fredag 18 december 2009

Peppar, peppar, ta i…

Hustrun och jag har en väninna som alltid är rädd att göra bort sig, något som dock aldrig händer henne. På en fest fick hon och alla andra gäster frågan om vilken krydda de tyckte bäst om. Utan att tänka utropade väninnan: ”Svartpeppar!”

Efteråt ångrade hon sig gruvligt. Andra gäster hade svarat så fantasifullt, tyckte hon. Det var aromatiska örter och exotiska kryddblandningar. Vilket intryck hade hon gjort med sitt simpla svar? ”Hur kunde jag svara svartpeppar? Folk kan ju tro att jag inte vet någonting om mat”, suckade väninnan.

Självklart var just hennes svar det allra trendigaste. För nu har matvärlden drabbats av rena pepparfebern. Peppar finns i alla möjliga varianter och från olika håll i världen, alla med sin särskilda doft och smak. Och olika sorters peppar passar till olika maträtter.

Genom fransyskan Florence Berglund har jag fått tag i några olika pepparsorter, så nu är det bara att komma in och botanisera. Bland annat har jag långpeppar, som ser ut som svarta vindruvsklasar i miniatyr, som man ska stöta i mortel eller riva och strö över getost eller efterrätter – eller över en enkel rotsakssoppa.

Och så har jag några pepparsorter till. De är förpackade i glasrör, snygga att ge bort!

Inga kommentarer: