far borde väl inte firas sämre. Här är mitt förslag till anvisning:

• Strunta i flaggan, den syns ändå inte i höstmörkret.
• Sjung för guds skull inte, far är morgontrött. Använd förmiddagen till att städa badrummet, så det är i hyggligt skick när han stapplar in där. Byt ut den där rakhyveln som ni har lånat av honom hela veckan – han har märkt det.
• Låt honom sova fram till lunch och se till att han vaknar till det ljuva pschyyyt-ljudet av en ölburk som öppnas. Kalla detta lunch.
• Led honom därefter fram till soffan, stoppa om honom med filtar och skjut in en actionfilm i dvd:n.
• Servera chips och mer öl varannan timme.
• När eftermiddagen kommer, håll en liten högtidlighet där ni bringar honom hjärtats tack för att han har gett er livet (om ni är barn) och de där Telia-aktierna som har fallit med 75 procent (om du är hustrun).
• Därefter är det dags för middag – och det är nu Dånvikens kommer in i bilden. Eftersom far har käkat chips och sörplat öl hela dagen, räcker det med något litet. Gå till frysen, ta fram någon gammal baguette som ligger där. Tina, skiva och rosta några skivor. Öppna en burk ankleverpastej (Far orkar inte tänka på de franska ankornas väl och ve i dag). Lägg upp en klutt per brödskiva. Ta ett äpple ur fruktkorgen, skär i små tärningar, lägg i kastrull och slå på tre matskedar av förra årets glögg som står bortglömd i spritskåpet. Låt sjuda några minuter, lägg äpplet på patén. Ge honom en öl till och öppna själv en flaska gott vin (om du är hustrun). Laga nu den riktiga middagen. Förslag: hemgjord pizza med parmaskinka och buffelmozzarella. Stå med en klar när far lunkar ut i köket.

Trevlig fars dag!


"Anvisningar till firande av Mors dag" 1920, återgiven i Skånska Dagbladet 2008-05-25.

Svenska flaggan hissas från hemmets flaggstång.
Mor hälsas om morgonen med sång av barnen.
Hon bjudes före uppstigandet på gott kaffe och bröd, berett av barnen. Hon hedras med blommor och en liten gåva.
Henne beredes, så långt det är möjligt, vila och frihet från allt hushållsarbete under den dagen. Barnen bädda, sopa, laga mat och diska.
Vid eftermiddagskaffet eller på aftonen hålles en liten högtidlighet, där far i huset medverkar. Något vackert läses upp utantill, och hjärtats tack bringas Mor, som är hemmets sammanhållande kraft. Barnen utbedja sig Mors förlåtelse för ohörsamhet och bristande tacksamhet, för allt som vållat Mor sorg, suckar, bekymmer och svårigheter.
Frånvarande barn hälsa Mor med brev eller telegram eller vykort, som särskilt gjorts och tillhandahålles för Mors dag.
ur broschyren "Anvisningar till firande av Mors dag" 1920, återgiven i Skånska Dagbladet 2008-05-25.

När hunden hotade med kniv

Minns ni tomatsåsen med vodka i, som jag berättade om härom veckan? Den som Oprah Winfrey kallar ”Nerver lose your husband”. Hustrun lagade den åt mig häromsistens och det kunde ha slutat illa. Hunden tyckte så illa om vodkadoften att hon hotade med kniv.

Detta är ingen spökhistoria i halloween-tider, utan fullkomligt sant. Men det var inte första gången vår svarta labrador tog till denna drastiska åtgärd. Så fort hon blir lite stött (det händer ganska ofta) smyger hon ut i köket och snor åt sig den största förskäraren. Med den mellan tänderna kommer hon sen ut till oss i vardagsrummet, visar upp sig – och väntar på reaktionerna. Som skjutna ur raketer far vi då upp för att avväpna jycken, som snabbt som ögat slinker in mellan alla stolsbenen under matsalsbordet. Där blänger hon på oss en stund innan hon surt släpper kniven på golvet med en smäll.

I fallet med tomatsåsen var det spritdoften som fick hunden att dra kniv. Den hindrade henne att utöva sin favoritsport: att sitta alldeles vid köksbänken och vänta på att man ska tappa en smula i golvet. Hundar må vara lika oss människor på många sätt, men vodka gillar de inte.

Jag fick in kommentarer på vodkasåsen från kunder som tänker laga den, men som tvekar. ”Två deciliter vodka, är det inte för mycket?” undrar en som nog hellre vill konsumera sin vodka på det vanliga sättet.

Men hustrun vidhåller att två deciliter ska det vara. Köp en kvarting och lägg resten i frysen i avvaktan på jul. Hotar hunden med kniv – stå på dig, hälsar hon. Vill du ha receptet igen, klicka här.

En annan kund har nappat på uppmaningen att berätta om det gula huset där butiken är inrymd. Och enligt henne är det ju inte alls något gammalt stationshus, som jag trodde.

Det har visserligen funnits ett stationshus, men det var rödmålat, hade stinsbostaden oppanpå och är numera rivet. Det gula huset rymde post i den del som nu är delikatessbutik, bank i Vero Modas nuvarande lokal och sybehörsaffär i det som nu är blomsterhandel. I källaren fanns en köttaffär.

Tack för den upplysningen! Tyvärr tycks ingen kund känna till om huset verkligen också har tjänat som bordell – det kanske är för pikant för att vara sant.

Närproducerat och därproducerat

Visst är det härligt att vara politiskt korrekt och göra de rätta sakerna. Det kände hustrun och jag när vi tog över butiken och började ta in närproducerade läckerheter från Jürss i Flen, Bakeriet i Eskilstuna och Irjas marmelader, också från Eskilstuna. Men man kan inte alltid vara PK. Ibland måste man få busa till det.

Det var i alla fall vad jag tänkte när Christopher Smith en morgon bankade på butiksdörren och presenterade sig som Chris. Han har tre utmärkande drag: Han är ung, han är liten till växten och han är australienare. Hustrun skulle nog säga att han är ”söt” också, om hon hade fått träffa honom. Och – visst ja – Chris har sedan starten år 2000 byggt sig ett mindre matimperium, Valley Produce Company med säte i Victoria, Australien. Vid starten var han bara 23 år, och nu säljer han sina kex, kryddade mandlar, fruktpatéer (till ost) med mera över hela världen. Han har till och med lagat mat i amerikansk tv hos Oprah Winfrey.

På något sätt hittade Chris till Rönninge torg, fråga mig inte hur. Men när han började plocka upp sina varor och lät mig smaka, föll jag direkt. Utan att fråga sortimentschefen, hustrun alltså, köpte jag in en del av hans supergoda och supertunna kex, kryddade mandlar och osttillbehör.

Lite nervös var jag när jag skulle erkänna för hustrun att jag frångått principen om närproducerat och köpt in grejer från Australien! Men jag vet ju att hon gillar mat av hög kvalitet, så jag tänkte what the hell, hon kommer att smälta lika snabbt som de tunna kexen försvinner i munnen.

Och det gjorde hon – fast hon såg fortfarande lite sträng ut när jag plockade fram det riktigt busiga: knäckebröd från andra sidan jorden! Det var lite över gränsen. Men jäklar vad gott det är med Kalles kaviar på.

Torsdag den 23 oktober

Butiken har öppet mellan 15.00 och 19.00.

Vi leverar en företagscatering på förmiddagen

Välkomna in

Säsong för slutna sällskap

Någon som minns bloggen om RA? Den gjorde succé. Åtskilliga kunder har kommit in och låtit sig inspireras att överraska sin moatjé med en romantisk afton.

Eftersom ni tycks gilla förkortningar, lanserar jag härmed en ny: SS, Slutet Sällskap. Namnet har jag kläckt själv, dock inte idén. Den kommer givetvis från en kund, som var här på vinprovarkvällen för ett par veckor sedan. Då stängde vi nämligen butiken när alla var på plats, och vips var sällskapet slutet.

Butiken kan ju användas till annat än vinprovning, resonerar den här kunden som är en kreativ dam. Hon är själv medlem i en förening som saknar egen lokal. Varför inte förlägga en del möten till Dånvikens Delikatesser? På kvällstid? Med stängda dörrar?

Visst, tänker jag. Varför inte? I diskussionerna med den kreativa kunden uppstod frågan om kostnader – vad ville jag ha för att hyra ut lokalen ett par timmar?

Efter lite tankeverksamhet kom jag fram till detta: Ingenting. Den som vill hålla sitt möte, sin släktmiddag eller sin RA i butiken får gärna göra det nu när höstmörkret kryper inpå. Men då vill jag erbjuda en delitallrik från disken för 150 kr per person. Så stänger vi dörrarna och kör SS vilken kväll som helst utom söndag och måndag mellan kl 19 och 21.

Välkommen att boka in dig!

Tisdagen den 14 oktober

Butiken är öppen mellan 14.00 och 19.00, på förmiddagen levererar vi en företagscatering.

Välkomna in i butiken.

Så behåller du din man

Hustrun min är väldigt förtjust i Oprah Winfrey. I sina mest optimistiska stunder brukar hon (hustrun alltså) hävda att hon är exakt lika lång som Elizabeth Taylor, exakt lika gammal som Madonna, och har samma yrke som Oprah. Fast då menar hon nog inte så exakt, för så vitt jag vet har min hustru aldrig lett ett tv-program.

Hur som helst – ibland får denna Oprah för sig att laga mat i sitt tv-program. Och en gång hade hon tagit dit en kock som gjorde en alldeles egen version av en vanlig italiensk tomatsås. En av ingredienserna var lika oväntad som lyckad. Såsen gjorde sån succé att den fick namnet Never lose your husband. Den make som fick smaka såsen skulle nämligen stanna för evigt hos den som lagade den.

Härom kvällen blev jag själv serverad såsen. Hustrun lagade den och serverade den till tagliatelle. Den var verkligen vansinnigt god – och jag undrade förstås vad den innehöll. Tomater och grädde kunde jag räkna ut själv. Men vad mer? Jag gissade och hustrun flinade. Allt var fel. Blir du nyfiken? Här kommer receptet. Håll i dig nu:

1 rödlök eller tre schalottenlökar
1 klyfta vitlök
2 dl vodka (där kom det – min hustru valde Absolut)
2 dl höns- grönsaks- eller kalvbuljong
1 burk krossade tomater
1 dl vispgrädde
Salt och peppar
Riven parmesanost
Strimlad färsk basilika

Hacka lök och vitlök, fräs i lite olja eller smör. Häll på vodkan och låt den koka in ordentligt, det ska bli nästan torrt i pannan. Häll på buljongen, sedan tomaterna. Efter en stund grädden. Salta och peppra. Servera med riven parmesan och basilikan till pasta. Och din make kommer aldrig att lämna dig.

Jag skulle tro att vodkasåsen är en amerikanisering av den italienska putanesca – som betyder gatflicka. Den passar egentligen oss bättre här på Dånvikens, eftersom det ryktas att det gamla stationshuset en gång har tjänat som bordell. Kan det vara sant? Vet du något om det gula huset och skulle du i så fall vilja dela med dig av dina kunskaper? Välkommen i så fall att maila, ringa eller komma in och berätta. Under tiden vill du väl ha receptet på gatflickans variant av tomatsås. Här är den:

1 hackad gul lök
1 hackad vitlöksklyfta
1 burk krossade tomater
Några oliver
1 rejäl matsked kapris
4-5 sardeller
Salt och peppar


Fräs lök och vitlök i smör eller margarin. Lägg in sardellerna och låt dem smälta. Rör i kaprisen, häll i tomaterna. Skiva oliverna och lägg i dem. Salta försiktigt och peppra. Servera till pasta.

Om jag stannar för evigt hos min hustru? Alla gånger!

Idag söndag: blåbärsscones med färskost. Gott till kaffe och te.

Vi har öppet mellan 11.00 och 16.00.

Välkommen in.

Nu har vi malet espressokaffe

Många kunder har varit inne och frågat efter färdigmalet kaffe. Nu finns det i butiken. Vi har tagit in flera olika sorters espressokaffe från kommer från olika delar av världen, alla av hög kvalitet.

Intresset för kaffe är på uppåtgående igen. Visst har vi svenskar alltid druckit mycket kaffe, men kunskapen om hur det ska smaka lär ha varit högre på mormors tid – innan det frystorkade pulvret och elbryggaren gjorde entré.

För den som vill veta lite mer kommer här en snabbkurs i vad som skiljer blasket från riktigt kaffe:

• Det bästa kaffet växer på buskar i skydd av högre träd, högt uppe på sluttningar. Bären mognar i olika takt och måste plockas för hand. Inget insektsmedel behövs.

• Nederbörden ska helst vara jämn. Då växer kaffebönan långsamt och får tät struktur. I områden med regnperioder blir tillväxten snabbare, vilket är mindre fördelaktigt.

• Det finns två skördemetoder, den torra och den våta. Den torra är billigast: bönorna läggs att torka i solen. Den våta kräver investeringar, eftersom bönorna maskintorkas. Det ger ett fruktigare och syrligare kaffe med jämnare kvalitet.

• Det finns tre olika sätt att sortera bönorna.
Estate: alla bönor kommer från en enda gård.
Cooperative: flera näraliggande gårdar blandar sitt råkaffe.
Blend: rosteriernas egna blandningar, där de skapar smaker som naturen inte kan uppnå.

• Rostningen är viktig. Bönorna rostas i cirka 220 grader i omkring 15 minuter. Den exakta tiden och temperaturen avgör smaken och varieras efter vilken typ av kaffe man vill ha.

• Det finns hundratals olika sorters bönor. De vanligaste för espresso är arabica och robusta. De ger den typiska espressosmaken, som många är vana vid.

• När man inte vill ha espresso - hur ska man då brygga ett gott kaffe? Det finns två metoder: infusionsmetoden och bryggmetoden.
Infusionsmetoden går ut på att man blandar ganska grovmalet kaffe och vatten i en kanna. Häller på lite vatten först, sen resten, låter vila, rör om.
Bryggmetoden är den gamla vanliga med melitta. Ännu bättre är om man har ett så kallat guldfilter i stället för engångsfilter av papper. Lägg då i bryggmalet kaffe, lägg på ett lock med hål i, häll på vatten och låt brygden rinna direkt ner i en kopp. Det ger en ”clean cup”, dvs ingen sump i koppen.
Standardmåttet är 55 g kaffe till en liter vatten, eller 15 gram per kopp. Vattnet ska helst hålla 95 grader.

• Allt handlar om att ta fram syran och sötman i kaffebönan. Man vill även ha den bittra smaken, som kommer från koffeinet. Men bitterheten får inte ta överhanden som den gör i dåligt kaffe. Det vi vill ha är en balanserad, fyllig och komplex kaffesmak.

Ett halvår med stärkt självförtroende

Nu har det snart gått ett halvår sedan hustrun och jag tog över Dånvikens Delikatesser. Bland det viktigaste som har hänt är att vi har fått stärkt självförtroende – och jag talar om butikens sortiment. När vi kom fick vi höra att Dånvikens har bra produkter. Nu vet vi att det är så.

Har du tänkt på att det kan vara svårt att avgöra om maten verkligen är god, när man har lagat den själv? Det är ungefär likadant när man har en delikatessbutik. Man blir hemmablind när det gäller smakerna. I teorin borde man förstås åka in till stan ibland och botanisera i Hötorgshallen och Östermalmsditon för att jämföra. Men hur ska man hinna?

Då är det fint att ha kunder. De bekräftar. I somras kom det in en kund som är spanjorska. Hon hade sin pappa på besök och vanligtvis brukar hon bunkra upp för hans ankomst till Rönninge genom att handla skinka, ost och annat i Spanien, när hon själv är där på semester. Nu hade hon missat det.

Så där stod jag och sålde serranoskinka, manchegoost, lomo curado och chorizokorv till en som verkligen visste hur det skulle smaka. Och det var hennes kräsne pappa som skulle få det. Vi var ungefär lika nervösa, kunden och jag.

Vi hade inte behövt oroa oss. Några dagar senare kom hon in igen, glädjestrålande: Det var den bästa serranon hennes pappa någonsin hade smakat! Och allt det övriga var också till belåtenhet.

Jag blev så klart själaglad – bättre kvitto på att våra produkter håller kunde jag inte få. Men även hon var lycklig. Nu slipper hon släpa spansk mat över kontinenten. Det är bara att komma in i Dånvikens.

Den spanska kunden är bara ett exempel. I vår familj har vi en ny svärson, Giorgio. Eller vi hoppas i alla fall att han blir svärson en dag. Han är italienare, född i Turin. Han har fallit i trans över vår parmaskinka (La Torre). Den bästa han har smakat! En dag i somras lockade han med hela sitt kompisgäng från Söder till Rönninge bara för att smaka på riktiga italienska delikatesser.

Det är vår hovleverantör Jimmy som står för en stor del av det italienska, franska och spanska sortimentet. Enligt honom är lilla Dånvikens en av de butiker som säljer mest av den spanska lyxskinkan pata negra, den som är gjord på grisar som bara käkar ekollon innan de går in i grishimlen. Den skinkan är alldeles speciell med sin mörka färg, rikliga inslag av fett och sin mustiga smak. Jag har kunder som inte kan vara utan den. Inte är den billig, men det går inte åt så mycket. Man får mycket smak för pengarna.

Välkommen in!

Romantisk Afton enligt Karlsson

Min kompis Karlsson gillar romantik. Så han har myntat konceptet Romantisk Afton, något han tar till när han tycker att hans hustru behöver livas upp. Karlsson bor i ett hus som rymmer fyra andra familjer och nu har alla husets män infört RA för att bryta vardagen. Har någon proklamerat RA, respekteras det stenhårt:

”Ska vi ta en öl i bastun i kväll, Karlsson?”
”Kan inte, det är RA.”

Därmed uteblir övertalningsförsöken.

Själv har jag också upptäckt att RA är ett förträffligt sätt att tillbringa mörka höstkvällar. Jag vet inte vad Karlsson egentligen lägger in i sin RA, men om man ska nå min hustrus hjärta finns det bara en väg att gå: genom magen.

Så nu har jag uppfunnit den perfekta romantiska middagen. Så här ser den ut:

Det ska vara dukat i köket – inte i matrummet. Köket är liksom mer intimt. Dessutom doftar det ju godast där. Belysningen ska var dämpad, men inte så mycket att man inte ser maten.

Förrätten består av ett par skivor vardera av några olika charkuterier. Hustruns favoriter är fänkålssalami, vildsvinssalami och den spanska serranoskinkan. Jag lägger upp dem snyggt på varsin tallrik åt oss. I mitten en klick pesto och en klick kronärtskocksröra. Några oliver. Några kex eller små bitar av ett gott bröd.

Huvudrätten är lika enkel som raffinerad: Jag tar en burk torkad svamp, som jag har öppnat i förväg och till hälften fyllt med vatten. Jag kokar ett par portioner av den italienska pastan, den som bara innehåller durumvete och inget annat. Medan den kokar fräser jag svampen i en kastrull och häller på någon eller ett par deciliter vispgrädde (inga lightvarianter, tack!) och saltar lite. När spagettin är klar, blandar jag allt och rör en liten stund. Lägger upp på tallrikar och strör över riven parmesan och svartpeppar.

Till både för- och huvudrätt serverar jag hustrun hennes favoritvin, ett Beaujolais Village. Hon är svår när det gäller viner, gillar bara franska. Ibland har jag försökt med ett italienskt, men då får jag på moppo.

Efterrätten är viktig – ingen måltid är komplett utan något sött. Men efter de här två rätterna är man ganska mätt. Så jag väljer en fin pralin. Cacaofonis röda rosenknopp med rosenvatten är perfekt.

Hur det slutar? Det tänker inte jag berätta. Pröva själv!

Kundträff eller konferens? Dånvikens ordnar cateringen!

Hösten är företagskonferensernas tid. Under mina 22 år på SAS deltog jag själv i hundratals konferenser och kundträffar – ibland på stora spanska slott, ofta i fönsterlösa mötesrum på Frankfurts flygplats. Ibland var jag konferensdeltagare, ofta var jag en av dem som ledde det hela.

Nu, som ägare av en delikatessbutik, undrar jag varför vi så ofta reste bort när vi skulle träffa kunder eller konferera på avdelningen. När det är billigare och nog så trevligt att stanna kvar på kontoret. Kunder uppskattar ofta att få se var man jobbar.

Du som är chef och behöver konferera i lugn och ro med dina medarbetare – prova att samla dem till kvällskonferens på kontoret. Bjud på Dånvikens catering och ett glas vin som avbrott i arbetet. Du ska se att humöret och kreativiteten bland medarbetarna kommer att stiga!

Det spelar ingen roll var i Stockholm du jobbar – om du beställer, så levererar vi. Dånvikens Delikatesser må vara lokalt förankrade, men vi är också modernt mobila. Antalet deltagare i din konferens spelar inte heller någon roll. Om ni är många, oljar jag skärmaskinen!

Förresten – det behöver ju inte ens vara en konferens. Ibland vill man ha fest också.

Välkommen in och diskutera innehållet i din catering. Eller välj någon av våra färdiguttänkta bufféer.



steve@danvikens.se

0734 22 86 15

Kom och smaka på traktens vin!

Den 1 oktober har jag bjudit en ovanlig person till Dånvikens Delikatesser. Då kommer Göran Amnegård från Blaxsta vingård. Han är sörmländsk vinodlare och har med sig tre egenodlade viner. Antalet platser är begränsat, men vi kan klämma in 13-14 personer som får provsmaka. Vi börjar efter stängning kl 19.00.

Göran Amnegård är en livlig och pratsam man, som kan mycket om mat och vin. För åtta år sen fick han idén att börja odla vin i Sörmland. Det fanns de som tyckte det var befängt. Och inte har det varit lätt – men nu har han omkring 5 000 vinstockar i Blacksta utanför Flen.

”I stället för att se det svenska klimatet som en nackdel, beslöt jag att vända det till en fördel” säger Göran.

Och det är just vinterkylan som lockar fram den speciella aromen hos vidaldruvan, som är planterad på större delen av Blackstas jordar. Det är vidaldruvan som används till det söta isvinet. Men Göran odlar även mer kända druvor som chardonnay och merlot för sitt vita och röda vin, och då har han glädje av de många soltimmarna i juni. En annan typisk svensk faktor som gynnar druvorna är att det skiftar mycket mellan varmt och kallt under dygnet, under den tiden när druvorna mognar.

Om detta och mycket annat får Göran berätta själv, när han kommer med klirrande flaskor den 1 oktober. Anmäl dig genom att ringa eller maila – 350 kr per person kostar det, och då får du smaka på Görans viner tillsammans med tilltugg från butiken. Och du får ställa vilka frågor du vill om mat och vin till Göran!

Ring eller skriv och anmäl dig nu.

Steve@danvikens.se

Holländarna kan ost

Min hustru är delvis uppvuxen i Frankrike och sedan dess en obotlig frankofil. Ändå har hon i åratal pratat om holländska ostar, som hon anser vara minst lika goda som franska. Och omistliga på en ostbricka. Det speciella med de holländska ostarna är att de fyller hela munnen med sin milda men ändå komplexa smak.

Det är svårt att beskriva smaker, men jag brukar tänka på ostar som salta, starka, med eller utan ”stallsmak” (som många älskar, även jag själv) och milda. De holländska tillhör de milda, men de har ändå massor av smak. Ingen smak sticker ut särskilt, vilket gör att alla smaklökarna över hela tungen retas. Ska man beskriva smakerna skulle jag vilja säga knäckiga.

Det finns så klart olika typer av holländska ostar, men det känns att de är släkt med varandra. Hustrun och jag har valt ut några sorter vi tycker särskilt mycket om, och nu finns de i butiken. De samsas fint med exempelvis en grönmögelost och en brie på ostbrickan.

Men holländarna står också för sig själva. Hustrun, som ofta går på ”nig-och-kuta-runt” på Rönninge gymmix, brukar skära sig ett par stavar av osten och äta till en kopp te efter träningen. Ibland doppar hon den i en klick av Valmas marmelader. Ibland brer hon smör på den och dricker kaffe till. Hon har visst läst någon bok av en doktor Dahlqvist, som hävdar att det är nyttigt att bre smör på osten och skippa brödet. Hmm…

Välkommen in!
Steve@danvikens.se0734-228615

Öppettider 23-24 augusti

På grund av anledning så stänger butiken 1500, lördagen den 23 augusti och söndagen den 24 augusti.

Välkommen in!

Steve@danvikens.se

0734 22 86 15

Robertas tiramisú

Flera kunder har frågat efter den italienska efterrätten tiramisú i butiken. Hustrun och jag har smakat oss igenom några leverantörers varianter, men inte blivit helt nöjda. Då ryckte Roberta in.

Roberta är en vän till familjen, en tvättäkta italienska. Hon är från Lodi i norra Italien, men bor i Bryssel – så vi ses bara någon gång om året. För någon vecka sedan kom hon in i butiken och blev vederbörligen imponerad över alla delikatesser från hennes hemland. Hon smakade, smackade och godkände. Men även hon saknade något: hade vi ingen tiramisú?

Vi berättade om våra prövningar och hon löste det omedelbart. På en skrynklig lapp antecknade hon de sex ingredienser som behövs för en äkta tiramisú, och beordrade fram allt till några dagar senare. Då skulle hon komma tillbaka och lägga samman det hela enligt konstens regler, samt visa mig hur man gör. Till tiramisú behövs nämligen ingen ugn, bara exakt rätt ingredienser.

Jag skickade ut hustrun på köprunda och på utsatt dag och tid fanns allt i butiken. Roberta svepte in, pussade mig italienskt på båda kinderna, och tog sig an kexen, mascarponen, marsalavinet och det andra. På en kvart var det klart. Puss, puss, och så var Roberta försvunnen igen. Kvar fanns en äkta, handgjord, kakaoströdd skapelse, som jag var strängt tillhållen att låta stå i kylen till nästa dag.

Så snart jag ställde fram den, försvann den. Blixtsnabbt. Jag lyckades spara undan en liten bit så att även hustrun och jag skulle få smaka, resten köptes av godissugna kunder. Den var god, var så säker. Och nu vet jag hur man gör den! Har du tur, finns den i butiken på fredagar hädanefter.

Välkommen in!

Steve@danvikens.se
0734-228516

Vi har ätit olivolja med sked

Det finns olivolja som är så god att den kan ätas som den är. Med sked. Hustrun och jag har varit hos vår leverantör Adoro och provsmakat, och fastnat för tre fantastiska oljor som vi nu har i butiken.

Inte för att det är något fel på de olivoljor vi har sedan förut, men vi ville höja oss ett snäpp kvalitetsmässigt och erbjuda DOP-märkta olivoljor. Här är de vi föll för:

• Lorenzo 1. Pressad på enbart handplockade cerasuola-oliver från Valli Trapanesi – i Italiens så klart. Skördas sista veckan i oktober eller första i november. Har en intensiv och fruktig smak. Droppa den över färdiga rätter.

• Lorenzo 5. Olivsorten heter noceralla del belice och det märkliga med den här oljan är att den är pressad på urkärnade oliver. Det är faktiskt något nytt. Det ger en mildare smak än normalt, då man pressar oliverna med kärnorna kvar. Lorenzo 5 är mjukt kryddig och blommig utan att ”smaka för mycket”. Kan användas i stället för grädde som smakhöjare.

• Stupor Mundi (”världens häpnad”). Den här oljan smakar däremot kraftfullt, som namnet antyder. Den består av en blandning av sorterna biancolilla och coratina. Smaken är välutvecklad, och fruktig med inslag av örter. Droppa den över kötträtter, gärna carpaccio eller grillat.

Alla tre oljorna kommer från tillverkaren Barbera i Palermo på Sicilien. Lorenzo-oljorna är DOP-märkta. För det krävs att oljan kommer från oliver som till 80 procent växer i regionen (i det här fallet Sicilien), att de plockas tidigt på säsongen när de fortfarande är gröna och att de pressas samma dag de skördas. Med tidigt menas slutet av oktober/början av november. Väntar man till januari, blir skörden dubbelt så stor. Men då har oliverna hunnit bli för mogna, smakar inte lika bra och de nyttiga fettsyrorna har mist en del av sin nyttighet. Ändå kan en sådan olja kallas ”extra virgine”, eftersom även januariskörden ger en första pressning.

Syrahalten på en god olivolja ska ligga under 1 procent. Våra tre håller inte mer än 0,15-0,17 procents syra. Det är det som gör den lena smaken. Här finns inget vasst och inget bittert.

Välkommen in!

Steve@danvikens.se
0734-228616

Öppet igen efter ombyggnad och oljeexplosion

Äntligen är semestern slut och vi har öppnat Dånvikens Delikatesser igen. Men inte utan en viss dramatik. När hustrun och jag efter två veckors bortovaro satte nyckeln i låset möttes vi av en smärre oljekatastrof.

Det hade varit varmt i Rönninge – mycket varmt efter vad vi förstod. Men vi hade rest iväg i den trygga förvissningen att kylanläggningen skulle klara sitt jobb. Det gjorde den inte. För vad gör en kylanläggning, när värmen slår till? Pajar ihop, så klart. Så även vår.

Värmen kunde nu härja fritt, så till den grad att två olivoljeflaskor – på översta hyllan, naturligtvis – sprängdes! Oljan rann ut på golvet och tog då vägen om alla de flaskor och burkar som stod under.

När vi väl torkat upp såg vi att förödelsen inte blev så stor som vi först trodde. Några burkar och flaskor fick fläckiga etiketter – dem kan vi inte sälja till fullt pris, men väl till rabatterat pris för den som vill. All choklad blev vi tvungna att slänga, den smälte totalt i värmen.

Men inget ont som inte har något gott med sig. Plötsligt blev det bättre plats i hyllorna, och i dagarna får vi in helt nya olivoljor – snäppet högre i kvalitet än vi har haft förut. Ny choklad är också på väg in. Vi fortsätter med det populära märket Amedei och lägger till Michel Cluizel som har en väldigt bra mjölkchoklad.

Dessutom har vi hunnit bygga om lokalen, som nu har blivit luftigare och ännu trevligare. Leveranser av ostar och annat gott strömmar in nästan varje dag. Så välkommen in!

Steve@danvikens.se
0734-22 86 15

Nu stänger vi för kort semester

Hustrun och jag tar ledigt och lämnar Rönninge för de närmaste två veckorna. Fredagen blir sista arbetsdag, då har vi öppet som vanligt till kl 19.00.

Men ledigheten blir kort och i början av augusti drar vi i gång igen. Tisdagen den 5 augusti öppnar vi kl 11.00 och då erbjuder vi dagens lunch med pajer och sallader, liksom varma och kalla mackor späckade med godsaker från delidisken. Cateringen är igång då också, och de första beställningarna för augustifesterna har redan börjat droppa in.

Under semestern kommer hustrun och jag att lägga pannorna i djupa veck och finslipa planeringen inför hösten. Vi ser över sortimentet och tänker införa en hel del nyheter. Du är mer än välkommen med förslag, och givetvis med beställningar.

Väl mött i augusti!

Steve@danvikens.se
0734-22 86 15

Aldrig nog med förslag

Det är tur att man har kunder, så man vet vad man ska göra med butiken. När jag köpte butiken tillsammans med hustrun hade jag en dimmig uppfattning om hur beslutsfattandet går till. Nu vet jag – utan kunderna och deras (era) förslag och goda idéer står man sig ganska slätt.

Här är några exempel på förbättringar jag har vidtagit på initiativ från er:

När jag började köpa in de handgjorda chokladpralinerna uppstod problemet med var de skulle förvaras. Det var Roger som kom på det: ”Åk till Ikea och köp ett vitrinskåp. Helst med lås”. Sagt och gjort och nu är pralinerna i säkert förvar.

Jag fick en hel del kritik för kaffet från början. Det ansågs för kallt och för svagt. Det krävdes två kunder för att lösa det. Björn visade mig hur man mixtrar med knapparna på apparaten för att öka styrkan, och en engelsktalande kund förklarade hur man får det varmare: ”Steam it up”. Så nu är kaffet betydligt godare.

Apropå kaffet: Ovanstående Björn hade nyligen djupdykt i ämnet och hittat relativt nystartade kafferosteriet Johan&Nyström (det första i Stockholm på 50 år), bekvämt beläget i Tullinge. Skickade omedelbart hustrun dit på kaffekurs, och hon kom hem med förslag på bönor som vi nu säljer i butiken. Prova gärna!

”Varför har ni ingen potatissallad?” undrade Susanne. Och inte jag kunde förklara varför. Så nu har vi det.

”Det finns annat godis än choklad – fransk nougat är också väldigt gott” tipsade en äldre dam. Efter en hel del letande på internet finns nougaten nu i butiken.

En eftermiddag satt Örjan där jag sitter nu, vid det lilla bordet med de höga stolarna, och efterlyste en wifi-zon. Det vill säga möjlighet att slå upp sin dator och koppla upp sig mot internet medan man fikar. Det kan man nu.

Och så har vi dryckerna, som vi också har tagit in på förslag från kunder. Och säkert mycket mer som jag nu har glömt.

Med detta vill jag ha sagt: Kom gärna med fler förslag! Självklart accepterar jag inte vad som helst, men jag kan knappt minnas att någon har kommit med ett dåligt förslag. Det enda jag ännu inte har tillmötesgått är den lilla pojken som ville ha en grillad macka med mashmallows i. Men det kanske kommer…

Nu börjar nerräkningen till min välbehövliga semester. Men nästa vecka håller vi fortfarande öppet. Välkommen in!

Steve@danvikens.se0734-22 86 15

Krispigt godis och annat nytt

Vad gör man med salami och parmaskinka som blivit över efter festen? Frågan ställdes av en cateringkund, och jag skickade den vidare till Jimmy, en av mina leverantörer. Han är utbildad kock, så jag tänkte att han säkert kunde komma med ett förslag.

Det kunde han: Lägg ett bakplåtspapper på en plåt, lägg ut korv- och skinkskivorna på pappret och ställ alltihop i ugnen i 200 grader. Inom några minuter har de förvandlats till krispiga chips där smakerna har koncentrerats och intensifierats.

– Om du klarar att inte äta allt på en gång, låt dem kallna och smula dem sedan över salladen. Eller använd chipsen som elegant garnering på finare middagsrätter, sa Jimmy.

Det blir snyggt att ställa ett salamichips på krönet av en klick illgrön guacamole. Och förutom på salladen är det läckert att smula chipsen över grönsakssoppa, särskilt ängamat och blomkålssoppa (scrolla ner på sidan så hittar du recept).

Har du förresten upptäckt nytillskottet i butiken? Vi har utökat lunchsortimentet med en god bulgursallad, lämplig nu på sommaren när man vill äta lite lättare. Salladen innehåller bara bulgur och grönsaker, samt lite olja och citron. Jättegod till ett par skivor rustichello (den kokta, örtspäckade skinkan) eller rostbiff.

Jag vill påminna om att hustrun och jag tänker ta två veckors semester från 19 juli och stänger då butiken. Men helt lediga kommer vi inte att vara – vi ska planera för en massa nyheter i höst.

Till dess: Välkommen in! Eller ring, maila och sms:a till

Steve Malmström
Stevexdanvikens.se
0734-22 86 15

Visstja, recepten. Ängamat är en ljuvlig grönsakssoppa som hör sommaren till. Så här gör man den enligt oumbärliga ”Vår Kokbok”:

Ansa ungefär 500 gram olika färska och späda grönsaker, till exempel blomkål, morötter, sockerärter, bladspenat och purjolök. Koka upp 7-8 dl vatten med salt, lägg i grönsakerna och koka några minuter tills de mjuknar. Häll av, men spara kokvattnet.
Rör ut 2 msk mjöl i lite mjölk (ta röd mjölk). Koka upp 4 dl mjölk tillsammans med det sparade kokspadet, häll i redningen under omrörning och låt småkoka några minuter. Smaka av och salta kanske lite till. Lägg i grönsakerna tillsammans med en näve hackad persilja. Och som sagt – toppa med smulat salami- och/eller parmakrisp.

Blomkålssoppan gör hustrun så här: Skär hela blomkålen i bitar, koka i grönsaksbuljong och mixa med mixerstav när den har mjuknat. Smaka av med salt och peppar, dragon och kanske några matskedar grädde. Glöm inte krispet.

Bredsjö Blå anländer på fredag

Till alla er som väntar: På fredag den 27 juni – efter lunch men innan vi stänger – anländer nästa laddning av Sveriges dyraste ost. Den förra sändningen tog snabbt slut, och nu har hustrun skickat en kurir till Bredsjö för att hämta mer.

Det är hustruns kollega som åker till sin väninna Lena Enkvist, hon som ystar i Bredsjö. Då går Lena in i den gamla rymliga matkällaren som numera är ombyggd till ostlager och väljer bland dem som har lagrats mellan sex månader och ett år. Sen packas osten i kylväska, allt under Lenas överinseende, innan resan mot Rönninge startar.

Tackorna som har levererat mjölken till osten står lugnt i hagen och betraktar vad som sker medan käkarna går.

Skulle du inte vara så intresserad av Bredsjö Blå kan det ändå vara läge att ta en sväng in i butiken. Vi planerar att stänga för semester de två sista veckorna i juli, och inför det säljer vi ut en del choklad och annat gott. Rea i Dånvikens, alltså!

Vill du ringa, maila eller sms:a, här är alla uppgifter du behöver:

Steve Malmström
Steve@danvikens.se
0734-22 86 15

I olivoljornas förtrollade värld

Nyligen fick hustrun och jag en inbjudan till Ulriksdals slottsträdgård. Det var en italiensk importfirma som ville förevisa sina produkter. Det skulle bli provsmakning av oljor och vin, samt middag. Vi tackade omedelbart ja.

Hustrun – som är ekonomijournalist – blev så klart orolig. Vad säger egentligen Skatteverket om mutor? Men jag tänkte vad tusan – man måste ju träffa folk och hitta nya produkter till sitt sortiment. Det är man skyldig sina kunder.

Väl ute på Ulriksdal andades vi ut när vi såg att Systembolaget hade skickat representanter. Om någon borde ha koll på reglerna så är det väl dom.

Borden med olika produkter stod uppställda på gräsmattan, och välklädda italienare gick omkring och förevisade. En av dem verkade lite valhänt, och det visade sig snart att han 1) knappt talade engelska 2) var väldigt blyg och 3) var sitt företags tekniske direktör – alltså inte precis oljeexperten. Men vilken olivolja! Den östes generöst över små brödbitar och droppade ner på gräsmattan när vi smakade. Den smakade friskt och lite starkt och inte alls fett. Man hade nästan kunnat dricka den ur glas. Så nästa gång du smakar på olivolja – droppa inte, utan slösa med den!

Samtidigt föreläste en italiensk kock på engelska om vad det där med ”extra virgin olive oil” egentligen betyder. Som svensk har man koll på att det är olja från första pressningen efter skörden, och att pressningen måste ske inom 24 eller 48 timmar. Men det kocken poängterade var att detta egentligen inte säger så mycket om vad oljan smakar. Det beror ju på hur mogna oliverna är, om de är skadade, var de har vuxit, hur mycket sol de har fått. Och allt det där.

Hans rekommendation var i alla fall att aldrig använda annat än ”extra virgin” när du häller olja på råa eller tillagade livsmedel, som sallad eller pasta. För att steka kan du ta en enklare olivolja. Sådana oljor är naturligt ganska bittra och för att få bort det rensar man ofta olivoljan på all smak.

Som svensk tycker jag att då kan man ju då lika gärna välja en vanlig svensk rapsolja. Vi har italienarna att tacka för mycket, men smaklös olja finns på närmare håll.

Bäst som vi stod där på gräsmattan kom en lång man i halmhatt fram och hälsade. ”Hej, jag heter Bosse, är det ni som är från Dånvikens delikatesser?”

Det var Bosse Rappne, trädgårdsmästare på Ulriksdal och känd från TV4:s Äntligen Hemma. Ingen aning om hur han visste vilka vi var, han måste ha hört när vi presenterade oss för någon annan. Bosse var i alla fall en mycket trevlig prick, som visade sig vara uppvuxen på Ulriksdal. Hans föräldrar kom dit för att ta hand om slottsträdgården 1953, och Bosse är kvar än i dag.

Sen träffade vi flera producenter och importörer, så snart hoppas vi kunna utöka vårt sortiment med några av världens ljuvligaste olivoljor, vinägrar och annat gott.

Till dess: trevlig sommar! Ring, maila och sms:a till

Steve Malmström
Steve@danvikens.se
0734-22 86 15

Midsommar i Dånviken

Läste nyligen i en tidning att svenskarna gärna vill ha sill och nubbe på nationaldagsbordet. Nationaldagsbordet? Har aldrig hört talas om det. Däremot närmar sig nu midsommar med stormsteg, en verklig helg med riktiga traditioner. Då vill man ha sill och nubbe till lunch, och till middag måste det bli grillat.

Själv tar jag sillen till förrätt och följer upp med grillad och parmalindad sparris, ugnsrostad färskpotatis och grillad fläskkarré, marinerad i någon av butikens goda grillsåser. Till karrén serverar jag Valmas äppelchutney. Eller rättare sagt, hustrun serverar. Det är hon som brukar hålla i midsommaraftonens middag, och har jag tur bakar hon en jordgubbstårta också.

Om vädret är vackert sitter vi nog ute lite längre på kvällen och pratar med svärmor, som ska komma på besök. Hon är en riktig matmamma, så när middagen har lagt sig och vi börjar bli sugna på något igen, plockar vi fram en ostbricka med Sörmlands Ädel. Svärmor är själv uppvuxen i sörmländska Björkvik, inte långt från de kor och getter som bidrar med den mjölk som Jürss mejeri förvandlar till goda ostar.

Om du själv inte orkar ställa till med middag – varför inte ringa efter catering? Vi lägger upp våra läckerheter på fat. Sillen kan du alltid köpa hos Ulle på Coop.

Ring, maila och sms:a till

Steve Malmström
Steve@danvikens.se
0734-22 86 15

Det finns glass – och så finns det glass

Hustrun har en väninna som heter heter Ninni, och hon gör sin glass själv. Den som inte orkar det kan prova Djurgårdsglassen i butiken – eller Djurgårdsglace som just den här glassen visst ska stavas.

Hustrun och hennes väninna har känt varandra sen långt före min tid. Ninni är matlagningsroad sen barnsben och hustrun berättar lyriskt om hur hon blev hembjuden till Ninni redan i början på 80-talet på hemgjord glass, körd i det som då var höjden av tekniskt framsteg: glassmaskinen för hemmabruk.

Själv fick jag inte smaka Ninnis glass förrän mer än 25 år senare, nämligen midsommarafton 2007. Men det var värt att vänta på. Hon hade gjort en nougatglass. Exakt vilka ingredienserna var vet jag inte. Jag antar att det var ägg, socker och grädde. Men jag är säker på vad som inte fanns i Ninnis glass: konstgjorda smak- och färgämnen samt konstistensgivare.

Alla dessa konstigheter saknas också i Djurgårdsglacen. Den är visserligen inte hemmagjord, men smaken ligger väldigt nära Ninnis glass. Och tänk så mycket enklare det är att slippa köra glassen i maskinen hemma. Bara att köpa några bägare i Dånvikens delikatesser.

Välkommen in i butiken! Eller ring, maila och sms:a till

Steve Malmström
Steve@danvikens.se
0734-22 86 15

Bråda tider för catering och presenter

Oj, vilket tryck det har varit i butiken de senaste dagarna. Min medarbetare Mia har stått som en skogshuggare vid skärmaskinen, skurit hundratals lövtunna skinkskivor och skapat fantastiskt vackra fat till alla våra cateringkunder. Själv har jag legat raklång över kyldisken och skurit ost och slevat upp oliver för brinnande livet.

Kunderna har kommit från Enskede och Södertälje (ryktet om vår goda potatissallad har spridit sig) för att beställa presentkorgar, catering för många och romantiska plockmiddagar för två. Som nybörjare i delikatessbranschen måste jag erkänna att jag var ganska oförberedd på anstormningen.

Det som kanske förvånar mest är alla ungdomar som plötsligt har dykt upp i butiken. Med stor sakkunnighet har de pekat och plockat ut flaskor, burkar och paket att fylla korgarna med – och det är deras lärare som har fått godsakerna i skolavslutningspresent.

En annan sak jag är glatt överraskad över är alla kunder som har uttryckt sin uppskattning över vår catering. Mia kan verkligen konsten att förbereda smaklökarna genom att lägga upp delikatesserna vackert och aptitretande. Vi uppskattar uppskattningen!

Säsongen för catering och presenter når sin höjdpunkt just nu, men vi kommer att ha öppet större delen av sommaren. Välkommen in!

Steve Malmström
Steve@danvikens.se
0734-22 86 15

Chutney är gott till grillat

Ni minns väl Irja, hon som kokar goda marmelader i Eskilstuna. När jag beställde hennes marmelader till butiken, passade jag på att höra mig för om hon kunde tänka sig att komponera någon chutney också.

Jag är nämligen en stor tillskyndare av grillad mat. Inget är härligare än att slå sig ner på terrassen med en kall öl efter jobbet och rota runt lite i kolen medan den sakta vitnar. Och sen lägga på något kött som helst ska vara saftigt och ta lång tid att grilla. Fläskkött, kyckling eller korv tycker jag är bäst. Entrecôte går alldeles för fort, det blir liksom inget kul då.

Men grillade rätter kräva goda såser. Det är här Irjas chutneys kommer in. När jag började yra om chutney på hennes kokeri i Eskilstuna, hade jag redan känt vårens första strålar på terrassen och insett att grillsäsongen var i antågande. Bäst att vara förberedd.

Och – tro det eller ej – nu har Irja skickat tre olika sorters chutney. En med mest äpple, en med mest rabarber och en med mest rödlök. Samtliga söta och välkryddade, och den med lök även med lite bett i. Från chili.

Alla är goda som de är. Själv har jag provat äppelchutneyn till fläskkarré, rabarbernchutney till lax och rödlöken till korven. Vill du ha det mer ”såsigt”, blanda ett par rejäla matskedar chutney i ett par deciliter gräddfil, turkisk yoghurt eller crème fraiche.


Välkommen in i butiken! Eller ring, maila och sms:a till

Läs även – Chokladbloggen -

Steve Malmström
Stevexdanvikens.se
0734-22 86 15



Avanmäl nyhetsbloggen HÄR

God choklad och slanka höfter

En dag stod en dam i butiken. Hon heter Elisabeth Cewers och tillsammans med sin mamma Ann Thydell tillverkar hon chokladpraliner i Malmö. Nu undrade hon om jag ville sälja dem i vår butik. Hon öppnade en ask och jag tog en mörk pralin. Den smakade whisky. Den var god.

”Prova en till!” sa Elisabeth från Cacaofoni. Jag gjorde det, och en tredje. Alla var förföriskt goda. Jag förstod att detta är choklad som Rönningeborna förtjänar. Men jag tordes inte riktigt lägga en beställning.

”Jag måste kolla med sortimentschefen”, sa jag och fick hela asken av Elisabeth. Inte talade jag om att sortimentschefen – det är hustrun. Hon älskar choklad, men inte all slags. Den ska vara gjord av finaste kakaobönor, och med riktigt kakaosmör. Den ska vara vacker, glansig och doftande. Hustrun godkände Cacaofonis praliner vid blotta anblicken och efter att ha provsmakat var det ingen tvekan.

Så jag ringde till Elisabeth: ”The man from Delmonte says yes!” När pralinerna anlände fick jag problem med förvaringen – var skulle askarna stå? En av mina stamgäster, Roger, kom med rätt förslag: ”Åk till Ikea och köp ett vitrinskåp! Jag har sett ett som passar precis. Det har lås också”.

Sagt och gjort. Nu finns pralinerna i tio olika smaker. Försök välja, om ni kan. Dyrt? Det ska choklad vara, säger hustrun. Annars sätter den sig på höfterna.

Tacka tackorna för Bredsjö Blå

Det är snärjigt att vara butiksägare och sällan man hinner träffa leverantörer. Så jag skickade hustrun till Bredsjö för att köpa ost. Och ost kom hon hem med – Sveriges dyraste.

Bredsjö Blå är inte vilken ost som helst. Den tillverkas från scratch av Lena Enkvist och hennes sambo Lars-Göran Staffare. De har 72 tackor och några baggar som betar på ängar i Bredsjö, djupaste Bergslagen. Inte så avlägset som det låter – Carl Jan Granqvist röjer runt på Grythyttan alldeles i närheten.

Carl Jan har för övrigt setts i en tv-dokumentär nyligen, då han packade han upp en inplastad Bredsjö Blå hos någon hög kinesisk potentat. Under mycket mmmm-ande och smackande och uppmuntrande fniss från Carl Jan smakades Bergslagens stolthet av. Det var ett gott vin till också, oklart vilket. Men portvin är ett säkert tips.

De 72 tackorna mjölkas av Lena och Lars-Göran varje dag från februari till oktober. På grusvägen ses Lena på cykel när hon leder hela gänget från hagen till mjölkmaskinen i stallet, livligt påhejad av jack russeltiken Cissi. Hon har på egen hand omskolat sig från råttjägare till vallhund. Det var mer efterfrågan på det senare.

Det är Lena som står för själva ystningen, som försiggår i ett väl tillslutet, så gott som hemligt rum. Hustrun fick inte tillträde. I sin egenskap av deja lider Lena av berättigad bacillskräck. I det allra heligaste ystas mjölken och tillsätts klassiskt franskt roquefortmögel.

I lagret släpps däremot besökare in. Där ligger de doftande ostarna och väntar på att mogna. De säljs efter ett halvår. Många tycker de är godare efter ett år. Äldre personer väntar gärna två år med att sluka läckerheten, berättar Lena.

Hon har hållit på länge med Bredsjö Blå som – om ni inte visste det – är en mjuk mögelost som bär smaken av Bergslagen hela vägen till Rönninge. Eller var man nu äter den.

Men ombyte förnöjer, så nu har Lena börjat göra en hård ost också, Bredsjö Hård. Den påminner om en italiensk pecorino, men med en fräschare smak. Hyvla den över en sallad eller karva den i små bitar som doppas i balsamvinäger. Suveränt.

Här är länken till Lenas hemsida: http://www.bredsjobla.se/. Hennes ostkafé håller öppet till andra advent. Åk dit, ni som kan.

Äntligen äter riktiga män paté igen

70-talet är tillbaka, särskilt när det gäller maten. Tidningen är fulla av recept från den tiden. Min egen favorit är en rejäl skiva fransk lantpaté på bädd av sallad och med en klick cumberlandsås. Nu kan du beställa den som lunchrätt i butiken.

Till en början var det inte många som upptäckte patén, men en dag kom det in en kund och ville ha en skiva. Mia, som hjälper mig bakom disken, tog upp den ur sin förpackning och den ljuvligaste doft spred sig i butiken. Väl öppnad går den åt snabbt!

En skiva lantpaté blir man mätt på, och något mer än sallad eller andra grönsaker till behövs inte. Kanske en liten brödbit, då. Hustrun lagade sin favoritsoppa och la en liten skiva paté på en bit hårt bröd: voilà - hela kostcirkeln! I alla fall om man får räkna cumberlandsåsen som frukt.

Favoritsoppan? Så här gör hon: hackar en halv gul lök, bryner i olja i en kastrull, rasslar ner ett paket små fina ärter, häller på vatten så det täcker, lägger i lite buljong och en nypa socker, kokar i tio minuter och kör med mixern. Klart!

Välkommen in i butiken och smaka på patén! Eller ring, maila och sms:a till

Steve Malmström
Stevexdanvikens.se
0734-22 86 15

Lakrits är gudarnas gåva

Det finns kvalitetsgodis man inte kan vara utan, dit hör lakrits. Nu har vi tagit in en riktigt bra lakrits till butiken, en söt, mjuk sak som är försvinnande god.

Den mjuka sötlakritsen måste vara en del av den pågående 70-talstrenden för mat. Alla som reste med Finlandsfärjan på den tiden minns säkert enkiloslådorna med lakrits man släpade hem tillsammans med flaskorna.

Sen försvann den finska lakritsen, kanske dränktes den i det billiga smågodis som kom sen.

Men nu är den tillbaka. Renée Voltaire, en av de första tv-kockarna, har en som är urgod och nu har jag på hustruns enträgna begäran tagit in den till butiken. Fast i små läckra påsar.

Hustrun hittade lakritsen under ett av våra studiebesök på Cajsa Warg på Söder, sen dess har hon inte slutat tjata om den. Vår svarta labrador Cosby håller den också för sitt favoritgodis. Kan det ha något med färgen att göra? Hur som helst – hunden får bara någon enstaka bit som hustrun råkar tappa på golvet. Vilket händer oförklarligt ofta.

Välkommen in i butiken och kolla lakritsen! Eller ring, maila och sms:a till

Steve Malmström
Stevexdanvikens.se
0734-22 86 15

Irja kokar marmelad i Eskilstuna

Dagens Industri är en himla bra tidning. Där läste jag om Irja som tillverkar marmelad i Eskilstuna – och inte vilken marmelad som helst. Jag beslöt att besöka Irja och blev imponerad. Nu står hennes marmelad på Dånvikens hyllor.

Marmelad är egentligen inget annat än konserverad frukt som i rätta händer förvandlas till något som smakar som om änglarna hade kommit på det. Irja kokar sin marmelad i kopparkärl, aldrig mer än fem liter åt gången. Hon har skaffat sig en exakt känsla för när marmeladen är färdig. Sen blandar hon koket med något mer. En krydda, en ört eller choklad. Märket kallar hon ”Valmas döttrar” efter sin mamma.

Irjas apelsinmarmelad är till exempel kryddad med äkta vanilj och hennes blåbärsmarmelad har fått sällskap av vit choklad. Det finns ett oändligt antal sorter – i Dånviken har vi tagit in ett tiotal av de allra bästa. Vi har valt små burkar, för det är roligt att ha många hemma och prova.

Vissa passar till ost, till exempel rabarber- och blåbärsmarmeladen. Andra kan man värma upp lite och äta till glassen. Prova själv! Eller ge bort som present.

Hustrun älskar Irjas marmelader och har dem numera till nästan all mat. Gör inte Irja chutney också? Frågade hon. Chutney är en sötsalt, kryddig sak där det förutom frukt eller bär också ska ingå lök. Irja har lovat återkomma.

Välkommen in i butiken och botanisera bland burkarna! Eller ring, maila och sms:a till

Steve Malmström
Steve@danvikens.se
0734-22 86 15