De är inte kloka, italienarna! Kakor till frukost, åttarättersmiddagar och däremellan flera rätter till lunch, varm choklad med bakelser på eftermiddagen och aperitivo överlastad med delikatesser. Hustrun och jag har rullat hem till Rönninge. Nu drar vi igång våren - på lördag eftermiddag blir det grillning!
Det var en härlig resa. Vi hann med både Italien och lite av Frankrike. Landskapet var vintrigt vackert utom i Vence där det var kusligt regnigt och ödsligt. Och i San Remo, där något av blomsterprakten fanns kvar i januaridiset och träden dignade av citroner och apelsiner.
Höjdpunkterna hade mest med mat att göra. Vi hamnade på Eataly i Turin där man som besökare får gå runt i hela den italienska matkulturen och kan smaka på det man vill. Vi valde pasta och ost. Åk dit om ni kan!
Den andra höjdpunkten var Alba, den vita tryffelns stad. Där gick vi in på turistkontoret och frågade var man kan få smaka på denna läckerhet.
- Vi kan absolut inte rekommendera någon restaurang, sa damen bakom disken förskräckt.
- Självklart inte, sa hustrun, som var den som skötte kommunikationen.
- Men om ni vill kan jag boka in er på Dulcis Vitis, sa damen.
- Ja tack, sa hustrun.
- Då vill jag se era pass!
Något förvånad räckte hustrun över våra pass och såg damen anteckna numren för att sedan lyfta luren och ringa Dulcis Vitis. En signor och en signora var på väg. Från Sverige, no less. Fanns det ett bord? Vi fick karta och anvisningar om hur vi skulle promenera till restaurangen. Väl på rätt gata såg vi ingen restaurang - bara skylten. Nedanför den fanns en stor grind och en porttelefon. Vi ringde på och grinden gled sakta upp som skjuten av en spökhand. Inne på gården stod han och tog emot oss - Bruno, kocken och ägaren. Helt klädd i svart och med rakad skalle.
Vi var ensamma i restaurangen, förutom Brunos mamma som intog sin lunch i hallen. Menyerna visste vi inte riktigt vad vi skulle göra med, så vi bad Bruno komponera en bra lunch. Vi fick tre rätter:
- En grönsaksrätt gjord på kokt cardo (en italiensk grönsak som smakar som en blandning mellan sparris och blekselleri, "speciellt från trakten") med ostsås och överströdd med hyvlad vit tryffel.
- En pastarätt gjort på spagetti (hemgjorda förstås) med hackad vit tryffel, smör och ost, samt extra tryffel hyvlad ovanpå.
- Till förrätt och varmrätt, var sitt glas Barolovin ("speciellt från trakten").
- Nötkaka på äggsås gjord på ett speciellt dessertvin som jag har tappat namnet på ("speciellt från trakten").
- Kaffe och småkakor. Speciella från trakten, förmodade vi.
Notan? Den blev dyr. Men vi fick ändå lite pengar kvar att spendera på aperitivo, en italiensk krogsed man kan äta sig mätt på om man inte har lust att pressa ner ytterligare en mångrättersmiddag. Man beställer en drink, till exempel med campari eller så, och vips, kommer det in stora fat med små saker. Som tapas, fast ibland elegantare, ibland mer rustikt. Men alltid gott.
Varken hustrun eller jag kunde knäppa byxorna när vi skulle hem. Så nu har hustrun satt igång med sin vanliga julbantning, något försenad. Och i år har jag inte hört ett ljud om någon semmelbantning...
Vi fick en hel del goda idéer under resan som vi ska genomföra så småningom. Men reda på lördag kommer vi att grilla lammkorv på vår snöbelagda uteplats. Kom och var med!
