I går åkte hustrun och jag ut på den sörmländska landsbygden i jakt på nya leverantörer. Bland annat störde vi Monika Naess där hon stod och rörde i sin marmeladgryta.
Ibland får jag lust att röra på påkarna, och en sån dag var det i går. Självklart satte jag med då i bilen, med hustrun vid min sida. Vi ville söka upp eventuella framtida leverantörer och hade en hel resplan.
Strax före Flen ringde vi upp Monika Naess och frågade om vi fick komma och hälsa på. Några minuter senare svängde vi in på Föreningsgården, och där stod hon vid sin marmeladgryta av koppar. Och rörde.
– Det här är storsäljaren, en fikon- och rabarbermarmelad med hela mandlar. Ett isländskt recept, sa Monika.
Sen fyllde hon massan på glasburkar ända, ända upp, skruvade på ett lock och ställde burkarna upp och ner i ett plasttråg. Sen körde hon i hela härligheten – i diskmaskinen!
– Nu blir det inga bakterier och marmeladen håller sig hur länge som helst utan konserveringsmedel.
Det doftade underbart i det skinande köket. Monika ville gärna sälja sina marmelader till oss, och vi bestämde att höras av efter semestrarna.
Monika var jättetrevlig, och vi pratade alldeles för länge. Vi fick bråttom till nästa anhalt: Göran i Blaxsta. Där var vi ute efter hans egen lönnsirap, som många kunder har frågat efter. Dyr, men förödande god.
Med Göran pratade vi så länge att tiden inte räckte till fler besök. Det var bara att vända hem. Resultat: en ny bekantskap och tio flaskor väldigt exklusiv sirap i baksätet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar