Ostprovning för kreativa

I veckan har jag fusionerat mitt gamla liv som ledarutvecklare med det nya som delikatesshandlare. Jag bjöds in till AstraZeneca för att hålla i en ostprovning för ett gäng anställda. Efter en timmes prat och smakande, kunde två vinnare utses: Comtén och kreativiteten.  

När jag kom till AstraZenecas konferenslokal beväpnad med sju olika ostsorter, fick jag börja med att möblera om. Ut åkte den fina dukningen med knivar och gafflar. I stället skapade jag fyra olika stationer som de 21 deltagarna fick rotera kring. 

Det smakades på ostar, protokoll fylldes i och kreativiteten stimulerades genom associationer och beskrivningar av konsistens och smak. 

Själv höll jag ett kortfattat sammandrag av de olika ostarna, vilken grupp de tillhörde, var de tillverkades och varför jag hade valt ut just dem. Och jag lyssnade på hustrun när hon avrådde mig från att gå allt för djupt in i ostarnas kemi. ”Snacka inte aminosyror med kemister”, varnade hon. Och det hade hon ju rätt i. 

Resultatet av övningen blev att mest omtyckta ost var franska hårdosten comté, tätt följd av lika franska brie, helst bestänkt med några droppar vincotto. 

Nu måste jag förbereda kvällens övning: Lars-Erik Läck kommer i kväll och ska snacka odling av örter. Det blir knökfullt.

Sjungom studen-tens lyckl…

Jag kan knappt fatta det, men i juni tar lilla Jossan studenten. Det var ju alldeles nyss hon föddes och låg där som ett skärt knyte på hustruns mage.  Och snart kröns de blonda lockarna av den vita mössan. Tur att man inte behöver fundera på vad man ska bjuda på för mat på mottagningen. 

Det är inte bara min dotter Josefin som tar studenten om några veckor. Den 4 juni blir nog hektisk för många av oss som blev föräldrar 1990. En studentdag brukar bli något av en logistisk utmaning med utspring, där man ska stå och se stolt ut, flakåkning (hjärtat i halsgropen på pappa), hemtransport – och dessutom mottagning för ett antal gäster.

 Tillåt mig föreslå att låta Rönninge Delibutik & catering underlätta för er. Vi kan ordna goda menyer, pastasallader eller till och med mackor om det kniper. För försommaren är ju inte bara studenternas tid, utan alla festers och picknickars. 

Jag minns själv när hustrun och jag var kunder i delibutiken för några år sen. Där hämtade vi en delikat picknickkorg, som vi tog med ut på Djurgården där hustrun hade fått för sig att springa ett sånt där hurtigt motionslopp. Vad förvånade vi blev när det sen visade sig att i avgiften ingick det en papperskasse som innehöll en purjolök, en förpackning pressad, kokt och skivad skinka, två tuber märkta med ”pålägg” (oklart vad slags) och en limpa färdigskivat bröd i färgglad plastpåse. Den lämnade vi tacksamt tillbaka till arrangören. 

Lars-Erik Läck berättar om hur man odlar örter

Dags för nytt kvällsjippo i butiken, den här gången med Rönningeprofilen Lars-Erik Läck. Han är en av landet mest trädgårdskunniga personer och ska berätta om hur man själv kan odla örter att krydda maten med. Det hela är ett samarbete med Blomsterprinsessan som har lovat att handgripligen visa hur man gör. Kom och var med den 29 april! 

Brukar du se en lång gänglig man på Rönninge Torg som pratar blommor med rätt hög röst och som skrattar mycket? Då är det troligen Lars-Erik Läck, uppvuxen i den lika berömda som avsomnade handelsträdgården i Rönninge. Han gick med fingrarna i jorden redan som pojke och insöp mer kunskap än de flesta andra. Den fick han nytta av när han senare blev tidningsformgivare och trädgårdsjournalist, med flera böcker i ämnet bakom sig. I dag är Lars-Erik pensionär, men är ändå anlitad som expert av bland andra Bonniers tidningar. Bland annat faktagranskar han innehållet i Allt om Trädgård.

Lars-Erik och jag har en gemensam god vän, nämligen Bettan som tidigare var chefredaktör för Allt om Trädgård. Bettan har berättat att hon förlitade sig på Lars-Eriks expertis i blomsterfrågor. 

–       Vi fick ofta in bilder på blommor som vi inte kunde identifiera. Men det var lätt, bara att maila den till Lars-Erik så fick man veta vad det var! Berättar Bettan. 

Hustrun har minsann också jobbat ihop med Lars-Erik på mediaföretaget Tidningsmakarna. Där hade Lars-Erik en mer oväntad roll vid sidan huvuduppgiften som formgivare – han var också företagets it-expert. En mångsidig man, alltså. 

Den 29 april, 19.00 - 21.00, kommer han till butiken för att ge tips om hur du gör för att lyckas med din basilika och rosmarin. Men du får ställa vilka frågor du vill! Anmäl dig redan nu. Kostnad 250 kronor, inkl delitallrik och dryck. 

Uteätartiden är inne

Alla som undrar vad som har pågått utanför butiken de senaste dagarna kan sluta fundera. Vår terrass är klar! Bara att komma och sätta sig vid ett bord, och känna sig lite mer upphöjd än förra sommaren. Terrassen är placerad rakt under den nya skylten. Om ni undrar vem som har legat med rumpan i vädret och snickrat, så inte är det jag. 

Ola livräddade vårt badrum hemma i vintras, så det var självklart att vända sig till honom när terrassen skulle byggas. Behöver någon hans telefonnummer, finns det hos mig. 

Ända sen vi köpte butiken för ett år sen har hustrun tjatat om en sak: Crêpes. Och nu ska hon få dem – och alla ni andra också förstås. De görs inte riktigt som i Frankrike, men det smakar minst lika bra. Du beställer, jag fyller med god skinka och camembert, värmer och bär ut till terrassen. Självklart finns det också riktig cider att dricka till, två sorter till och med. En med pyttelite alkohol och en helt spritfri. Det blir ungefär som i en sån där reklamfilm, där huvudpersonen stoppar en karamell i munnen och vips! förflyttas till Nordpolen. Men nu går den imaginära färden till Normandie i stället. Bättre, tycker i alla fall jag… 

Fler nyheter: Från andra sidan jorden, närmare bestämt Nya Zeeland, kommer den nya, mjuka, salta lakritsstången – perfekt i påsk. Jag har förresten redan gjort i ordning lite påskpresenter som kan vara trevliga att ta med sig när man går bort. Kom in och kolla!

 

En del fjäskar och andra ställer krav

I vår strävan att förnya sortimentet har vi tagit in några nya ostar. De kommer från Oviken strax utanför Östersund. En av dem, Vera, lär ha fått franska gommar att sjunga. ”Bättre än Roquefort!” var det några som påstod. Den osten tillhör inte de fjäskiga. 

Ovikens Vera görs på opastöriserad fårmjölk av familjen Åkerman. Den smakar verkligen som Roquefort, men mildare och inte lika salt. Dessutom har vi Ovikens Trivera, som görs på opastöriserad får-, get- och komjölk. Båda spelar på samma bana som favoriten Sörmlands Ädel, som görs på komjölk.

Hur ska man beskriva ostarna, så att man lär sig själv vilken man vill ha – och vid vilket tillfälle? Hustrun pratar ofta om ”fjäskig” mat. Motsatsen är mat som ”ställer krav”. Det betyder inte att fjäskig skulle vara nedsättande, lika lite som kravfylld. Hustrun äter lika gärna fjäskig choklad (god mjölkchoklad) som kravfylld choklad (75-procentig). Det beror på humöret.

–       Jämför med hundarna, säger hon. En labrador är fjäskig, den viftar inte bara på svansen utan hela bakdelen när den försöker charma dig. Och den lyckas ju för det mesta. En schäfer däremot – den ställer lite krav. Båda är fantastiska hundar.

Enligt den här orubbliga logiken skulle Sörmlands Ädel vara labrador, medan Vera är schäfer. Och båda är goda till surdegsbrödet vi har på fredagar. Det finns kunder som har klagat på att brödet är svårt att skära. Till er kommer här ett tips: Ställ det på kanten! Då är det lättare.