Två veckors semester fick räcka, nu är butiken öppen igen. Lite ensamt känns det allt, eftersom kollegerna i ”gallerian” har stängt. Som tur är började det dyka upp lite kunder redan från början. Och nu finns det tid för intressanta samtal, så besöken kan bli långa.
Jag har ju en del att berätta från hustruns och min resa till norska Tromsö, där det var 12 grader och ”skyet” medan ni hade det stekhett här hemma. Och vi var inte de enda Rönningeborna där – redan första dagen hittade vi en delibutik (man måste ju kolla in vad andra gör) och vem kom in där, om inte en familj som vanligtvis är kunder hos oss.
Väl hemma var det bara att börja beställa och fylla på kyldisken, så nu finns en extra fin parmaskinka av märket Luppi, lagrad i hela 30 månader. Och så har jag tagit in en supergod lufttorkad skinka av italienska vildsvin.
Ett tecken på att jag har öppet är att jag spelar musik ut mot terrassen. Det bästa med att ha sin egen butik är nämligen man att får välja vilken musik man vill. När jag vill jag liva upp kunder i min ålder, som var unga på 70-talet, spelar jag Bee Gees – plötsligt kan ett helt gäng stå och vicka på höften och peka mot skyn. Vill jag öka försäljningen är det bara att spela Simply Red, och vill jag vara trendig spelar jag ny, okänd musik. Jag har kommit på att det är lätt att förutse vilka band som kommer att bli stora. Det är de vars musik får mina kunder att bli på gott humör, utan att riktigt veta varför. Som Kings of Leon, nästa arenarockband efter Coldplay.
Är det mig själv jag vill liva upp spelar jag Moby och om hustrun måste sättas i arbete med någon catering är det bara en sak som gäller: ABBA.
