I vår strävan att förnya sortimentet har vi tagit in några nya ostar. De kommer från Oviken strax utanför Östersund. En av dem, Vera, lär ha fått franska gommar att sjunga. ”Bättre än Roquefort!” var det några som påstod. Den osten tillhör inte de fjäskiga.
Ovikens Vera görs på opastöriserad fårmjölk av familjen Åkerman. Den smakar verkligen som Roquefort, men mildare och inte lika salt. Dessutom har vi Ovikens Trivera, som görs på opastöriserad får-, get- och komjölk. Båda spelar på samma bana som favoriten Sörmlands Ädel, som görs på komjölk.
Hur ska man beskriva ostarna, så att man lär sig själv vilken man vill ha – och vid vilket tillfälle? Hustrun pratar ofta om ”fjäskig” mat. Motsatsen är mat som ”ställer krav”. Det betyder inte att fjäskig skulle vara nedsättande, lika lite som kravfylld. Hustrun äter lika gärna fjäskig choklad (god mjölkchoklad) som kravfylld choklad (75-procentig). Det beror på humöret.
– Jämför med hundarna, säger hon. En labrador är fjäskig, den viftar inte bara på svansen utan hela bakdelen när den försöker charma dig. Och den lyckas ju för det mesta. En schäfer däremot – den ställer lite krav. Båda är fantastiska hundar.
Enligt den här orubbliga logiken skulle Sörmlands Ädel vara labrador, medan Vera är schäfer. Och båda är goda till surdegsbrödet vi har på fredagar. Det finns kunder som har klagat på att brödet är svårt att skära. Till er kommer här ett tips: Ställ det på kanten! Då är det lättare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar