Värsta veckan äntligen slut

Förra veckan var hektisk. Vi hade två cateringbeställningar för sammanlagt 135 personer, den ena till ett 18-årskalas i Djursholm, den andra till invigningen av Kulturskolans nya lokaler i Tumba. Ett dopkalas behövde det mesta av vårt porslin. Hustrun och jag var glada och stolta, och i mitt huvud malde logistiklösningarna oavbrutet. Här gällde det att planera klokt. Då vurpade jag med motorcykeln i en hög hala höstlöv.

Heroisk som jag är lämnade jag cykeln (en vespaliknande, Kinatillverkad sak) på Skolvägen och tog mig hem till sängen. Efter en svår natt svek jag mitt löfte till hustrun om att gå ut med hunden och tog i stället en taxi till akuten. I väntan på röntgen ringade jag till kollegerna i gallerian och bad dem sätta upp en lapp på dörren om att delibutiken var stängd hela dagen.

Röntgen visade det jag misstänkte: en fraktur på skulderbladet. Inget att göra, bara att härda ut smärtan. Det kan ta månader, meddelade läkaren utan allt för mycket medlidande. Högerarmen var justerad, den gick bara att röra framåt och bakåt, inte upp och ner. Och så dessa beställningar! hur skulle jag klara allt skärande och bärande?

Hur konstigt det än låter har såna här händelser ändå en uppsida, som det heter i finansvärlden. Plötsligt insåg jag att jag har ett fungerande nätverk. Mia (förra ägaren till butiken) ställde sig utan knot vid skärmaskinen. Hustrun ryckte in, döttrarna ryckte in, och yngsta dotterns kompis ryckte in. De körde, dekorerade och serverade. De skar och de bar. Själv förvandlades jag till enarmad arbetsledare.

Carina och Patricia, mina galleriagrannar, ställde upp med dekorationer och blommor till buffébordet i Tumba. Det bidrog till att den cateringen blev hellyckad. Hustrun och jag var där, liksom döttrarna som skötte disk och plock. Det gav mig en chans att iaktta det hela och se vad vi kan förbättra till nästa gång vi får en så stor beställning. Ärligt talat hittade jag inte mycket, folk var supernöjda.

Liksom de även var i Djursholm. Där fick disken stå kvar ett par dagar medan jag låg på divanen och vilade axeln. Tack och lov att vi har beslutat ha stängt söndag och måndag! Det gav mig tid att hämta andan. Nu känns armen mycket bättre, även om den fortfarande är justerad. Butiken är öppen som vanligt och Årechokladen har anlänt. Välkommen in!

PS Sympatier mottages tacksamt. DS

Bästa whiskyn när man stryker

Whiskyprovning verkar falla rönningeborna i smaken. Fullsatt var det i alla fall i butiken när Eva Albrektson kom till oss, beväpnad med fyra olika flaskor. Mycket skratt blev det, och det berodde inte enbart på procenten.

Eva började med att berätta att hon har druckit whisky i drygt 30 år, och
1985 var hon med om att starta ”Gothenburg Malt Whisky Society” – i Uppsala! Hennes intresse har smittat av sig på hennes man, som har bytt från VAT69 till Laphroaig. Något som vi som var med på provningen förstod var ett fall framåt. Vi fick också klart för oss att Eva har rest en hel del i Skottland, inte minst för att hon var så duktig på att härma skottarnas lustiga dialekt.

Eftersom vi kallade evenemanget ”Whisky för dummies” (fast vi snart upptäckte att det inte bara var dummies bland publiken), tog Eva det hela lite från början och svarade på frågan: Vad är whisky?

Destillerad sprit utan smaktillsats, gjord på spannmål, är svaret. Ordet kommer från ”Uisghe beatha”, som är gaeliska för livets vatten. Ungefär som eau de vie eller akvavit, alltså.

Och hur är det nu med stavningen? Undrar den språkintresserade. Jo, så här ligger det till: Det är tillverkningslandet som avgör stavningen:

Whisky Whiskey
Skottland USA (bourbon, rye)
Kanada Irland
Japan
Sverige
Nya Zeeland

För att visa hur whiskyn bör intas, hade Eva med sig en samling glas. Det var ett shotglas typ saloon, ett tjusigt kristallglas typ JR Ewing, ett nördglas med litet gulligt lock, ett tulpanformat provarglas – och så Evas eget favoritglas: ett ganska litet, enkelt glas som är bredare än det är högt. Vill man ordna provning hemma är konjakskupor utmärkta, tipsade hon.

Nu var det dags att övergå till själva drycken, och då lämnades alla tillverkningsländer utom Skottland därhän. På en karta kunde vi följa med Eva på hennes resa.

I Skottland har man tillverkat whisky sedan 1400-talet. Det finns tre
sorter: Maltwhisky, grain whisky och blended whisky. Maltwhisky görs av mältat korn, jäst och vatten och destilleras i omgångar i en kopparpanna. Med single malt menas att allt i flaskan kommer från ett enda destilleri. Grain whisky görs av flera sädeslag, ofta omältat korn, vete och majs, och destilleras i ett enda steg.

Blended whisky är en blandning av grain och malt, ofta 60-40, och många olika sorter.

Regioner där whisky produceras är:

Highlands
Lowlands
Islay
Islands (Orkney, Mull, Jura, Skye)
Speyside
Campbeltown

De sorter vi smakade på var en blend och tre single malt, en från Speyside, en från Islay och en från Lowland, alla valda för att det ska vara stor smakskillnad mellan dem.

Men de individuella skillnaderna inom varje region kan vara stora, påpekade Eva. Det är det som gör det så roligt att resa runt i Skottland eller bara en del av Skottland. Många destillerier har en väl utbyggs besöksverksamhet, med rundvandringar, avsmakning och butik.

Speyside
Spey är en flod och utmed den produceras 70 procent av all maltwhisky i världen. Här finns 60 destillerier i dag.
Många namn börjar på Glen, vilket betyder ”dal”. Ett exempel är Glenlivet; Livet är en biflod till Spey.

Världens mest sålda malt heter Glenfiddich. Många har nog köpt den i den trekantiga flaskan på någon flygplats. Att den är världens mest sålda betyder inte nödvändigtvis att det är den bästa…

Islay
Den ”whiskigaste” ön: Här finns de stora smakerna, de saltstänkta destillerierna och de berömda namnen – smaka på:

Laphroaig, Lagavulin, Bowmore, Caol Ila, Bunnahabhain, Bruichladdich, Ardbeg… De smakar tång, torv, tackel och tåg… Men de är inte grova och egentligen inte heller starka.

Lowlands
Lowlands är mindre av allt, kan man säga. Här finns varken torv eller bergsbäckar utan det är maltens sötma och jästens fruktighet som ger smak. Dessa single malts är varken så många eller så utpräglade som högländernas och öarnas, och de har oftare använts i blendsorter. Destillerierna är inte heller inte så många.
Så här går ttillverkningen till i korthet

Mältning:
Kornet blöts och får gro en vecka, gärna utbrett på golvet.
Sedan torkas det med hjälp av torveldning (ger den rökta smaken) i en kiln.
Bryggning:
Det nu malda kornmjölet (gröpe) läggs i vatten i stora jäskar av trä och blir till vört. Jäst tillsätts och sockret i vörten blir till alkohol.
Destillering:
Destilleras två gånger i kopparpannor som ser olika ut på varje destilleri – höga, runda, avlånga… Resultatet blir en klar sprit.
Lagring:
Spriten lagras på ekfat, oftast sherry- eller bourbonfat. Efter tre år får drycken enligt lag kallas och säljas som whisky. Men det tar minst 10 eller 12 år av lagring på flaska innan det blir gott att dricka. Sen finns det whisky som är 15, 18 och 21 år. Efter 25 års lagring uppnår man inte längre någon förbättring. Ofta håller whiskyn en alkoholhalt på omkring 40 procent.

Torven, pannans form, ekfaten och lagringstiden ger alla sitt till hur en single malt smakar. Sedan kan det stå mycket i reklamen om tång, salta vindar, ljung, bergsbäckar och granit – det låter bra och man köper det gärna.

Beröm åt Systembolaget
Eva anser att vi är lyckligt lottade i Sverige som har Systembolaget med sitt stora sortiment. Hon glömmer aldrig när kom med sin man till stadshotellet i Nora kring 1995. Puben på stadshotellet hade en hel vägg med single malts och engelsk ale.

I Skottland är det spännande att gå på puben, där det kan vara lönt att titta lite bakom de främsta flaskorna och kanske hitta en dammig butelj från ett ”tyst” destilleri, det vill säga ett som inte längre är verksamt men vars produkt fortfarande finns ute på marknaden.

Men tro inte att det går överallt i London. Där kan en standardpub ha tre sorters malt från en av de största distributörerna, och inte mer.

Systembolaget har i dag 29 blend och 59 sorters single malt att erbjuda, sa Eva och viftade med katalogen. Plus en svensk – Mackmyra. Jämför det med 1994 – då hade Systemet 30 blends och 19 single malt.

Vattnet
Ska man blanda in whisky med något? Det är resandes ensak, anser Eva. En enklare blend eller en bourbon kanske man gillar att hälla soda eller ginger ale eller coca cola i. Eller is. Men en single malt blir inte bättre av virke, då försvinner alla de nyanser som finns i läsken. Lite vanligt vatten däremot, utan bubblor och inte så kallt, lösgör framför allt dofterna. Det blir lite oljigt på ytan. Man kan gott tillsätta 20 procent vatten säger kännarna, men Eva själv brukar ta lite mindre. Under vår provning var det en gäst som drog fram en pipett för att få exakt rätt mängd.

Med Islay-malterna blir det tydligast att lite vatten gör susen, det mjukar, öppnar och ger ännu mer smak, tipsar Eva.

De fyra sorterna på provningen

Här är whiskysorterna vi provade:

1. Blend – Johnnie Walker Red Label
Den mest sålda whiskyn i världen. Smaken tyder enligt kännare på att det är en hel del Talisker i den, den enda single malten från ön Skye i väster.

Aningen maltig med inslag av fat, halm, valnötter, citrus och vanilj.


2. Lowland – Auchentoshan (1823) ”Åkerhörnet”
Den här whiskyn destilleras tre gånger. Lätt och frisk bouquet, söt men inte sliskig i smaken. Ljus färg. Helt orökig – kanske bra för nybörjare. Lätt och mjuk. Subtil, inte intensiv. Smak av choklad, kola, apelsinskal, banan, smör.

Fruktig med inslag av fat, nötter, halm, päron, honung.

3. Speyside – Glenfarclas 1836 ”De gröna ängarnas dal”
De sex kittelpannorna på det här destilleriet är Speysides största. En och samma familj har ägt destilleriet i sex generationer. Det ligger vid nedre Spey, nedanför berget Ben Rinnes, varifrån vattnet kommer.

Fyllig och sherryig. Rik, delikat doft. Stor, fruktig smak, lång mjuk eftersmak. Russin, mandel, creme fraiche.

Fruktig något bränd, inslag av mörk choklad, örter och nötter.

4. Islay – Lagavulin (cirka 1800) ”Sänkan där kvarnen ligger”
Om ni någon gång har sett en bild från ett maltwhiskydestilleri kan det mycket väl vara Lagavulin. Det ligger sagolikt vackert alldeles vid vattnet, kritvitt med stora bokstäver längs muren. Vågorna når ända upp mot några av magasinen vid storm.
White Horse äger Lagavulin och den ingår i White Horse blended whisky.
Smaken är torr, och mycket utpräglat rökig, saltig, tångig. Lagras på bourbonfat.

Kraftfull, komplex mycket rökig smak med fatkaraktär och inslag av tjära.

När ska man dricka sin whisky?
Alla har ju sin bästa stund på dagen eller veckan, men Eva dricker för sin del whisky när hon stryker! Och då väljer hon allra helst Talisker. Men Oban, Bowmore ellerLagavulin lär duga alldeles utmärkt!

Till kaffet är det heller inte dumt med lite whisky, då rekommenderar Eva The Macallan.

Delilåda 2.0

Dags att ta fredagarnas delilådor ett steg längre. Från och med nu kan du välja på en delilåda som är anpassad för GI-väktare.

Först vill jag bara berätta att vi hade himla kul på whiskyprovningen i onsdags kväll. Det var skratt och glam och hustrun var stjärnögd efter 8 cl fördelat i fyra glas. Referat med information om vilka sorter som provades kommer vilken dag som helst.

Till delikatesstallrikarna den kvällen provade jag två nya rätter: En sallad som bestod av blandade färska och inlagda grönsaker plus små mozzarellor, som var väldigt uppskattad. Det handlar om kronärtskocka, paprika, squash och tomat. Den salladen tänker jag lägga på GI-delilådan i stället för pastasallad.

En annan nyhet är en röra på chèvreost och semisoltorkade tomater som inte går av för hackor. Den kan man med fördel bre på baguette och toppa med ett basilikablad. Tänk att även jag kan vara kreativ! Hustrun var djupt imponerad.

Whisky for dummies

På onsdag är det dags för höstens första evenemang i butiken. Då kommer Eva Albrektson och berättar om whisky för oss som ännu inte är experter i ämnet.

Eva Albrektson är till vardags PR-konsult och har i sitt tidigare liv varit journalist. Whiskyn är ingen nyhet i hennes liv, hon upptäckte den redan under studieåren och fann att maltwhisky är godast. Vilka alternativen till malt är får hon berätta själv på onsdag, då hon ska hjälpa oss att provsmaka tre single malt och en blend. Och så ska hon guida oss genom den svåra proceduren att droppa en halv centiliter vatten i vår whiskyskvätt och känna vad som då händer.

Som student var Eva medlem i Gothenburg Malt Whisky Society. Det måste ha varit generna som styrde henne mot den sammanslutningen. Hennes mammas farbror, Lennart Thölén, var nämligen en av dem som startade den ansedda vinprovarföreningen Munskänkarna 1958.

Det har varit rusning till att skriva upp sig på whisky-kvällen, så nu är det väntelista som gäller. Så om du är sugen, hör gärna av dig. Det kan ju bli någon avbokning!

Vi börjar kl 19 med prat, sen mat, sen prat och sen kommer själva virren. Kostnad 250 kr per person. Räkna med att det blir trångt.

Välkomna!

Ost är bra för GI-bantare

Det snackas mycket om GI bland kunderna. Var och varannan satsar på fett för att gå ner i vikt. Då är det ju bra att käka ost.

Jag har tagit in två nya ostar, en krämig färskost på getmjölk som påminner om Latur, men smakar mer. Den kommer från italienska Piemonte, och för mig var det ett hett argument att köpa in den – det är samma region som äldsta dotterns sambo kommer ifrån. Osten heter Brunet och är behagligt mild med lite syrlig smak. Inget för gravida dock, den är varken lagrad eller pastöriserad.

För att skapa balans på ostbrickan har jag också köpt in en ny, fantastisk holländare. En hårdost på komjölk med den omisskännligt holländska nötiga smaken. Den är lagrad i minst tio månader och faller sönder i härliga ojämna bitar när man skär den.

Det där med GI hör jag nu allt oftare. Jag är inte helt främmande, hustrun och jag körde den dieten för några år sen. Då kom vi på att ost, charkuterier, olika röror (som pesto) är utmärkt goda bara som de är. Sedan dess har vi också hållit fast vid några recept.

Man kan till exempel röra ut lite getost med kesella, krydda med basilika och fylla cocktailtomater med röran.

Eller linda några kokta sparrisar med parmaskinka, lägga på en bädd av ituskurna små tomater, ringla över olivolja och rosta i ugnen några minuter.

Vilket är ditt bästa GI-recept?

Vi går i takt med kunderna

Kommunikation är ju modernt, och nu märker jag att ni som är kunder kommer med allt fler förslag på vad vi bör sälja i butiken. Jag lyssnar så gott jag kan, och tar in allt som inte sågas direkt av hustrun.

Smaksatta oljor har varit på tapeten ett tag. Vi har länge haft några snygga italienska gåbortsflaskor med citron och lite andra smaker. Men de känns kanske lite ”pretto” att ställa på sin egen köksbänk.

Därför har jag varit i Julita och köpt in sörmländsk rapsolja med en ett par olika smaker. Dels är det närproducerat, dels är flaskorna mindre och inte så höga – de står stadigare på köksbordet. Oljorna finns dels smaksatta med citron, dels med en kryddblandning som passar till höstens viltstek.

På begäran har jag också tagit in ett italienskt lätt mousserande alkoholfritt vin. Gott att serveras kylt tillsammans med något sött – varför inte praliner.

En annan sak som många har frågat efter är den gotländska osten Ockra. Jag har haft den inne förut, men då sa det svisch och så var den borta. Nu finns den igen. Påminner om den populära italienska taleggion, men jag tycker den är godare. Den franska fikonmarmeladen är god till.

Förr ett par veckor sedan fick jag bassning av hustrun för att jag hade tagit in en ny variant av lakrits, den här gången stänger med en chokladsträng i mitten.

– Totalt onödigt. Choklad är gott, och lakrits är gott – men tillsammans? Ingen kommer att köpa, sa hustrun.

Vi får väl se.