Peppar, peppar, ta i…

Hustrun och jag har en väninna som alltid är rädd att göra bort sig, något som dock aldrig händer henne. På en fest fick hon och alla andra gäster frågan om vilken krydda de tyckte bäst om. Utan att tänka utropade väninnan: ”Svartpeppar!”

Efteråt ångrade hon sig gruvligt. Andra gäster hade svarat så fantasifullt, tyckte hon. Det var aromatiska örter och exotiska kryddblandningar. Vilket intryck hade hon gjort med sitt simpla svar? ”Hur kunde jag svara svartpeppar? Folk kan ju tro att jag inte vet någonting om mat”, suckade väninnan.

Självklart var just hennes svar det allra trendigaste. För nu har matvärlden drabbats av rena pepparfebern. Peppar finns i alla möjliga varianter och från olika håll i världen, alla med sin särskilda doft och smak. Och olika sorters peppar passar till olika maträtter.

Genom fransyskan Florence Berglund har jag fått tag i några olika pepparsorter, så nu är det bara att komma in och botanisera. Bland annat har jag långpeppar, som ser ut som svarta vindruvsklasar i miniatyr, som man ska stöta i mortel eller riva och strö över getost eller efterrätter – eller över en enkel rotsakssoppa.

Och så har jag några pepparsorter till. De är förpackade i glasrör, snygga att ge bort!

Håkan Larssons vinprovning med champagne

Förra veckan kom vinskribenten Håkan Larsson tillbaka till butiken för att hålla i en vinprovning där champagne ingick. Det blev om möjligt ännu mer fullsatt i vår lilla butik än första gången han besökte oss. Håkan Larsson är vinjournalist och chefredaktör för tidningen Allt om Vin. Han är också flitig skribent i tidningar, vinpratare i radio och författare till en hel rad prisbelönta vin- och matböcker. Den senaste finns att köpa signerad i butiken. Förra gången Håkan gästade oss var temat vilka viner som passar till den mat vi säljer i butiken. Den här gången fick Håkan friare händer, så han valde ett italienskt mousserande rosévin, en champagne, ett vitt och ett rött vin. Innan vi smakade berättade han lite om hur man gör champagne. Det är tre druvor som används: chardonnay (som är en grön druva), pinot noir och pinot meunier (båda blåa druvor). Dessa skördas, pressas och jäses till vin på vanligt sätt. Sen buteljerar man, tillsätter lite socker och lite jäst och sätter på en kapsyl. Då jäser vinet en andra gång, och det bildas kolsyra. Nu måste vinet lagras minst 18 månader för att få kallas champagne. Under den tiden roteras flaskorna varje dag samtidigt som de successivt ställs upp och ner. Den fällning som bildas och som man inte vill ha kommer då att hamna närmast kapsylen. Den proppen fryser man så att den kan ploppas av, sätter på den svampformade korken, foliet och grimman. Voilà! Vid det laget har det vanligen gått tre år sedan skörden. Det speciella med champagne (förutom tillverkningsmetoden) är att det kan lagras längre än andra viner tack vare kolsyran, och att ett visst märke alltid smakar likadant. Vanliga viner skiftar i smaken beroende på en massa naturliga förutsättningar, men inte champagne. En Moët smakar alltid Moët och en Bollinger alltid Bollinger. Det beror på att vinmakaren blandar till vinet av en mängd olika jäsningar, tills den rätta smaken infinner sig. En enda flaska kan innehålla 120 olika jäsningar. Men det finns champagne som bara innehåller chardonnay-druvan, och då kallas den av någon anledning inte chardonnay utan ”blanc de blancs”. Drick mer champagne! Var Håkans allmänna goda råd till församlingen. Köp en eller annan flaska, låt den ligga mörkt i 14-15 graders temperatur, och ta fram den en vanlig grå tisdagskväll. Det förgyller tillvaron som inget annat, lovade han. Men vi började med att smaka ett annat vin, Rotari Rosé (7701), ett italienskt, mousserade rosévin för 99 kronor. Det var vackert, gott och läskande. Bästa alternativet till champagne och faktiskt bättre än äkta roséchampagne, tycker Håkan. Servera det till kladdkaka med hallon, och det blir braksuccé. Tanken gick till den kommande försommarens studentskivor – då blir det perfekt. Efter det fylldes glasen med den äkta varan: Palmer Blancs de blancs (7553) 2004. Och nu spreds suckar av välbehag i lokalen. Italienskt mousserade är nog gott, men det här..! The real stuff, som Håkan så träffande uttryckte det. Priset för den här flaskan är 284 kronor, av Håkan betecknat som ett vrakpris. En så här bra champagne på 100 procent chardonnay skulle kosta minst 500 kronor hos något av de stora champagnehusen, förklarade han. Som tur är tillhör Palmer inte de mest prestigefyllda, utan är ett kooperativ – vilket av någon anledning inte anses lika fint. Men vinet, det är definitivt fint. Nästa vin vi fick smaka var också en överraskning: 4376 Gobelsburger Riesling 2008. Ett gott vitt fin från Österrike! För 104 kronor får man ett elegant och friskt vin med rejäl syra. Riesling står främst i ledet av friska viner och Österrike håller på att kasta av sig sitt dåliga rykte som vinland. Köp det här nu, och lagra de till julen 2011, tipsade Håkan. Eller drick genast. Det är gott till fet mat som lax eller italiensk mat. Till slut hällde vi upp ett amerikanskt rödvin i glasen. 6520 McManis Petite Syrah från 2008. Det kostar 99 kronor och är en nyhet på Systemet sen oktober. Ett mörkt, fruktigt och tätt vin. Gott till ostar som edamer, cheddar eller vitmögelostar som brie, men passar inte till grönmögelost. Hög alkoholhalt, 14,5 procent. Hög YPK, påpekade Håkan (Yrsel Per Krona). Vill du veta vilka viner Håkan valde förra gången han besökte oss, hittar du referatet här.

Är det nån som känner nån som känner Lucia?

Det är bråda tider i butiken och det beror inte bara på att allt fler kunder hittar till oss. Förberedelserna för julmarknaden den 13 december är i full gång. Intresset är stort, och nu har vi bara ett problem.

Julmarknaden är ett sätt för oss handlare på Rönninge Torg att reclaima torget efter de årliga demonstrationerna som (kanske) kommer att ske den 12 december. Vi har bjudit in alla som har något att sälja eller visa upp att hyra ett stånd för 300 kronor och ställa upp på torget. Hittills har 30 personer nappat – det blir fullt ös! Så nu gäller det att alla Salemsbor går man ur huse för att besöka julmarknaden och markera julfrid.

Det är bara ett problem: vi har utlovat besök av både jultomten och Lucia. Tomten är bokad, men vi har inte lyckats få ta på något luciatåg ännu. Känner du någon som vill lussa på torget den 13 december? Hör av dig fort – det gör ingenting om det blir flera tåg!

För övrigt har jag nu bestämt hur jullådorna ska se ut. De blir perfekta som julklapp till vänner, kunder och anställda. Jag har stått här i butiken och lagt en prototyp - svårare än ni tror. Det ska se snyggt ut, det ska vara rätt flaskor, burkar och paket, och så ska kalkylen gå ihop också. Men nu är jag nöjd.

En magisk pralinkväll

När hösten var som mörkast ställde vi till med pralinkonsert i butiken. Idén kom från en av våra kunder, Kerstin Ytterberg. Hon är medlem i en trio som brukar spela på luncher och caféer och bjuda på praliner till musiken. Det blev en härlig kväll med godis för både öron och gom.

Jag modifierade Kerstin och hennes trios koncept en aning, och köpte in praliner från tre olika tillverkare. På det viset tänkte jag slå två flugor i en smäll: Kunderna fick lyssna på vacker musik och äta praliner, och jag ordnade med lite aktiviteter à la teambuilding runt smakandet. På det viset skulle jag få reda på vilka praliner kunderna tycker bäst om.

Låt mig börja med att presentera musiktrion: Kerstin Ytterberg spelar piano, Elisabet Anderberg flöjt och Lotta Pettersson Van den Poel klarinett. Kerstin är till vardags kyrkomusiker, Elisabet jobbar främst på Folkoperan och Lotta är frilansande kammarmusiker. Och de spelar gudomligt.

Innan vi gick på choklapralinerna grundade vi med lite riktig mat, det vill säga en delitallrik från disken. Medan vi åt den spelade trion fantastisk musik – bland annat från ouvertyren till Mozarts Trollflöjten, Habanera ur Carmen och några stycken från Glada Änkan. Vilken stämning det blir när man får höra levande musik! Vi satt alla stumma som små barn på julafton.

Så tog orkestern paus och själva pralinsmakandet vidtog. Jag hade två dukat fram två sorter från den italienska tillverkaren Amedei: en ljus pralin rullad i pudersocker och fylld med en vin santo-kräm (vin santo är ett dessertvin från Toscana) och en liten, väldigt mörk pralin fylld med romtryffel.

Vid nästa station hade jag lagt upp två praliner från bageriet i Hammarby Sjöstad. Det är dit bagaren Robban har flyttat, han som bakar det goda brödet och bullarna vi säljer i butiken. Nu hade Robban egenhändigt tillverkat en ljus pralin fylld med en kräm med vanilj och päronlikör, samt en mörk historia fylld med lakrtistryffel och dekorerad med flingsalt.

Sista stationen bjöd på två sorter från den svenska tillverkaren Venuschoklad i Askersund. Även här hade jag valt en ljus, Grand cru kanel fylld med en tryffel smaksatt med kanel, och en mörk pralin, Dark cognac dekorerad med bladguld.

Det blev lite gnölande från några av deltagarna som tyckte att mitt förslag att dela in sig i grupper och skriva ner stödord för att beskriva pralinerna liknade jobbkonferens. Men sen kastade sig alla in i uppgiften. När alla hade luktat, smakat, diskuterat och antecknat, redovisade vi givetvis gruppvis.

Där var jag för min del nöjd, men deltagarna ville inte sluta teambuilda. Så vi fick ställa till med omröstning av pralinerna för att dra ut på det hela lite till. Varje deltagare fick rösta på den pralin som han eller hon hon tyckte var allra bäst.

Vann gjorde Robbans lakritspralin med salt på, och på andra plats kom Venuschoklads Dark cognac.

Efter omröstningen fick vi lugna ner oss med ännu lite mer örongodis från Kerstin och hennes trio medan vi försökte smälta all choklad vi hade satt i oss.

Till slut gick alla hem, glada och uppspelta. Men gladast av alla var nog Robban när jag ringde honom nästa dag för att berätta att hans pralin blev den mest omtyckta.

– YESSS! Jag vann! Tjoade han över telefon från Hammarby Sjöstad. JAG VANN!!