En dag stod en dam i butiken. Hon heter Elisabeth Cewers och tillsammans med sin mamma Ann Thydell tillverkar hon chokladpraliner i Malmö. Nu undrade hon om jag ville sälja dem i vår butik. Hon öppnade en ask och jag tog en mörk pralin. Den smakade whisky. Den var god.
”Prova en till!” sa Elisabeth från Cacaofoni. Jag gjorde det, och en tredje. Alla var förföriskt goda. Jag förstod att detta är choklad som Rönningeborna förtjänar. Men jag tordes inte riktigt lägga en beställning.
”Jag måste kolla med sortimentschefen”, sa jag och fick hela asken av Elisabeth. Inte talade jag om att sortimentschefen – det är hustrun. Hon älskar choklad, men inte all slags. Den ska vara gjord av finaste kakaobönor, och med riktigt kakaosmör. Den ska vara vacker, glansig och doftande. Hustrun godkände Cacaofonis praliner vid blotta anblicken och efter att ha provsmakat var det ingen tvekan.
Så jag ringde till Elisabeth: ”The man from Delmonte says yes!” När pralinerna anlände fick jag problem med förvaringen – var skulle askarna stå? En av mina stamgäster, Roger, kom med rätt förslag: ”Åk till Ikea och köp ett vitrinskåp! Jag har sett ett som passar precis. Det har lås också”.
Sagt och gjort. Nu finns pralinerna i tio olika smaker. Försök välja, om ni kan. Dyrt? Det ska choklad vara, säger hustrun. Annars sätter den sig på höfterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar