Ny adresslänk

Vi har flyttat till WWW.DELIBUTIK.SE

flyttat till www.delibutik.se

Torsdag 30 sep; Butiken stänger 18.30

Klara färdiga gå!

Det kan verka lugnt i butiken just nu, men det är bara som det ser ut. Innanför disken och i arbetsrummet hemma pågår febril aktivitet. Som ni kanske har märkt är butiken delvis ommöblerad, och snart är det också dags att lansera den nya hemsidan. Och så är ju boken på gång, förstås.

Ominredningen i butiken har med hösten att göra. Jag har tänkt att det ska bli mysigt att sitta här inne och kura, jag lovar att tända ljus. Hustrun brukar reta mig för min vurm för levande ljus. En gång i vår gröna ungdom råkade jag skoja till och kalla det för ”sex light”, och det har hon inte låtit mig glömma.

Hur som helst, man kan njuta av stearinljus utan baktankar. Nu omgiven av nya, snygga lådor för kaffe, pasta och burkar med trevliga röror.

Den nya hemsidan är efterlängtad och tillverkad av ett par riktiga proffs, nämligen Linus och Simon på Spaceloops. Det enda som nu fattas är att hustrun och jag filar på texterna, sen är det klart. Till dess får du nöja dig med den gamla, men det är inte det sämsta.

Där kan du nämligen läsa om höstens evenemang, ännu något som ligger i startgroparna. Det blir resa till Blaxsta, aperitivo, en ny magisk pralinkonsert och så lite mer. Kolla och anmäl dig!

Och så var det ju boken. Den är på korrläsning och dröjer nog ett tag. Men med viss bävan märker jag att den 30 september närmar sig, när jag ska hålla föredrag om den och jobbet här i butiken på biblioteket i Salem. Varje gång jag ser affischer om det här på torget undrar jag vad jag har gett mig in i. Gud vad nervöst!

Vad du ska köpa av mig den här veckan? Jag har en supergod gorgonzola med chili i.

Glöm inte anmäla dig till Blaxsta-resan

Den 9:e oktober reser vi till Blaxsta, kom med! Jag skriver det först för att inte glömma det. Men egentligen tänkte jag berätta att allt fler kunder verkar hitta till min butik. I går fick jag ett mail från en som hade rest hela vägen från Gärdet. Det är dock lite oklart hur jag ska tolka hennes omdöme.
Jane dundrade in i butiken förra lördagen och efter en macka med parmaskinka och mozzarella började hon shoppa loss. Sen skrev hon så här:
Ja, det var verkligen värt den långa resan...
Gillar innehållet i påsen. Och har idag postat tidningar till läshörnan i butiken.
Hela butiken andades trivsamhet och inte så där übereffektivt. Härligt!

Ska bli spännande att se vilka tidningar som kommer till läshörnan. Men jag undrar vad hon menar med att det inte är übereffektivt hos oss? Hon kanske tycker att jag fortfarande fumlar med den nya espressobryggaren. Måste erkänna att mina händer är aningen anfrätta av ånga som kommit fel. Men visst blir kaffet godare och godare?

Hur som helst är jag säker på att effektiviteten kommer att höjas flera snäpp i helgen, för då reser hustrun och jag till Italien ett par dagar. Ruljangsen kommer att skötas av Josefin och Matilda. Eftersom Josefin är äldst av de två, har jag delegerat chefskapet till henne. Jag är helt säker på att hon kommer att sköta butiken übereffektivt.

Och du – följ med till Blaxsta 9 oktober. Vi reser i egen buss dit, får träffa Sörmlands egen gubben Noak (Göran Amnegård) som just då skördar i världens nordligaste vinodling! Och så är han ju prisbelönt kock också, så vi får smaka både mat och vin. Garanterat lokalproducerat.

Syns på tisdag!

PS I dag torsdag, öppnar butiken kl 15.00. Fredag och lördag och vi öppet som vanligt. DS

Torsdag 16 september; Butiken öppnar kl 15.00. Välkomna

Gratis kaffe resten av veckan

Alltid är det nåt som krånglar. I veckan gav min espressomaskin upp – en smärre katastrof faktiskt. Som tur var kom Daniel från Johan & Nyström snart dit med en ny. Men den kräver lite övningstid, så nu bjuder jag på kaffet resten av veckan.

När maskinen hostade till och gav upp andan var det som att få översvämning – man får ingen respit. Inom två minuter stod ju en kund där och ville ha sitt kaffe. Jag greppade telefonen, och snart stod där en ny, blänkande espressomaskin.

Skillnaden mot den förra är avsevärd. Den här är nämligen helmanuell, vilket betyder att Daniel fick hålla kurs för mig och Josefin. Den tog flera timmar. Den som trodde att det är lätt att fixa en schysst kopp java har fel.

Det är hundratals små och millimeternoga moment som är inblandade, och Daniels tålamod var oändligt. Det påminde mig om när jag försökte lära mig skänkelvikning i ridningen. Då när läraren med ord försökte förklara ett komplicerat rörelsemönster som dessutom måste laddas med känsla. ”Håll emot med yttertygeln, men inte för mycket. Ge lite innerskänkel, fast lagom. Glöm inte ge efter på innertygeln, skänkla med ytter, och HÅLL HALSEN RAK!” På hästen alltså.

Likadant med kaffet: lägg kaffet i en pyramid, lagom hög, stampa till det lite men inte för hårt, värm mjölken genom att hålla koppen i 45 grader mot mjölkmunstycket, som ska ligga alldeles mot ytan klockan två och så ska det säga pt-pt-tp, vattnet ska droppa och FÅR INTE RINNA och mjölken ska bilda en crema och INGA BUBBLOR!

Herregud. Gör ett gott kaffe. Få hästen att gå snett. Hur svårt kan det va? Skänkelvikningen gav jag upp. Vi får se hur det blir med kaffemaskinen.

En skinka som låter som en nysning

Hustrun har alltid skrutit med sina goda språkkunskaper. Och då är det ju synd att inte hon står här bakom disken till vardags. Jag har nämligen tagit in en ny skinka, helt omöjlig att uttala.

Utmärkande för folk med höga språkbetyg i skolan är ju att de sällan kan prata utrikiska. De vågar inte, eftersom de måste ha alla konjunktiven på plats – tror de. Själv har jag inga som helst sådana skrupler, utan pratar glatt på. Tills nu.

Jag har tagit in en ny italiensk lufttorkad skinka. Skillnaden mellan den och parmaskinka är att den här inte kommer från just Parma. Vilket visar sig på priset.

Vad heter nu den här godingen? Jo, den heter bara skinka – prosciutto på italienska. Och nu kommer vi till själva problemet: hur i hela friden uttalar man det?

Malliga hustrun vet naturligtvis. Hon har gått nybörjarkurs i italienska lärt sig att det heter ”proschotto”, med värmländskt sje-ljud i mitten. ”Ungefär som en nysning, men utan t:et”, säger hon upplysningsvis.

Utan t:et? Går det att säga proschotto utan t? Och var ska k-ljudet vara? Hur som helst – skinkan är urgod.

Förresten vet jag inte om jag kan lita på hustrun längre. Hon verkar inte alls ha lika lätt att lära ett nytt språk nu på äldre dar. Sist jag hörde henne stamma fram något på italienska var det ingen som förstod – minst av allt italienarna.

Snart kommer delibutiken i bokform

Det har varit både skratt och tårar sen hustrun och jag köpte den här butiken. Och mången god historia finns att berätta. Nu har vi skrivit ner storyn, snart kommer den i bokform.

Hustrun och jag har haft ett bokmanus på gång i över ett år nu. Det har skickats runt till särskilt kritiska vänner, skrivits om och skrivits till, strukits ner och ändrats om. Till slut sände vi det till ett bokförlag som refuserade, och nu vi har vi hittat en förläggare som kan tänka sig att ge ut den.

Mötet med förläggaren skedde i går, och det var första gången jag satte min fot på ett bokförlag. Hustrun är mer hemtam i såna sammanhang, så jag höll mig lite bakom henne. Men förläggaren var väldigt artig och vände sig mest till mig, så jag pöste väl över lite ibland – även om jag såg att hustrun himlade med ögonen ett par gånger åt mina kommentarer.

Jag är ju inte alltid så blygsam, så jag har vågat berätta lite här och där om den här boken redan innan någon visade sig intresserad av att ge ut den. I höstas var det högläsning av ett kapitel på konstföreningens möte, och snart är det dags igen. Den 30 september kommer jag till Salems bibliotek för att läsa det kapitel som handlar om hurdana ni kunder egentligen är. Nyfiken? Det börjar 18.45.

Nu på lördag är det Salemsdagen – då håller jag butiken förberedd med lunchmackor och sallader. Välkomna!

Delibutiken tillfälligt stängd 17 och 18 augusti

Butiken öppnar åter den 19 augusti kl 12.00.

Välkomna

Glöm inte be om en doggy bag

Seden att ta med sin överblivna matportion hem från restaurangen lär sprida sig i Sverige. I Rönninge Delibutik har detta alltid varit en självklarhet. Liksom att storätare erbjuds fylla på om de inte blir mätta. Känns kul att vara del av en trend, för en gångs skull.

I själva verket är det inte jag som är trendig, utan hustrun. Hon ligger alltid fyra år före den allmänna utvecklingen – enligt egen utsago. Därför kan hon oftast fnysa åt sånt som jag skulle kalla nytt. Exempelvis kom hon på mig med att gå till Konsum och köpa små yoghurtar som påstås vara bra för magen.

Hustrun höll på att skratta ihjäl sig. ”Har du gått på reklamen igen!” Jag förstod inte vad hon menade förrän hon fick en släng av borrelia härförleden och tvingades ta en penicillin-kur, något som inte hade hänt på länge. Men jag minns tydligt hennes gnäll förra gången, då jag fick springa och köpa filmjölk med acidofilus-bakterier till hennes pajade mage.

Den här gången har inte ett knyst hört. När jag frågade varför, slog hon ut med armarna över ost- och charkdisken: Här finns alla goda bakterier någon mage kan behöva!

Och där sprang jag till Konsum och köpte små färgglada plastflaskor.

Nåja – det där med doggy bag var faktiskt min egen idé. Det är också jag som har kommit på att ta in små smarta och handvevade kaffekvarnar från Johan & Nyström. När jag var där i morse för att hämta kaffe, fanns plötsligt de små kvarnarna jag har frågat efter ända sen i våras. Kolla in dem när du tittar in nästa gång!

Förutom det vanliga sortimentet hittade jag också ett par och spännande nya bönor på Johan & Nyströms hyllor. Kom in och dofta på Indien Monsun Malabar, ett kraftfullt kaffe som under lagringen utsatts för indiska monsunvindar.

Välkommen in!

Ensam herre på täppan

Två veckors semester fick räcka, nu är butiken öppen igen. Lite ensamt känns det allt, eftersom kollegerna i ”gallerian” har stängt. Som tur är började det dyka upp lite kunder redan från början. Och nu finns det tid för intressanta samtal, så besöken kan bli långa.

Jag har ju en del att berätta från hustruns och min resa till norska Tromsö, där det var 12 grader och ”skyet” medan ni hade det stekhett här hemma. Och vi var inte de enda Rönningeborna där – redan första dagen hittade vi en delibutik (man måste ju kolla in vad andra gör) och vem kom in där, om inte en familj som vanligtvis är kunder hos oss.

Väl hemma var det bara att börja beställa och fylla på kyldisken, så nu finns en extra fin parmaskinka av märket Luppi, lagrad i hela 30 månader. Och så har jag tagit in en supergod lufttorkad skinka av italienska vildsvin.

Ett tecken på att jag har öppet är att jag spelar musik ut mot terrassen. Det bästa med att ha sin egen butik är nämligen man att får välja vilken musik man vill. När jag vill jag liva upp kunder i min ålder, som var unga på 70-talet, spelar jag Bee Gees – plötsligt kan ett helt gäng stå och vicka på höften och peka mot skyn. Vill jag öka försäljningen är det bara att spela Simply Red, och vill jag vara trendig spelar jag ny, okänd musik. Jag har kommit på att det är lätt att förutse vilka band som kommer att bli stora. Det är de vars musik får mina kunder att bli på gott humör, utan att riktigt veta varför. Som Kings of Leon, nästa arenarockband efter Coldplay.

Är det mig själv jag vill liva upp spelar jag Moby och om hustrun måste sättas i arbete med någon catering är det bara en sak som gäller: ABBA.

Delibutiken är åter öppen! Välkomna

Rea på all ost i butiken!

Okej, jag erkänner. Jag har köpt på mig för mycket ost. Och nu är det snart semester, hur ska jag bli av med den? Svaret är givet: ostrea. Du får 30 procent på allt i ostdisken.

Hustrun flinar förstås försmädligt. Hon har varnat mig i veckor för att köpa in för mycket. ”Snart dör efterfrågan totalt, folk åker på semester”, har hon sagt.

Men vecka efter vecka fick hon fel. Jag har sålt som fanken. Och så – plötsligt – fick hon rätt. Hon ser jättemallig ut, utan en tanke på att det minsann är jag som har gjort rätt bedömning under åtskilliga veckor.

Hur som helst – nu står jag här med jättegoda ostar, bland annat taleggio DOP, brie de Meaux, chaudron och grönmögel både från Uppland och Sörmland. Och så upphovet till all världens grönmögelostar, kungen av ostar: roquefort Carles.

Nu vet jag att några kommer att fråga ”har du ingen comté?” Jo, lite. Du får 30 procent på den också.

På lördag stänger jag för semester och öppnar igen den 27 juli.

Syns i butiken!

Hit är hundar välkomna

Läste i tidningen att hundar känner sig diskriminerade. De får inte komma in på restauranger eller shoppingcenter och får bara sitta i vissa vagnar på pendeln. Knäppt, tycker jag. Hit till butiken är de välkomna, både på lunch och shopping. Det är bara min egen hund som jag är försiktig med. Skälet? Hon är en notorisk mattjuv.

Enligt en veterinär (som hustrun har talat med) finns det inga anledningar att förbjuda hundar i en livsmedelsbutik. De är till exempel inte smutsigare än vi människor. Och veterinärer vet vad de talar om – de är experter på livsmedelshygien.

Tack och lov har min stora och tjuvaktiga labrador inte snott något från butiken ännu. Men gudarna ska veta att det finns tillfälle. Cateringbeställningarna bara fortsätter att välla in, trots att semestertiderna är inne. I söndags levererade jag till artisterna på Allsång på Hågelby. Dogge Doggelito och hela hans stora familj lät sig väl smaka. Till skillnad från Anders Lundin, som bara unnade sig en oliv. Han måste väl tänka på figuren, kan jag tänka, nu när han leder storebror Allsång på Skansen.

Även jag måste tänka på figuren, det tycker i alla fall hustrun. Så nu är jag satt på sträng lågkolhydratsdiet. Hustruns försonande drag är att hon själv deltar i projektet och numera faktiskt serverar mig frukost. Det har hon aldrig gjort förr. Så nu käkar jag fet yoghurt med bär. Till skillnad från min egen, normala frukost: stekt ägg med bacon. Inte ett spår av kolhydrater där, men det struntar hustrun i. Hennes regler gäller.

Dagtid har jag hennes tillåtelse att gå lös på chardisken och ostarna, om jag blir hungrig. Problemet är bara att jag glömmer att äta lunch.

Någon annan som vill komma i form inför beach 2010? Jag har tipsen. Ta gärna med hunden.

Helgens Öppettider

Midsommarafton

11.00 - 14.00

Midsommardagen

Stängt

Söndag

Stängt

Tack för omtanken

Det är många kunder som frågar när jag tänker ta ledigt. Förstår inte varför ni är så angelägna att jag ska stänga butiken? Är ni rädda att jag ska få hjärtinfarkt? Nåja, risken finns. Jag lovar att ta det lugnt större delen av midsommarhelgen och två veckor i juli.

Hustrun och jag har faktiskt bokat in sommarens semesterresa – den går till Tromsö, tro det eller ej. Nordligaste Norge, 11-12 grader och oftast regn. Va mysigt vi ska ha det! Det verkar som om hustrun tänker släpa med mig ut på turridning på islandshäst. Vi får väl se.

Det innebär att butiken är stängd för semester fr o m 11 juli t o m 27 juli. Sen vevar jag igång maskineriet igen. Om någon tycker det är för lite ledighet för min del, påminner jag om att jag brukar ha stängt större delen av januari också. Men då tänker jag inte åka norröver. Midnattssol är okej, men middagsmåne säger jag nej till.

Men innan dess är det midsommarhelg, och då håller jag öppet som följer:

• Midsommarafton 11.00 till 15.00. Blir det tomt på kunder i butiken stänger jag tidigare.

• Midsommardagen stängt.

• Söndag 27 juni stängt – då jobbar jag med en cateringleverans till artisterna på Allsång på Hågelby.

• Måndag 28 juni tänkte jag ha öppet 12-19 i fall någon behöver lunch.

Om ni tycker att vissa hyllor gapar tomma i butiken, är det helt i sin ordning. Det känns onödigt att köpa in en massa mat som kommer att stå här och vänta på att semestern tar slut.

Syns i butiken!

Bröllop och kalas

Vad tycker ni om bröllopet? Själv förhåller jag mig sval. Hade tänkt utlysa ”Bröllopsfri zon” här i butiken, men så började några kunder yra om matsäck att ta med till stan på lördag. Jag är väl inte värre än att jag kan ändra mig.

Men lite störd är jag. Leverantörer har ringt och sagt att de får problem att komma fram i trafiken, avspärrningarna börjar ju redan i dag. Som tur är får jag tag på ingredienser till min nuvarande storsäljare, rostbiff med bulgursallad och örtyoghurt, här i trakterna. Så det finns lunch till alla som vill ha.

Från och med i dag och resten av veckan får jag lite extra hjälp här i butiken, och det behövs – luncherna är hetiska när det är vackert väder. Det är Linnea som kommer hit ända från Österskär.

Själva bröllopsdagen har jag tänkt hålla öppet till en stund frampå eftermiddagen. Sen är hustrun och jag bjudna på 50-årskalas i stan – i mörk kostym! Och jag som har slängt alla mina kostymer, tyckte de hörde till ett annat liv. Jag har en som hustrun dömde ut som alltför sportig, så hon satte mig i bilen häromdagen och släppte av mig i Skärholmen för att shoppa.

Det gick snabbt, kan jag säga. Och inte blev det dyrt heller. Men jag tänker så här: Ingen tittar på mig när jag har hustrun vid min sida. Hon kommer att vara söt som en sockertopp.

Syns i butiken!

Bråttom, bråttom

Det är cateringar beställda varje dag den här veckan kul kul, men vem ska hjälpa mig i butiken? Jossan ja men inte på fredag för då har hon opponering på en uppsats och inte Matilda för hon springer ut själv.

Och hustrun hon hjälper inte till tvärtom har hon själv beställt catering för tre, då ska hon sitta med två väninnor på Ekerö och gona sig med italiensk buffé och när jag har stängt butiken kastar jag mig i bilen och hämtar hem henne från Ekerö. Jodå, hustrun får betala för sin catering som alla andra det enda hon får gratis är jobba i butiken men det vill hon inte längre efter en skäckupplevelse förra lördan när hon inte hann med för hon hitta inte saxen.

I morron kommer den spanska grisen styckad och klar 30 kilo tror jag det var och alla som har beställt kommer att köa här utanför.

På söndag kommer kanske alla barna hem och då ska vi grilla och fira att sonen har hittat hem från Paris fast det blir nog bara tillfälligt. Jäklar nu ringer telefonen någon vill ha mackor till tio pers som vill sitta på terrassen (butikens alltså) och konferera om nåt viktigt.

På måndag är det nya utspring och nya studenter och nya cateringar och vem ska gå ut med hunden? Inte jag i alla fall. Måste ringa Göran i Blaxta och gratta honom till guldmedaljen för hans dessertvin på en tävling i Frankrike. Guldmedalj för vin av fransmän! Slå det om ni kan. Den enda som kan slå det är Göran själv tror jag i alla fall för jag har smakat hans bubblande chardonnay och det har inte fransmännen hunnit än. Måste till Blaxta och hämta hem lönnsirap, det har Göran lovat mig nu när jag inte får sälja vin.

Puh.

Jag har köpt solstolar till terrassen

Nu är det bara att sjunka ner och lapa sol. Sträck ut handen så kommer jag med mat och kaffe. Paraplydrinkarna får vänta.

Det där med paraplydrinkar är inte bara på skoj. Förhandlingar om rättigheter pågår med kommunen. Först måste jag bara lösa ett delikat problem – skaffa en gästtoalett. Inte för att det är ett krav från myndigheterna, men väl från er kunder. Vi får se hur det går. Alla idéer är välkomna.

Sommaren manifesterar sig på fler sätt. Maten har blivit somrigare med sallader och kycklingspett (som håller på att bli vår storsäljare). Ofta kommer det in kunder som inte riktigt vet vad de vill äta. Då svänger jag ihop något läckert med sallad och grönsaker jag råkar ha hemma, en skivad mozzarella och lite tunnskivade charkuterier. ”Härmed döper jag detta till Susannes Special”, utropade Susanne förtjust när hon fick det. ”När jag frågar efter min special, är det exakt det här jag vill ha!”

Problemet är att specialen aldrig är sig riktigt lik från gång till gång.

Det är synd om er som missade Dragspels-Kerstins frågelek i går. Fantastiskt vad man kan få ut av ett dragspel! Kerstin spelade allt från ”Bär mig till havet” till ”Det gåtfulla folket”. Vi skulle svara på frågor och kombinera bokstäver. Hustrun mallade sig som vanligt och fyllde i raderna innan Kerstin ens satt fingrarna på knapparna. Men inte vann hon några biljetter till Allsång på Hågelby. Det gjorde Britt-Marie som klurade ut den mening som Kerstin hade knåpat ihop: ”Deli, livets goda”.

Vad säger ni om den som slogan?

Vi lottar ut biljetter till Allsång på Hågelby

I sommar blir det allsång på Hågelby, och vem är med och sponsrar om inte undertecknad. Man vill ju gärna synas bland banker och andra storheter. Nu har vi fått några biljetter till allsången och dem tänker vi lotta ut med början nu på onsdag. Alla ni som kommer till vårt event med Dragspels-Kerstin och hennes quiz är med.

Det är rätt spännande med allsången, må ni tro. Lilla butiken ska leverera en buffé till artisterna på Hågelby, så man får frottera sig med Anders Lundin och andra kändisar. Det ska bli kul!

Eventet med Dragspels-Kerstin passar så bra in i sammanhanget, som en uppvärmning inför allsången. Det blir en musikalisk frågesport och jag ser oss redan sitta på vår terrass och gala.

Men jag är social på flera vis. Butiken är med i Salems företagarförening, och vi har utlyst ett stipendium som ska gå till en elev i Rönninge Gymnasium som har visat sig intresserad av att bli egenföretagare. Så nu glassar jag runt på skolan och pratar rektorn och lärarna. Med lite tur får jag snart träffa några ungdomar som kan tänkas vinna stipendiet också.

Det finns nyheter i butiken också: I helgen for hustrun och jag till Vallgarns getostmejeri i Uppland och kom hem med en blåmögelost och en underbar färskost inlagd i olja. Det var lite speciellt att se alla getterna och sen smaka osten. Berätta vad ni tycker!

Var med i Dragspels-Kerstin musikfrågelek

Nästa event i butiken inträffar den 26 maj. Boka det, för det blir kul. Jag har lyckats övertala Dragspels-Kerstin att köra sitt musik-quiz hos oss. Kerstin spelar, vi gissar och kryssar i. Och sjunger med, när andan faller på. Kom och var med!

Kerstin är stammis i butiken och jag har känt till hennes musikaliska frågelek ett tag. Hon kör den på kaféer runt om i stan, men det tog ett tag att övertyga henne om att den passar utmärkt i det musikintresserade Rönninge.

Det var för övrigt Kerstins son som var en av de unga killarna som spelade på den kylslagna marknaden förra helgen. Och som stod på vår terrass för ett par veckor sedan för att spela ihop pengar till skolans operation dagsverke. Flera kunder som åkte förbi ringde mig och tjoade uppmuntrande, det var riktigt ös där ett tag. Och då menar jag inte regn.

Tänk att Victor, bagare i Kaffestugan, har lyckats med årets reklamkupp: Hans bröllopsbestyr kommer att följas i tv4 – i morse satt han i soffan och blev intervjuad med hela familjen! Och det blir visst inte det sista vi ser av dem. Fan, att jag inte har kommit att tänka på nåt sånt. Hustrun och jag firar ju snart 20-årig bröllopsdag, finns det inget tv-team som vill följa vår vardag? Spännande värre med hundpromenader, bilturer till återvinningen och romantiska middagar framför tv:n.

Nej, nu sväljer jag avundsjukan och säger: Grattis Victor! Till bröllopet alltså.

Visst ja, öppettiderna i helgen. Här kommer de:

Onsdag 12 maj 12-19
Torsdag 13 maj 11-15
Fredag 14 maj 12-18
Lördag 15 maj 11-15

Levande musik skärper hjärnan

Det påstår i alla fall hustrun, som anser att hon lämnade butiken i går kväll lite klyftigare än när hon kom. Anledningen var pralinkonserten, som så klart blev en succé.

Det var fullsatt i butiken, men du som missade det hela – var inte orolig. Pralinerna kommer tillbaka med sin levande dansmusik från tre sekler. Nästa gång kanske vi kan dansa på riktigt på terrassen.

Jag behövde verkligen den andliga stimulans jag fick i går, för det är bråda tider i butiken. Det är stora beställningar på gång och nu sätts min planeringskapacitet på prov. Vårens fester och skolavslutningar närmar sig med stormsteg – glöm inte lägga din egen beställning i god tid!

Ni som väntar på en rapport från hustruns och min Paris-resa, får vänta förgäves. Jag vet att jag lovade en men hustrun har förbjudit mig att skriva. Något privatliv vill man ju ha, i alla fall hon. Jag nöjer med att säga att sonen mådde bra och ostronen var goda.

Nyheter i butiken: prova det goda chokladbräcket med sesamfrön och chili, det är supergott. De goda skorporna, bakade i Rönninge efter italiensk förebild, har du väl redan smakat. De fick godkänt av självaste Roberta (hustruns och min italienska väninna) när hon var här.

Vårkvällskonsert i delibutiken

På onsdag, om en vecka, kommer musiktrion Pralinerna tillbaka för att spela klassisk musik på sitt eget sätt för oss. De har lovat dansmusik från tre sekler. Missa inte det!

Till pralinkonserten tänkte jag vi skulle äta en delitallrik och smaka på olika slags bubblande vin. Vi måste ju fira att våren äntligen är här. Priset blir 250

Men det blir inte förrän nästa onsdag – innan dess ska hustrun och jag resa till Paris och se hur våren är där, och kolla om de händelsevis har någon god mat där. Sonen befinner sig i kärlekens stad sedan flera månader tillbaka. Han pluggar till författare, och var ska sleven vara om inte i grytan.

Det betyder att butiken kommer att skötas av ungdomar på lördag. Det är Josefin och Matilda som sköter ruljangsen, samtidigt som de ska inventera. Medan hustrun och jag slår runt på Sacré Coeur! Det känns nästan för lyxigt. Vi sticker i svinottan på lördag morgon och kommer hem sent på måndag. Fullständig rapport kommer senare.

Vädrets makter styr

Folk frågar mig ibland hur jag vet hur mycket varor jag ska köpa in till butiken. Men det är enkelt. Bara att surfa in på www.klart.se. Eller titta ut genom fönstret. Det är nämligen vädret som avgör om det kommer några kunder eller inte.

Apropå fönster, har ni märkt att vårt gula hus har varit blint i flera veckor? Men nu verkar det som om det åter ska få ögon. Det ryktas också om att hela huset ska målas om. Ryktena kommer från vanligtvis välunderrättat håll, men är fortfarande obekräftade. Hustrun säger att jag måste ha hört samma sak från två av varandra oberoende källor för att vara säker, men det har jag inte.

Klart.se lovar i alla fall hyfsat väder i helgen så jag har tagit in lite nyheter, bland annat ett vitt och ett mörkt chokladbräck som är supergott. För att man ska slippa hålla i hatten om man sitter ute på terrassen har jag byggt på vindskydden.

Glöm inte anmäla dig till vår pralinkväll, onsdagen den 5 maj. Det finns fem platser kvar och till musiken kommer vi att smaka både mousserande vin och champagne. Det kan blir en trevlig kompensation för dig som missade aperitivon i lördags. Stämningen var så pass hög att jag nästan fick mota ut gästerna när vi stängde klockan 17. Den stora uppslutningen kan jag tacka askmolnet för – flera av de närvarande skulle egentligen ha varit någon helt annanstans. Är Eyjafjallajökul väderberoende?

Du har väl sett att butiken finns på Facebook? Bli ett fan! Klicka HÄR

Dela

Tänk vad lite bubblor kan göra

I går var det snärjigt. Då var butiken bokad till lunch av ett gäng damer, sen skulle jag iväg till stan för att smaka på spanska delikatesser med hustrun. Tiden rann iväg, och jag kände att damernas lunch behövde få lite fart. Så fram åkte champagneglasen.

Någon champagne hade jag ju inte, men på hyllorna i butiken står det näst bästa: Due Gradi, ett italienskt, sött och mousserande vin. Alkoholhalten ligger visserligen nära noll, men det syns ju inte när det skummar upp i de smala glasen. Damerna blev betydligt gladare och det blev fart på festen. Tänk vad lite bubblor kan göra! Vinet är gott som det är eller tillsammans med dessert eller getost.

På lördag blir det dryckjom av annan sort, när vi åter har aperitivo. Anmäl dig redan nu! Som vanligt står jag för drinkblandningen medan hustrun hittar på nya små snittar att äta till.

Har ni märkt att de har sopat Rönninge torg? Kanske inte, det hände för en timme sen. Men det innebär att det är rent och snyggt inför handlarnas vårmarknad här på torget, som är planerad till lördagen den 8 maj. Du som vill låna ett stånd och ställa ut något, hör av dig till någon av oss handlare.

Det finns också lite nytt i butiken. Jag har just tagit in rotfrukts- och rödbetschips av bra kvalitet. Goda att knapra på till drinken förstås, men man kan faktiskt använda dem till annat. Krossa över salladen, till exempel. Det blir snyggt.

Hur det var med de spanska delikatesserna? Jo de var goda. Det handlade framför allt om pata negra-skinka. Spanjorerna tycker man ska ta ett helt grisben med klöv och allt, lägga i en ställning och skära med kniv. Är ni mogna för det?

Var rädd om träden när du beskär

Var rädd om träden när du beskär

Strax före påsk hade vi besök av Mats Nittve i butiken. Han berättade om hur man beskär träd och buskar, och fick svara på massor av frågor.

Jag presenterade Mats (som är min granne) som arborist, men han värjde sig lite för titeln. ”Jag är bara halvarborist”, sa Mats.

Vad han menade kan man undra, för nog verkar det på mig som om han är ”helarborist”. Allt som oftast ser man honom uppflugen i ett träd med motorsågen i högsta hugg.

Kvällen första fråga ställde han till sig själv – och svarade också. ”Måste man beskära alls?” löd den.

Egentligen inte, såvida du inte yrkesmässigt producerar frukt och måste hålla träden låga. Men annars – bara om du känner ett inre tvång. Som amatör är det snålt att hålla träden låga. Det är väl generöst och bra att låta fåglarna få de högst belägna körsbären, tycker Mats. Antroposoferna anser att ju högre ett träd växer, desto bättre blir frukten till följd av ett djupare rotsystem. Men det återstår att bevisa.

Icke desto mindre vill vi alla beskära ett eller annat träd ibland. Grenar kan växa på ett störande sätt, eller så vill man ha en snyggare krona. Hur gör man då?

”Tänk på att när du beskär ett träd, skadar du och stressar det och startar en process om går ut på att trädet försöker ersätta det förlorade. Gå fram så försiktigt du kan. Ju mer du tar, desto större påverkan orsakar du.”

Regeln är att ha ett ordentligt motiv till att beskära. Det kan vara att en gren växer helt åt fel håll, korsande, skavande eller inåtriktat. Eller att kronan är så tät att den angrips av fukt och svamp. Ett träd behöver vara väl ventilerat.

Minst skada gör man om man sågar. Använd sekatör till de smalaste grenarna, och gå över till såg så snart som möjligt. Då undviker du att få en klämskada från sekatören i barken.

Snittytan är viktig. Den ska ligga i nittio graders vinkel mot den gren som ska bort. Då blir snittet mindre. Ett ovalt snitt innebär en större skada på trädet. Ta precis ovanför en tillväxtzon riktad åt det håll du vill att grenen sak växa.

Behandla inte snittytan med något alls. ”Har ni lackbalsam hemma, släng det. Det kan bildas kondens under lacket, och då uppstår fuktskador”, sa Mats.

Många har råkat ut för en ren explosion av vattenskott när de har beskurit trädet. Det kan bero på för hög ambitionsgrad.

”Titta på trädet varje år, och bestäm om du verkligen behöver beskära. Följ dina estetiska instinkter och var restriktiv. På det viset kan du minska antalet vattenskott år från år”, försäkrade Mats.

Frågestunden blev livlig. En av de första frågorna handlade om hur man beskär ett träd för att det inte ska bära frukt. Där blev svaret tydligt: i så fall är det lika bra att såga ner hela trädet!

Bärbuskar kan man bygga en ram åt, och ta bort torra grenar underifrån. Toppa inte, och lämna krusbärsbuskar helt i fred. Däremot kan man toppa en avenbokshäck när det har nått den höjd man vill ha.

Frågan om när man ska beskära avhandlades också. Juni till augusti, i alla fall när det gäller äppelträd, sa Mats till de flestas förvåning. Ska det inte göras i februari-mars?

”Det sa man förr. Men det berodde nog mest på att då hade trädgårdsmästaren gott om tid och ville ha något att göra”.

Diskussionen var ganska livlig och pågick ett par timmar. Jag hade lovat att Mats skulle ge lite tips om vad man kan göra med frukt och bär som träden ger, men det hann vi inte. Men i förväg hade han mailat mig sitt enastående recept på hallonlikör. Här kommer det:

1 liter hallon (färska eller frysta)
2-3 dl socker
35 cl konjak

Lägg bär och socker i konjak.
Låt stå i två månader.
Rör om då och då.
Passera genom en sil.
Häll upp på flaska och förslut.

Öppet i påsk? Beror på vädret!

Ledig i påsk? Grattis, det tänker jag också vara. I alla fall om det regnar och snöar. Skiner solen öppnar jag butiken. Alla dagar utom långfredagen. Verkar det krångligt?

Här kommer ovanstående mening i tabellform.

Dag i påsk	Öppettid	Villkor
Skärtorsdag	12 – 19	Inga
Långfredag	Stängt	Absolut inga
Påskafton	11 – 16	Inga
Påskdagen	11 – 16	Solsken (annars stängt)
Annandag påsk	11 – 16	Solsken (annars stängt)

Glad påsk!Skärtorsdag låtsas jag att det är en vanlig fredag, så då står Matilda och jag här och säljer både surdegsbröd och delilåda. Och så allt annat gott förstås.

En trädkramare med bett i sågen

På onsdag kommer arboristen Mats Nittve till butiken för att berätta om hur man beskär träd och buskar – det är faktiskt dags nu, äntligen är våren här.

Mats och jag är grannar sedan länge och varje vår i äppelblommens tid har jag beundrat hans vackra apel som är tuktad så att den bildar ett vitt valv mot hans garage. De första åren trodde jag trädets växtsätt var en tillfällighet, men en gång fick jag se Mats rikta stegen mot det med sågen i hand. Av hans min att döma förstod jag då att detta var konst och inget mindre.

Hans konstintresse är säkert heller ingen tillfällighet. En gång – långt innan jag blev delikatesshandlare – var jag på ett seminarium om ledarskap och hamnade bredvid en person som verkade vagt bekant. Jag trodde nästan att jag kände honom, men insåg att personen absolut inte kände igen mig. Så visade det sig att han var en av talarna, och ropades upp på scenen: Välkommen Lars Nittve, chef för Moderna Muséet!

Det tog en stund innan jag reagerade på namnet, sen jag la jag ihop två och två. Var han inte lite lik min granne, som också heter Nittve? Lite yngre, lite rundade i figuren och klädd i en kostym som absolut inte passar för trädklättring. Och så förnamnen: Mats och Lars, låter inte det som ett brödrapar?

Och så var det faktiskt, bekräftade Mats senare. Själv har han föredragit att ta ledarskap över trädkronor och grenverk, något som många Rönningebor har haft glädje av. Kvällstid har han en annan ledarsyssla: Då är han körledare.

Kom och lyssna på honom på onsdag! Vi börjar klockan 19.

Det har sina sidor att ha stamkunder

Det har sina sidor att ha stamkunder. Samt att vara stamkund så klart. Vad kan man egentligen förvänta sig av varandra? Lite tro och tillit tycker i alla fall jag. Men det är klart – den handlare som råkar ut för hustrun riskerar att bli irriterad.

Hustrun gick i en butik där hon anser sig vara stamkund, och borde bli igenkänd. Förmodligen hade hon och handlaren olika syn på den saken, för detta är vad som hände.

Efter att ha bestämt sig för vilken vara hon ville köpa ställde sig hustrun beredd att stoppa sitt chipförsedda plastkort i därför avsedd maskin. Hon hade handlat för totalt 40 kronor, en summa hon inte hade i kontanter. För ett par år sedan avgav hustrun nämligen det lite ovanliga nyårslöftet att sluta vara transportmedel för pengar. ”Varför ska jag köa vid bankomaten för att sedan bära runt pengarna till olika butiker?” undrade hon, slängde sin gamla plånbok och köpte en liten plastkortshållare.

Min hustru är nästan alltid är stressad. Snabbt som blixten slog hon in sin kod. Tyvärr var maskinen inte lika snabb, den registrerade bara två av siffrorna och slog larm. Fel kod. Försök igen. Det gjorde hustrun. Allt för snabbt. Fel kod, försök igen.

Nu tog handlaren över initiativet. ”Vi gör så här – du får skriva på i stället”, sa hon och räckte över slippen till hustrun. Och det hade säkert gått bra, om hon bara inte hade tillagt: ”Och så skriver du ner ditt personnummer också!”

Jag vet att hustrun övervägde med sig själv säkert någon sekund, men uppmanad att göra något hon inte kan förstå vitsen med, och som hon är övertygad om att kontrahenten inte heller förstår, klarar hon inte att motstå frestelsen. Den att ställa den här jobbiga frågan: ”Varför då?”

Ja, varför i hela friden måste hon bakom disken veta mitt personnummer? Sa hustrun senare till mig som ett slags försvar för sitt handlande.

Självklart kunde handlaren inte svara, hon hade ju inte en aning. Men anfall är bästa försvar, och uppenbarligen är hon en andlig släkting till min hustru, för det här är vad hon sa: ”Eftersom du frågar, så vill jag se din legitimation!”

Det gick hustrun självklart med på. I själva verket är legitimationen det enda som är relevant i sammanhanget. Som handlare bör man ta legitimation på kunder man inte känner (om de måste skriva på slippen) och anledningen är att skydda sina kunder, inte sig själv. Tanken är att man ska jämföra namnteckningarna på kortet och legget, samt jämföra bilden på kunden med den person som står framför en. Så att inte den personen är en bedragare som betalar med ett stulet kort.

Det här hade dock vår expedit ingen aning om. Hon tycktes orolig för hustrun, som betraktade sig som stammis, inte skulle ha 40 spänn på sitt konto. Vilket ju i och för sig inte alls vore otroligt.

Expediten tog hustruns leg, skrev av personnumret, och räckte tillbaka det utan att ägna hustrun en blick. Det skulle hon inte ha gjort. ”Nu har du varken jämfört namnteckningarna eller tittat mig i ögonen”, påpekade hustrun ganska högljutt.

”Okej, då gör vi det”, svarade expediten med samma vassa stämma, tog tillbaka kort och leg och genomförde en jämförelse. Onödigt att säga på ett rätt övertydligt vis.

Nu hade det uppkommit en terrorbalans mellan de båda och det var dags att försöka avsluta kontroversen. ”Vill du ha en påse till kanellängden?” frågade expediten sammanbitet.

”Det där är ingen påse, det är en kasse. Den har handtag”, rättade den nitiska hustrun. Hon kunde inte låta bli.

Själv har jag som tur är inte så många kunder av hustruns typ. Men tar hellre en finansiell risk på 40 kronor än att råka i dispyt.

Jag laddar för lördag

På lördag blir det tomtarnas julverkstad här i butiken. Jag har fått in en stor catering och flera har anmält sig till aperitivon. Och så tänder jag så klart grillen som vanligt. Det är så körigt så jag kanske måste anlita en logistiker.

Hustrun får strunta i sin nig-och-kuta-runt-gympa, som hon brukar ägna sig åt på lördagarna. Då kommer hon ner helt utpumpad till butiken för att ”hjälpa till”. Men du känns det som om vårsäsongen drar igång, då får hon gympa medan hon jobbar. Stå på ett ben medan hon viker korvskivorna, vad vet jag.

Två av vårens evenemang är klara. Jag vet – det var tre. Men en har spruckit om man säger. Hur som helst. Den 31 mars (onsdagen före påsk) kommer Mats Nittve hit och berättar om hur man beskär träd och buskar, samt vad man kan göra med frukten man får i sommar. Jag tror det blir succé. Hustruns kompis har anmält sin ankomst.

En månad senare, den 05 maj, blir det favorit i repris. Då kommer vår fantastiska trio hit, den som spelade till pralinprovning här i vintras. Nu tänkte vi det skulle bli champagnedrickning i stället till musiken. Trion har lovat dansmusik från flera århundraden, så man kanske får ta hustrun på en svängom här på torget. Är det någon som tror att snön är borta till dess?

På jakt efter godsaker

Som delikatesshandlare är man ständigt på jakt efter nya godsaker. I veckan, när jag hämtade surdegsbrödet hos bagaren Robban, fick jag smaka ett knäckebröd som hans kollega Filip hade bakat. I morgon finns det i butiken.

Egentligen är det inte jag som är sortimentschef, det är hustrun. Men ibland måste jag ju få ta egna initiativ. När jag kom till Robban i veckan låg den högar med nybakta knäckebröd och doftade inbjudande. ”Vill du smaka?” frågade Robban. Jag tog en bit, men blev inte direkt imponerad. Smakade just ingenting, tyckte jag.

Men vänta, sa Filip. Jag gör en omgång till, som jag först penslar med olivolja, strör på flingsalt och kummin och sen gräddar jag brödet.

Så jag väntade en stund, och sen fick jag smaka den kryddade varianten. Den beställde jag direkt och i morgon kan du också smaka. Det var super!

I övrigt samlar jag vårtecken. Här är ett starkt: i går hade jag första lunchgästerna på terrassen. De satt i tre kvart och gonade sig i solen. Och det märks att livsandarna börjar vakna hos många. På lördag kväll är butiken bokad för en grupp, och i tisdags var hela lokalen abonnerad för lunch.

På lördag tänder vi grillen igen och från klockan 15 kör vi aperitivo igen. Anmäl dig nu!

Jag har sett flera vårtecken

Okej, de är djupt gömda i snön, men de finns. Bland annat börjar butikens vårevenemang ta form. Och så tänker jag utöka grillandet framöver. Jag har pata negra-gris på gång.

En av kunderna här i butiken har frågat om man inte kan använda de spanska pata negra-grisarnas kött till annat än den där iberico bellota-skinkan vi säljer? Resten av grisen måste ju också vara god, resonerade han.

Och visst – pata negra är förstås fantastiskt även att lägga på grillen. Så nu blir det beställning. Är någon annan intresserad av att köpa, hör av er!

Grisar finns ju på närmare håll än Spanien. Det kryllar ju av vildsvin här i Sörmland till exempel. Vi är nog många som tycker de gör sig bättre på tallriken än på fälten och vägarna. Kommer ni ihåg Nina Malén från Ekologiska kompaniet som var hos oss förra våren och grillade på terrassen? Hon ringde häromdagen och berättade att jägarna har skjutit av en hel del vildsvin i de sörmländska skogarna. Ville jag köpa?

Absolut, sa jag. Och nu är det grisköttet också på ingång. Det kommer att ligga på vår grill framöver.

Många har frågat efter vårens event och jag måste erkänna att den här långa vintern har lagt sordin på stämningen – i alla fall för mig. Men nu harjag ryckt upp mig och börjat ringa runt. Först ut som gäst blir Mats Nittve, Rönninges egen arborist. Han ses allt som oftast hängande i någon tallkrona, men han är också fena på att beskära fruktträd och bärbuskar. Och så kan han ge ett och annat tips om vad man ska göra med skörden.

Höstens kanske mest populära event blev den där vi smakade praliner samtidigt som vi lyssnade till musiktrion som består av Kerstin Ytterberg på piano, Elisabet Anderberg, flöjt och Lotta Pettersson Van den Poel, klarinett. Det blev en magisk afton, och den vill vi gärna upprepa en ljus vårkväll. Jag återkommer till det. Och så har jag lite andra krokar ute.

Vi fortsätter att köra aperitivon på lördagarna i mån av intresse. Hör av er!

Sportlov och takdropp

Äntligen skiner solen och den smälta snön droppar från taken. Dags att börja tänka i banor av foliesvepta mackor och varm choklad med vispgrädde.

Med tanke på tågkaoset över hela Sverige misstänker jag att en del sportlovsresor kommer att ställas in. Inte mig emot – butiken står rustad med lunchsallader, mackor av alla de slag, kaffe, te och varm choklad med vispgrädde. Man kan hämta här och ta med sig ut i pulkabacken, eller komma in och värma sig efter åkturen.

Förra lördagen hade vi premiär för aperitivo. Vet inte om ni minns, men ute rådde rena busvädret. Jag trodde knappt mina ögon när alla som hade anmält sig trots det dök upp, påpälsade, snötäckta och med igenimmade glasögon!

Vi hade jättetrevligt medan snöstormen tilltog utanför. Så pass att jag tänker fortsätta med aperitivo mellan 15 och 17 på lördagar. Enda kravet för att vara med är att man anmäler sig minst fem minuter i förväg.

I övrigt håller jag på och lär mig italienska. Eller om sanningen ska fram – hustrun har börjat en kurs i italienska på Folkuniversitetet. Så nu lär hon sig först, sen lär hon mig. Mina tidigare kunskaper i franska har jag redan redogjort för: Je suis une pomme*. Nu kan jag också lägga till följande på italienska: Io sono un pomodoro**.

Välkommen in!

* Jag är ett äpple. ** Jag är en tomat

Jag önskar mig en resa till Vence

Jag fick ingen resa till Vence av hustrun på Alla Hjärtans dag. Men jag fick ostron och champagne, även om det inte precis var någon överraskning. Jag hade inhandlat allt själv, liksom en vacker blomsterbukett från Blomsterprinsessan. Men ostronen påminde i alla fall om Vence.

Varför allt detta prat om Vence? Jo, hustrun och jag var där på vår januari-semester, tog en avstickare från Italien och hamnade i staden där konstnären Matisse bodde de sista åren. I ett hus på en kulle med utsikt över den gamla staden och över det vackra kapell han själv ritade och som hans sjuksköterska såg till låta bygga. Det där en romantisk historia om den gamle sjuke konstnären som anställde en ung sjuksköterska och blev kär. Hon besvarade inte hans känslor, utan blev dominikanersyster. Som nunna ägnade hon sig åt att jaga finansiärer till kapellet – och lyckades mot alla odds.

Matisse hus (Villa le Rêve) ägs numera av staden Vence, och hyrs ut veckovis till grupper som bor där, samsas om det stora köket och den vackra trädgården, har grillaftnar under apelsinträden och använder målarens ateljé till eget måleri under ledning av en lärare dagtid.

Hustrun och jag fick en rundvandring i huset av Joëlle, den dam som förvaltar huset för stadens räkning. Det måste se ut ungefär som på den stora målarens tid. Sovrummen rymmer minst två personer, så det gäller att resa med någon man gillar. Varje rum har en avskärmad vrå med dusch och handfat, toaletterna ligger i korridoren. Stämningen är romantiskt och gammeldags provençalsk – även i januari.

Onödigt att säga att huset är fullbokat hela året. Men eftersom Rönninge tycks ligga i händelsernas centrum, finns det möjlighet för några av våra kunder att komma med på en av de där veckorna, i månadsskiftet september-oktober. Bästa tiden i Provence! Kom in i butiken och fråga, så berättar jag mer.

Jag önskar mig en resa till Vence

”Det ska bli roligt att se vad du överraskar mig med på Alla hjärtans dag”, sa hustrun häromdagen. Herregud, nu tycker jag att det börjar gå för långt. Överraska? På Alla hjärtans dag? Den dagen har vi aldrig firat förr, men nu ska det tydligen bli ändring.

Det där med överraskning är ett spel för gallerierna, misstänker jag. Eftersom det var hustrun själv som föll för de där vansinnigt vackra chokladaskarna med guldtext som vi såg på Formexmässan och som hon sen tjatade om tills jag beställde hem dem till butiken. Jag vet nog vad hon väntar sig som ”överraskning”.

Hur som helst har jag laddat butiken med olika typer av choklad, för att möta anstormningen av andra förvirrade makar och makor samt pojk- och flickvänner. För det är väl inte bara männen som ska överraska, har jag kommit på. Är det någon som har en överraskning att hämta hem på söndag, så är det jag. För jag har verkligen ingen aning om vad hustrun ska hitta på.

Tänk om det blir en resa till Vence? Vi var där på vår januari-semester, tog en avstickare från Italien och hamnade i Matisse stad. Han bodde där, i ett hus på en kulle med utsikt över den gamla staden och över det vackra kapell han själv ritade.

Matisse hus (Villa le Rêve) ägs numera av staden Vence, och hyrs ut veckovis till grupper som bor där, samsas om det stora köket och den vackra trädgården, har grillaftnar under apelsinträden och använder målarens ateljé till eget måleri under ledning av en lärare dagtid.

Hustrun och jag fick en rundvandring i huset av Joëlle, den dam som förvaltar huset för stadens räkning. Det måste se ut ungefär som på den stora målarens tid. Sovrummen rymmer minst två personer, så det gäller att resa med någon man gillar. Varje rum har en avskärmad vrå med dusch och handfat, toaletterna ligger i korridoren. Stämningen är romantiskt och gammeldags provençalsk – även i januari.

Onödigt att säga att huset är fullbokat hela året. Men eftersom Rönninge tycks ligga i händelsernas centrum, finns det möjlighet för några av våra kunder att komma med på en av de där veckorna, i månadsskiftet september-oktober. Bästa tiden i Provence! Kom in i butiken och fråga, så berättar jag mer.

Butiken skapar oväntat nätverk

När jag köpte butiken undrade jag om jag skulle bli lokal kändis och var lite orolig. Hur det skulle kännas? Nu vet jag. Utan det oväntade nätverk som butiken har gett mig, hade jag aldrig kommit till Johan & Nyström för att köpa hem mer kaffe till butiken.

Snön stod knähög och hustrun vägrade ens försöka köra ut bilen. Äsch, sa jag och svängde manligt ut på vår ännu oplogade vägstump. Jag kom väl 100 meter innan jag körde fast i en driva lössnö. Givetvis blockerade jag den lilla vägen för alla andra och blev allt mer frenetisk i mitt skyfflande runt hjulen. Det hjälpte inte.

Efter en stund dök en man iförd fyrhjulsdriven van upp från den korsande vägen och frågade om jag behövde hjälp att dra upp min Golf. Ja, tack! Mannen var kund i butiken och hade känt igen mig.

Nu vidtog arbetet med att hitta den anordning i Golfens front i vilken man kan fästa en draglina. Helt omöjligt. Min granne Caroline tillstötte och började leta i bilens bruksanvisning, även det utan resultat. Var i helvete var den där kroken? Bäst som vi kliade våra tre huvuden dök ytterligare en kund upp . Han visade sig vara expert på Volkswagen. Trots det krävdes det att han ringde ett strategiskt telefonsamtal till någon nyckelperson på VW för att hitta rätt.

Fronten på bilen monterades ner, någonstans där inne i gyttret hittade vi kroken. Men för att man skulle fästa linan måste ytterligare en pryl skruvas dit. Den fanns i bakluckan – vilket jag inte hade en aning om. När prylen väl var lokaliserad, gällde det att få dit den i fronten. Vilket vi fick efter att ha klurat ut att den skulle skruvas på – motsols! De är kluriga de där tyskarna.

Till slut kom jag loss, tack vare kunderna. Vi ses i butiken! Sa de glatt när vi for i väg åt var sitt håll.

Hustrun drömde mardrömmar i natt om att taket till vårt hus ska rasa samman. Det måste vara olyckan i tennishallen som har skrämt upp henne. Ska vi inte försöka få ner en del av snön? Frågade hon i morse.

Äsch, sa jag. Huset har stått i ett halvt sekel, det ska nog hålla för lite snö. Å andra sidan – det var hon som gjorde rätt bedömning om bilen i morse. Hon tog apostlahästarna till stationen.

Perfekt grillväder!

Alla korvar gick åt i lördags när vi grillade på delibutikens terrass. Det kallar jag framgång. Folk verkar vara sugna på lite lagom aktivitet på lördagseftermiddagen, så jag har planer på att utveckla och förfina konceptet.

Det är lågsäsong och om jag ska uttrycka mig diplomatiskt har jag gott om tid för varje kund. Men nu har jag lärt mig att sånt ändrar sig. Därför har jag engagerat Matilda, en ung tjej som ska hjälpa mig här i butiken. Dottern Josefin kommer att finnas kvar, och hustrun dyker säkert upp ibland också med sin förvirrade blick.

Jag har planer för de unga tjejerna. De ska gå kaffekurs på Johan & Nyström och lära sig fixa en riktigt ”schysst kopp java”, som min kompis Björn säger.

Korvgrillningen återkommer nu på lördag, de italienska korvarna var sanslöst goda. Kanske man skulle servera dem med surkål och majonnäs, som italienarna?

Apropå italienare: Hustrun och jag blev väldigt förtjusta i deras ”aperitivo” när vi var där på semester och tänkte kopiera konceptet. Men eftersom vi bor i Sverige krävs att vi bildar ett slutet sällskap. Så anmäl dig nu till Delibutikens aperitivosällskap! När vi har något tiotal medlemmar drar vi igång den första träffen. Det blir lördageftermiddagar, strax innan man ska in till stan och äta middag eller hem till barnen och helgmysa. I stället för helgmålsringning. Första medlemmar har redan anmält sig.

Frukost på italienska

De är inte kloka, italienarna! Kakor till frukost, åttarättersmiddagar och däremellan flera rätter till lunch, varm choklad med bakelser på eftermiddagen och aperitivo överlastad med delikatesser. Hustrun och jag har rullat hem till Rönninge. Nu drar vi igång våren - på lördag eftermiddag blir det grillning!

Det var en härlig resa. Vi hann med både Italien och lite av Frankrike. Landskapet var vintrigt vackert utom i Vence där det var kusligt regnigt och ödsligt. Och i San Remo, där något av blomsterprakten fanns kvar i januaridiset och träden dignade av citroner och apelsiner.

Höjdpunkterna hade mest med mat att göra. Vi hamnade på Eataly i Turin där man som besökare får gå runt i hela den italienska matkulturen och kan smaka på det man vill. Vi valde pasta och ost. Åk dit om ni kan!

Den andra höjdpunkten var Alba, den vita tryffelns stad. Där gick vi in på turistkontoret och frågade var man kan få smaka på denna läckerhet.

- Vi kan absolut inte rekommendera någon restaurang, sa damen bakom disken förskräckt.
- Självklart inte, sa hustrun, som var den som skötte kommunikationen.
- Men om ni vill kan jag boka in er på Dulcis Vitis, sa damen.
- Ja tack, sa hustrun.
- Då vill jag se era pass!

Något förvånad räckte hustrun över våra pass och såg damen anteckna numren för att sedan lyfta luren och ringa Dulcis Vitis. En signor och en signora var på väg. Från Sverige, no less. Fanns det ett bord? Vi fick karta och anvisningar om hur vi skulle promenera till restaurangen. Väl på rätt gata såg vi ingen restaurang - bara skylten. Nedanför den fanns en stor grind och en porttelefon. Vi ringde på och grinden gled sakta upp som skjuten av en spökhand. Inne på gården stod han och tog emot oss - Bruno, kocken och ägaren. Helt klädd i svart och med rakad skalle.

Vi var ensamma i restaurangen, förutom Brunos mamma som intog sin lunch i hallen. Menyerna visste vi inte riktigt vad vi skulle göra med, så vi bad Bruno komponera en bra lunch. Vi fick tre rätter:

• En grönsaksrätt gjord på kokt cardo (en italiensk grönsak som smakar som en blandning mellan sparris och blekselleri, "speciellt från trakten") med ostsås och överströdd med hyvlad vit tryffel.
• En pastarätt gjort på spagetti (hemgjorda förstås) med hackad vit tryffel, smör och ost, samt extra tryffel hyvlad ovanpå.
• Till förrätt och varmrätt, var sitt glas Barolovin ("speciellt från trakten").
• Nötkaka på äggsås gjord på ett speciellt dessertvin som jag har tappat namnet på ("speciellt från trakten").
• Kaffe och småkakor. Speciella från trakten, förmodade vi.

Notan? Den blev dyr. Men vi fick ändå lite pengar kvar att spendera på aperitivo, en italiensk krogsed man kan äta sig mätt på om man inte har lust att pressa ner ytterligare en mångrättersmiddag. Man beställer en drink, till exempel med campari eller så, och vips, kommer det in stora fat med små saker. Som tapas, fast ibland elegantare, ibland mer rustikt. Men alltid gott.

Varken hustrun eller jag kunde knäppa byxorna när vi skulle hem. Så nu har hustrun satt igång med sin vanliga julbantning, något försenad. Och i år har jag inte hört ett ljud om någon semmelbantning...

Vi fick en hel del goda idéer under resan som vi ska genomföra så småningom. Men reda på lördag kommer vi att grilla lammkorv på vår snöbelagda uteplats. Kom och var med!

Butiken öppen som vanligt, välkommen in.

Semesterstängt; Öppnar åter 19 januari, kl 12.00

Ostrea i butiken!

Jag har köpt en muckarkam och räknar ner. På fredag reser hustrun och jag på semester. Det gör inte bara mig lycklig, utan även er – eftersom jag kommer att ha stängt i 10 dagar måste jag bli av med lite ost. Du får 25 procents rabatt!

Vi ska resa till Italien, närmare bestämt Milano. Där hyr vi en bil, sen kör vi rakt västerut. Då hamnar vi först i Asti (där de gör gott skummande vin), sen Turin som en gång har varit Italiens huvudstad och sen till Grenoble. Vips, i Frankrike alltså! Som ni förstår är det min frankofil till hustru som har gjort upp resvägen. Hinner vi tänkte vi sen ta vägen ner till Nice och kusten tillbaka till Milano.

Under tiden tänker vi äta och dricka gott, koppla av samt ha allmänt väldigt trevligt. Butiken får klara sig bäst den kan, stängd. Som tur är har ni köpt det mesta som fanns under julruschen, så det blir inte mycket kvar att lagra.

Men ostarna måste ni hjälpa mig att äta upp. Det är därför jag satsar på rea på 25 procent. Det finns brie de Meaux, taleggio, brillat-savarin (drottningens ost) och en hel del annat. Här kommer ett tips: använd rabatten till att köpa mer i stället för att betala mindre.

Vi syns i butiken! Den här veckan har jag öppet måndag, tisdag och onsdag. Sen bär det av.